september 2014

Månad: september 2014

Gårdagens gladis

19 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Fredag är en härlig dag. Fredag är som våren i kort perspektiv. Den härliga våren, när man har den underbara sommaren framför sig. Och söndagen är slutet på hösten. Skön, men ändå en suck, för det dröjer så länge innan det blir vår och börjar spira och kvittra.

Idag ska vi få besked. Igen. Av Länsförsäkringar. Spänningen är olidlig. Mer för vissa än andra. Sömnen är alltid dålig för Chrille och det har blivit sämre nu. Chrille har så ont i axlar och nacke att det är svårt att hålla upp huvudet ibland. Han är otroligt tapper måste jag säga. Det är inte många som märker att han har ont. Tror jag. Jag skulle aldrig sköta smärta på det sättet som han gör. Alla skulle få veta om jag hade ont. En sådan otäcking är jag. Tror jag.

Igår fick vi besked om skojsigheterna som är på gång. Och dessutom gick det upp ett Liljeholmens vem det var som ringde mig i förrgår. Då var det inte bara en tjej med glad och trevlig röst. Det är en glad och trevlig tjej. Eller dam skulle jag nog hellre säga. She gott style, she got class. Och nu går jag över till språket vi brukar här i Sverige och tillägger att jag tror hon har det mesta den kvinnan. I alla fall om allt stämmer som jag har hört.

Hur som helst så ringde ordföranden i föreningen Naturbrukarna upp oss. Föreningen har alltså samlat in pengar i samband med branden och just vi har blivit utvalda att få glädje av dessa. Vi kan lugnt säga att det var en superöverraskning som han hade att delge oss. Vi ska få åka till Loka Brunn. Hela familjen. Med övernattning och middag och bad. Chrille kom och berättade med ett härligt leende, efter att han hade fått beskedet. Det här ser vi fram emot mycket behöver jag väl inte säga. 🙂 🙂 🙂 🙂 Tack till Naturbrukarna, alla som skänkt pengar och till de som föreslog just oss som mottagare!

En grävkille, ja, han är enmassaannatkille också, har varit här och tagit undan efter nedbrunna byggnaden. Vi slappnade av lite extra, när vi förstod vem det var som skulle gräva. Det är lätt att det blir fel när man önskar något, men inte i det här fallet. Och så här ser det ut nu. Fint va?! Nästa steg är att de lägger på jord och sedan rullar ut gräsmatta.

Foto: Christer Kempe (Jag skrev Christer Persson först och min man Christer Kempe blev upprörd.)

För tillfället är grävarkillen borta och gräver hos våra kära grannar.

Igår hade vi våra fd hyresvärdar på middag. Vilka människor! Lika trevliga och roliga som snälla. En sällsynt sort. De borde klonas. Tänk att flytta till icke vinterbonad timmerstuga, för att lämna sitt varma ombonade hem till någon annan. Jag vet att jag tjatar om det. Men, om vi säger så här. Det börjar bli kallt i timmerstugan nu. Hur skulle det blivit till vintern? Fniss. Vi hade bott i stora huset hela högen. Tänk själva, när de hade kommit och satt sina rimfrostiga små näsor mot rutan, gluttade in på oss som satt och hade det varm och skönt.

Detta får mig att minnas de första åren i torpet. Vi åkte dit varje helg mer eller mindre. Det var svinkallt när vi kom dit på fredagen. Vi hadeJeppes rum som tv-rum då och det ångade ur munnen på oss när vi pratade. Där satt vi och huttrade, åt pizza och Chrille ansökte om dispens för att få ta en whiskey. Det var nämligen uppgörelsen när jag var gravid. Han var jäddrigt kass på att fylla i ansökningarna vill jag minnas. Det blev mer hundögon och en försynt undran. Fick han någon whiskey? 😉

Håll tummarna för positiva besked idag!

Älvdans

17 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Det är så vackert med älvorna som dansar över sjön i morgonsolen. Tyst och stilla. Bara fåglarnas kvitter hörs. Härligt!

Den härliga tystnaden avbryts av en inte så vacker stämma, som sjunger “the answer my friend is blowing in the wind”, för att skrämma bort vildsvinen när bina ska få socker en bit bort. Men det är ingen som lider av. Mer än jag. Och vildsvinen som flyr för livet.

Inga besked än från något håll.

Idag kommer firman som ska ta bort bibodsresterna och fixa runt omrking där hustet stod.

Igår köpte vi lite verktyg, asfaboard och virke på Hedins i Fagersta. Virket har blivit ett par sågbockar. De ska hjälpa till när asfaboarden ska sågas till. För den som tycker att det är underligt att vi handlar på Hedins, med tanke på vad jag skrivit om farbror själv, kan jag säga så här: Hedins i Fagersta har underbar personal. Chrille har fått mycket hjälp där på alla sätt och vis. Så… en gång fick de sälja virket till ett hus och verktyg två gånger. 🙂

När jag vaknade i morse låg Busan tätt intill på rygg med täcket över magen och framtassarna rätt upp i luften. Det var bara nattlinnet som saknades.

Bilen är på lagning. Hade ett akvarium i vänstra lampan, eller där lampan sitter alltså, typ lamphuset. Intresseklubben antecknar.

Nu ska jag göra en beställning från Töreboda. Valde mellan att åka till Sigtuna och shoppa eller beställa. Det blir billigare att beställa från Biredskapsfabriken i Töreboda, trots fraktkostnaden. Synd, för det hade varit roligt att spana in Sigtunastället.

Vår höst

15 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Nässlorna kommer upp med nya skott och backsippan blommar. Är det vår?

Nej, det är sommar. Fast det går barnen inte med på. De säger att det är höst. Men höst blir det när den ögonblickliga händelsen höstdagjämningen infaller, i alla fall i astronomisk mening. Och jag intar en astronomisk hållning i den frågan. I år sker höstdagjämningen den 23/9 kl 02.29. Notera.

Vissa saker känns bättre att känna till än andra. 🙂

Bina har slurpat socker som aldrig annars. Några samhällen har ytterligare en foderballong kvar att få. Så här tidigt har de aldrig blivit klara med vinterfodret. Å andra sidan blev det inget ljungdrag i år. Av känt skäl.

Vi funderar mycket på var vi kan ha våra bin framöver. Av känt skäl.

Bild på känt skäl.

Flera av ungarnas kompisars pappor har erbjudit sin skogsmark och även förmedlat kontakt till annan skogsägare. För någon dag sedan var det en snäll tjej som sa att hon visste ett ställe där vi kunde ha bin. Igår träffade vi en kille som erbjöd lokaler att vara i om vi behöver det. Toppen!

Jag blir varm i hjärtat. Vi omges av snälla och hjälpsamma människor.

Chrille ringde Vattenfall och hörde efter vad de hade kommit fram till angående ersättning för elavbrottet. Vi önskar ersättning från 19/8, vilket var samma dag som vårt hus klassades som att vi kunde bo där, till den 27/8. De hade tänkt sig något annat. Vi får väl se hur det blir. Vi vill aboslut inte att Vattenfall ska behöva säga upp personal eller ännu värre gå i konkurs för att de betalar ut ersättning till oss. Nej, nej. Då avstår vi hellre.

Idag ringde en tjej med glad och trevlig röst från LRF. Vår mobiltäckning lämnar mycket i övrigt att önska. Ofta får jag gissa mig till vad som sägs. Telefonen skärpte till sig och jag uppfattade att hon hade ett positivt budskap till oss. Bara det blir vi alldeles glada över. En kille kommer ringa och berätta exakt vad det är som ska hända. Ja, vi kommer få vara med om något skojigt. Visst låter det spännande! Nu sitter jag här och ler för mig själv. Hummelihum. Ååå, vad jag är nyfiken.

En rolig sak till. Chrille åkte och hämtade de 12 huvarna som Johans Plåt & Entreprenad har gjort. Spana in snyggisarna! Ja, jag blir glad av att titta på dem.

Blev du också glad ? 😉

Observera hur fint taket är gjort. Nu ska det bara petas i asfaboard. Det här hoppas jag ska hjälpa till att göra övervintringen bättre för bina.

Håller på och luskar om hur det fungerar med ersättningsfond vid ersättning från försäkringsbolag efter brand. Det roar jag mig med samtidigt som jag gör mina listor. Jag har ställt de första frågorna till Skatteverket. Ska maila några frågor till den superbraiga supporten på Björn Lundén Information också. De har räddat mig förut, och jag är säker på att de kommer göra det igen. Jag tjänar verkligen in på gungorna vad jag förlorar på karusellen. Hoppas de känner likadant. Så att säga.

Imorgon ska vi få ett par besked från Länsförsäkringar och Bergvik.

Sov gott!

P1 och blåblåa ögon

14 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Superviktigt meddelande: Eken har ljusgröna skott på några ställen. Vilken ek? Den viktigaste!

Nu har vi hämtat hem all honung och den senaste leveransen av glasburkar från Broddbo. Alla som vill köpa honung är välkomna till oss här i Gärsjötorp. Honungen har inte gått ihop än, med den är som nyttigast nu så… Andra huset är vårt. Ja och sen får ni vända, för det är återvändsgränd vid oss. Jag funderar på att stoppa alla bilar som kör förbi här och fråga hur många honungsburkar som önskas. 🙂 Ja, för med tanke på att den här skylten så…

P1 ringde nyss på mobilen. De pratade med Chrille. Jag uppfattade det som att de vill göra ett “efterbrandenreportage”. Det fungerar säkert för vissa, men inte för oss. Av den enkla anledningen att vi inte känner att det är efter branden än. Vi är mitt i. Mitt i kaoset av att inget veta när det gäller försäkringsfrågor och annat.

När vi har fått de svar vi behöver ha, för att veta var vi står, då har vi eventuellt något att berätta.

Människor frågar hur det är. Jo, det är bra. Vi lever ju, säger vi. Typ. Ja, det gör vi. Finns ingen tvekan om det. Det känns i mellangärdet om inte annat. Har sagt det förut, men det gör det inte mindre sant. Det kommer och går. Svidet i magen. Så fort Länsförsäkringar ringer, till exempel, suger det till. Det är inte bara i mossen det pyr. En oro ligger och pyr. Jag läser Chrilles kroppsspråk. lyssnar efter nyanser i hans röst. Kommer det ett dåligt besked om något, när någon ringer. För någon ringer. Hela tiden. Jag synar honom. Har han ont, är han ledsen, är han glad? Min gubbe. Din son. Din bror. Din svärson. Din vän. Barnens pappa. Min gubbe.

Vi vill att bygget ska komma igång så fort som möjligt. Ju snabbare allt blir klart, desto snabbare kommer jag igång med att fixa allt material bina behöver till våren. Det är inte bara att köpa och så vips är det klart. Det ska linoljas, grundoljas, målas två gånger,torka och härda. Ramarna ska sedan spikas och trådas. Jag har bråttom. Jag vill bara komma ifatt, komma i fas. De ramar och lådor jag skulle gjort nu var egentligen till de samhällen vi skulle utöka med nästa år. Det gäller inte längre. Alla vet inte hur det är att ha bråttom i en bilkö. O nu menar jag inte Salabilkö. 🙂

Det är lite moment 22. Helst hade jag velat köpa material bums, för att påbörja oljning och målning. Men jag vill veta först vad ersättningen blir för allt i företaget. Och då måste jag bli klar med listorna. Det kan bli så att vi inte har råd att fortsätta.

Värsta scenariot vid dåliga besked vill vi inte tänka på ens. Då blir det allsång med Petra…”händerna upp i luften, vi ska bli fulla, livet är meningslöst, vem bryr sig…”

Fast, jag litar på Länsförsäkringskillen med ärliga blåblåa ögon.

Nummer 13 lever!

11 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

I morse blev vi enormt lättade när vi hörde att Länsstyrelsen säger nej till att göra ett jättelikt naturreservat av de brandhärjade skogarna. Som jag hade fått det förklarat för mig hade det annars kunnat bli så att vi hade fått erbjudande om ersättningsmark, MEN att vi skulle få betala för den. WHAT? Är det möjligt att det skulle kunna gå till så? Jag känner att “meränlovligtgalenhornen” börjar klia när jag hör det. Hur som helst så kommer Länsstyrelsens slutgiltiga beslut i slutet av året.

Den där containern som vi har fått låna för att ha som ställföreträdande bibod in total går inte att stänga inifrån. Det går inte ens att dra igen dörren. Varför? Jo den där viktiga mojängen, som gör det hela möjligt, saknas. Det finns alltså inget handtag på insidan. Praktiskt? Nej vars.

Chrille föreslog att han kan stänga efter mig och om jag bara knackar sedan, så släpper han ut mig. Det finns inga problem, det finns bara lösningar. Vissa bättre andra sämre.

Han brukar knata runt med hörselkåpor vill jag gärna förtydliga ett eventuellt tankescenario med.

Men usch. Idag kom jag på vad som har brunnit upp. Alla ungarnas barnböcker, även de från när jag var liten och som jag har läst och läst och läst för ungarna och som jag med viss förhoppning hade tänkt läsa för barnbarnen en dag.

I somras köpte jag hinkar på AB Leve Plastprodukter. Sedan dess har jag väntat på fakturan. Det kom aldrig någon. Häromdagen kom det ett mail. Det var ett kort mail med ett skönt innehåll. Mannen, tillika ägaren av AB Leve Plastprodukter, skrev att de bestämt sig för att efterskänka hinkarna efter att ha läst om branden på vår hemsida.

I vanlig ordning trillade tårarna. Mest för att han satte ord på känslan vi hade, när vi lämnade torpet för branden. Han hade känt efter. Dessutom var det superbussigt att skänka hinkarna!

Idag när jag tittade i min spåkula såg jag att det sista samhället, som vi undrat över, lever. Bin flög runt . Kuplock och plastlåda hade smält av värmen från branden. Den äggläggande drottningen knallade runt bland öppet och täckt yngel. Det är knappt att man kan tro på det. Bivaxet i en ram var deformerat av hetta. Hur är det egentligen? Flyr någonsin bina? Eller stannar de kvar och brinner inne? Kristallkulan fungerar inte alltid.

Nej, nu ska vi ta oss ett glas. Ett glas av Stentorpets mumsiga äpplen på flaska. Det är så otroligt gott och vi njuuuuuter så tårna krullar sig. Mmmm. Vi sänder många tacksamhetens tankar till Stentorpetborna.

Den som söker…

8 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Det här var en gång för längesedan. Mamma och moster visste om min faiblesse för Kockumsgrejor, så de tog med mig på en hemlig tur. Vi hamnade någonstans, gissningsvis, i Småland. Ja, det är så illa som det låter. Vi minns inte var vi var, och jag visste det förmodligen inte då heller. Vi kom till en plats där de hade gigantiska lador med gamla grejor. Och det mest fantastiska, ett stooort rum med bara Kockums. Jag minns fortfarande känslan när jag kom in i rummet. Ögonpoesi. Lite vrickat, men så var det. Där blev jag med Kockumskanna för 700 kronor. Jag höll i den där kannan hela vägen hem. Vrickat var ordet, sa Bull.

När min moster gick bort fick jag hennes stora fina gamla plåtkakburkar med vackra mönster. Bytte raskt ut Kockumsgrejorna mot burkarna. Eftersom vi inte har förrådsplats inne, mer än till sådant som absolut måste vara inne, hamnade det i biboden som brann ner.

Bella hör.

Bella söker.

Bella finner kanna.

Jag pratar om min mormors servis.

Bella söker.

Bella finner.

Jag pratar om Pyro.

Bella söker.

Bella finner.

Vi pratar om den välkomnande björken vid infarten, där all vätska eliminerats från de numera skrynkliga och felfärgade löven. Kommer den att överleva. Kommer den att dö?

Vi önskar så att den får klara sig.

Bella går raka vägen.

Till vattenslangen.

Bella vattnar.

Björken.

🙂

Läste aldrig Max-böckerna för våra barn.

Jag ska också kika ner i askhögen. Allt man hittar som man inte minns gör det värt att gå där. Minns – mindes – har ??? Vad heter det. Vi har mints. Nä, nu blir det språkrådet. Joho, det var rätt. Har mints.

Snubben som ska ta bort skräpet kom förbi idag. Nästa vecka trodde han att han skulle hinna. Gott.

Containermannen levererade en orange sak. Skickligt manövrerade han ner den och fixade till den i vågrätt läge. Chrille städade den. När det börjar närma sig slungning knäskurar jag mitt slungrum. Dammsuger tak, väggar och golv. Torkar allt. Det ska va rent. Sen kommer honungen in och då blir det kladdigt. Jag kommer tappa upp honungen inomhus. Bara lagring ute i den containern.

Var till Hedins och köpte ett hänglås idag. När jag betalat fråga tjejen i kassan om jag fick all honung såld på marknaden. Kul!

Ikväll var det skogsmöte i skolan. Vi informerades. Sen var det fika med macka och mingel. Vi kan ingenting om skog. Det märks. Killen bredvid mig ställde en fråga. Högt alltså, till de där framme. Han frågade vad man får för ersättning för ungskog i brösthöjd som är mindre än 10 cm tjock? Här har vi en som sägs sköta sin skog på bästa sätt och skogen är då redan röjd två gånger. Vad får han för det? Var det röjning, bortforsling, flispris och nyplantering? Jag hängde inte med riktigt och kan inte termerna, men jag förstod i alla fall att han inte var nöjd. Och jag förstår varför. All nedlagd tid, omkostnader, tid för tillväxt mm.

Men, det finns de som inte har sina bostadshus kvar så…

Ja, och Uddholm var där. En myskille med elefantminne. Han får mig att häpna och bli glad i hjärtat. Jag har ställt undan en honungsburk från eldhärden 2014, som ska vänta på honom, ifall att han en vacker dag stannar till här i Gärsjötorp för att säga hej eller vad grönt och fint det har blivit eller hur gick det med bisamhället i skogen eller jag ska bli biodlare har ni några bin över? Det finns fler varianter på hälsningsfras men jag hoppar det.

När vi träffade honom för första gången vid Ramnäs IP kände jag inte igen honom från tv. Jag trodde han var någon typ vem som helst från räddningstjänsten och vi stod väl där och pratade och lyssnade. Han var så påläst och så kunnig om vårt lilla Gärsjötorp och jag blev så glad att det äntligen var någon som visste och kunde något och hade besked. En sådan som han borde ha lite ansvar, tänkte jag med min lilla hjärna i mitt lilla huvud. Tack och lov sa jag inte det. Men vad sa jag? Babbelfia. Pinsamma, pinsamma jag. Men lite kul är det med facit i hand.

:-) Grå jako :-)

6 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Idag var det marknad. Iuuuh, vad det var roligt. Jag älskar att sälja våra produkter.

Vi bor mitt ute i skogen. Vid en väg som i vanliga fall är en återvändsgränd.

Det stannade en man…nä, fel. Det stannar en jäddra massa män här. 🙂 Till vår allas stora glädje. Det är här det händer liksom. Mitt i skogen i land av fd brand. Igår stannade tex en snubbe som vi längtat efter att få träffa. Vem? Jo, mannen som skar sönder poolen. Kanske var det han som räddade vårt torp, vårt hus, vår trygghet. Fattar ni? Fattar jag? Det blev en bamsekram oavsett att han försökte värja sig med händerna. No mercy.

Det stannade en annan snubbe också. Han var brandekolog från Umeå. Jag träffade honom inte, för jag höll på med viktigheter, närmare bestämt etikettering. Men Chrille fick sig en liten pratstund. Man hör mycket spännande vill jag lova.

I förrgår stannade en av våra bästa honungskunder till här ute. Hoppas han kom ihåg att säga till sin tjej att komma förbi på marknaden.

En annan av våra bästa kunder hjälpte mig när vi hade ett skadat rådjur liggande på tomten för ett litet tag sedan. Jag ringde honom. Han ringde några och återkom. Då fick jag beskedet att bondens pappa kommer och hjälper mig, vår räddare i nöden från döden. Igen. Den mannen, den mannen. <3

Vår elektriker kom också förbi igår. Jag gillar hantverkare som det aldrig är några problem med. Det är det inte med honom. Han gör det han ska och det bara funkar. Inget tjafs. Kan det bli bättre? Och det han gjorde, gjorde han för att förbereda för byggboden som kommer imorgon. (Och idag var imorgon igår och det har inte kommit någon byggbod. :-()

Idag kom en frisk fläkt gående med sin syster och hund. Vi hade setts på marknaden. Nu kom hon för att hämta två hinkar honung. Kan man annat än att gilla denna tjej? ;-).

Vi får vattna vägen, vilket vi gör med glädje, för att det är så mycket happening här och för att mormor inte ska bli dammigare. 🙂

Vi bor mitt ute i skogen. Vid en väg som i vanliga fall är en återvändsgränd.

Imorgon är det marknad igen. Iuuuh, vad det ska bli roligt. Jag älskar att sälja våra produkter.

:-)Grå jako – en papegoja som lär vara en av de mer pratsamma arterna. 🙂

Konst- och Hantverkshelg 6-7 september

5 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Kl 10-16 i Gammelgården – Västerfärnebo, med ett 30-tal utställare.

Och Kempes Skogsbod kommer vara med och sälja massor med honung och annat smått och gott. Det ska bli riktigt kul! Varmt välkomna!

En kväll skuttade Bella över till husvagnen för att sova hos mormor.

“Mamma, det luktar rök.”

På med en stickig kofta. Ut. Sniff, sniff. Jo, det luktar rök.

“Mamma, det kan väl inte börja brinna här.”

“Nej, gumman det kan det inte. God natt, sötnäsa.”

“Godnatt!”

Tänk om…

“Chrille, det kan väl inte sprida sig från mossen så att..?”

“Nej!”

“…men om det blåser…”

“Nej!!!”

“Okej, okej.”

Går igenom bokföringen för att få till listan med grejer som brunnit upp. Suttit mer eller mindre hela dagen, men inte klar på långa vägar. Sen blev det ett skönt avbrott att åka till Broddbo och plocka äpplen. Exakt 1352 äpplen hamnade i en hink, så några vändor till lagunen blev det. Lagunen? Det måste jag fråga varför det kallas lagunen. Enda lagunen jag har varit med om är på Koh Pee-Pee Island. Ja, och så den i Gersjön förstås. Där har siktats bäver.

Hemma i Gersjötorp är bävrarna sugna på asparna som står en bit upp på land. C kastade inte sten för att skrämma dem. Tre stycken var de igår som plaskade runt nere i sjön. Nu om någon gång känner vi att vi vill ha kvar varendaste litet träd. Varför är bävern så förtjust i just aspnäver? Har de tandvärk eller?

Det vetenskapliga namnet för bäver är Castor. Och Casor-böckerna är bland de bästa barnböcker jag vet. Alla små barn borde få läsa om Bävern Castor. Nu har jag inte tänkt skriva om bävrar men…vem visste tex att bävern utrotades på slutet av 1800-talet. Det sägs att den sista bävern sköts 1871. Sen inplanterades den igen i början på 1900-talet. Nog om bävern.

Bina slurpar i sig fodret bra. Hämtade sista samhället från Hörnsjöfors igår. Så nu är alla på g med foder. Skönt. Honungskärlet med sockerlösning som står på köksbordet läcker. Så det var en lagom god morgon. Alla verktyg har brunnit upp så vi har inte ens så vi kan fixa en sådan enkel sak. Båda honungskärlen läcker också. Så där har lösningen moder varit framme också. Ställde den ena på två böcker och en liten kopp under. Lösningens fader fixade den andra. Tippade kärlet. Ja, det skulle vara trevligt med en byggbod. Hoppas den kommer snart.

Har beställt plåthuvar av en plåtkille här i närheten. Som isolering ska vi sätta dit asfabord. Detta hoppas vi förbättrar invintringen. Det som oroar mig med bina är att äggläggningen fick ett stopp i samband med branden. När jag gick igenom samhällena var det inget öppet yngel. Det var täckt yngel och lite ägg. Alla biodlare vet att höstbina är viktiga för samhällenas vinteröverlevnad. Hur ska det gå? Det lär våren tala om för oss.

Glöm inte att ta en sväng förbi Gammelgården i helgen och shoppa lite miralkelhonung.

🙂

Disktrasor bort

3 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Nu har vi skickat in alla, förhoppningsvis, uppgifter om kostnader vi haft för bygget, en byggbeskrivning och en bild till Länsförsäkringar. Dessutom har Chrille haft kontakt med en byggfirma i Fagersta för att få en uppskattning på tid för att återuppföra byggnaden. Man behöver dock inte göra en likadan byggnad på samma ställe. Antingen kommer en byggfirma uppföra byggnaden eller så får vi en summa och får göra det själva. Vi får väl se hur den summan ser ut. De har lovat att ta hänsyn till att det behövs extra timmar för att bygga själv.

Länsförsäkringar har anlitat en firma för att ta bort bibodskräpet. Det ska ta 1-3 veckor innan de kommer hit.

Igår städade jag ur i Broddbo. Har några rum kvar. Jag vet varför vi gillar att bo i litet hus. 🙂 Men, som jag skrivit innan – vilket hus! Vi kunde inte ha fått ett bättre ställe att bo på under den här tiden. Vi trivdes som humlan på Rosenstaven. Mitt kontor hamnade inne på golvet i vardagsrummet. Honungstappning i hallen. Och helt plötsligt blev det trevlig samvaro runt ett köksbord på morgonkvisten, där alla åt frukost samtidigt. Ingen tv. Me like. Bella älskade “sitt” rum. Det är inget dåligt betyg i dessa tider kan jag tala om.

Och jag glömde mjölken idag igen till lille, store kissen. Vad är jag för en människa? Den glömska och lätt förvirrade typen. Tack och lov hann Chrille få med mjölk hemifrån, så lille Ozzy fick sig en slurk. Ska ta med mer mjölk idag. Jaja, vi få väl se. Affären ligger inte alltför långt bort. Om man inte ska cykla eller gå.

I min biodling där inte glömska är lämpligt, används mycket papper och penna. Vår bibod är förresten numera köksbordet. Det är mycket i köket. Vi ska få en arbetsbod hit. Toppen. Troligtvis blir det en med två rum så vi kan ha ett rent rum för honung glas mm och ett arbetsrum.

Ja, hur gör man när man inget har. Myrsyrabehandling klar. Tog bort disktrasorna som låg överst på brädorna. Förra året lade jag de myrsyrade disktrasorna på tunna plastskivor för att de inte skulle fastna på ramarna. Då bågnade täckbrädorna i räffelmönster från disktrasan. I år hoppade jag över det för plasten har brunnit upp. Istället lade jag dem direkt på ramarna, och täckbrädorna har inte tagit skada i år. Man lär så länge man lever.

Foderballonger, nyköpta, på. Biforhink, tom, upp och ner över för att täta till så att inte bin kommer in. Huvar på. De tunga i trä. Hade tack och lov dem stående i växthuset. I växthuset som tål värme mycket bra. Willab garden. Bra grejer. Fast man ska beställa ett så ska man göra det med en ingång där inte skalpen ryker varje gång. Det vi har är ett svärhål och inte någon ingång. Semesterkassan skulle öka drastiskt om svärburken skulle stå där. Därför står den inte där.

Studsmattan vi skulle köpt för ett par veckor sedan köptes idag. Barnens hus i Västerås. C prutade bort en tredjedel av priset. Han har drivit försäljare till vansinne. I det här fallet tror jag mer att det var skönt att bli av med studsmattan. Inget man vill ha i lager antar jag. Samma kille som sålde studsmattan köpte vi för övrigt och av ingens intresse Jeppes barnvagn av.

Ungarna åkte iväg med bussen nyss. Vi drack morgonkaffet i husvagnen. Vyn var barnen med skrotet av biboden precis bakom och ännu längre bort den brända skogen. Barnen skrattade och sjöng. Det känns rätt gott.

Brorsan har sagt åt oss på skarpen att vi måste hänga ut talgbollar och mata med fågelfrön. Gulp. Så det har vi gjort.

Idag ska det bli sol, moln och 22 grader. Fåglarna kvittrar till knapret av solrosfrön och dingelidonget på talgbollarna.

Är det skönt att vara hemma?

2 september, 2014 / Kempes Skogsbod / Inga kommentarer

Alla vet hur skönt det är att komma hem efter en underbar resa till Grekland eller något annat trevligt ställe. Man har bott bra, man har ätit och druckit gott, man har kanske badat och solat och bara gjort roliga saker. Ändå är det så ljuvligt att komma hem och krypa ner i sin egen säng och lägga huvudet på favoritkudden, att ha alla sina saker runt sig, att gå sina vanliga rundor och leva sitt vanliga liv i sin vanliga miljö.

Vi var inte i Grekland och hade det bra. Vi var evakuerade. Vi fick inte komma hem. Vi kunde inte komma hem. Vi ville bara hem. Till en ovanlig miljö. Men hem.

Ja, det är skönt att vara hemma. Så evinnerligt skönt.

Jag vet att det här kan låta lite kokko, men jag känner mig tryggare och ännu mer hemma i torpet än någonsin. Torpet finns här för oss. Det klarade sig. Ingen förstår det. Vi pratade med ett par brandmän idag. De förklarade, att när det brinner så nära som det gjorde när biboden brann, så brukar det bli så hett och så torrt i panelen så att den tillslut självantänder. Den gjorde det inte. Varför?

Släpp det kan någon tycka. Tyck det då.

Jag vill veta. Jag vill se eldens framfart. Jag vill se hur eldkloten hoppade. Jag vill veta när biboden brann upp. Jag vill se hur elden kom till oss. Jag vill se hur det brann runt oss och när. Nu när vi är trygghet vill jag det. Det är svårt att släppa. Och det är svårt att tänka att allt kunde varit väldigt, väldigt annorlunda.

Vi kan krama våra barn.

Förut var den kramen bara ren skär lycka. Nu är kramen en lättnad, som gör ont. Som lycka som man ska vara medveten om att man inte ska ta för givet. Men jag vill ta den förgivet. Jag vill att den bara ska kännas rosig, varm och självklar. En kram som bara får vara utan att hjärnan förstör.

Idag var jag till Broddbo och hämtade ett par honungskärl för att sedan åka vidare till Stentorpet, där det bor ett par människor som är godare än kladdkaka med grädde. Det måste vara något med området norr om Sala.

Inte nog med att jag fick vara där och slunga. Jag fick hjälp. Ja, det var inte mycket jag gjorde faktiskt. Jag plockade i och ur slungan. Sen gjorde min räddare i nöden resten. Om jag är en tiondel så rask som den mannen, när jag når pensionsålder, då kan jag skatta mig lycklig.

Det är det alla biodlare drömmer om. Att skatta sig lycklig.

Och det räcker inte. Blev bjuden på en lunch som var ett litet fyrverkeri av färger och smaker. Hur många äter Karl Johansvamptoast med squash- och tomatsoppa till lunch på en måndag. Inte jag. Jo, idag. Den här damen, tillika kocka, hon har magin inom sig. Jag tänker på féerna i Törnrosa när jag ser henne. Så färgsprakande, glad och god.

Och nu blev det svårt att skriva. Våra älsklingskissar kom hem idag. Nu lade sig Busan på min mage och datorn. Mjukt, varmt och skönt. För oss båda.

Imorgon ska jag åka och städa i Broddbo. Och säga hej till kissen Ozzy. Han kom idag när jag hojtade på honom. Borstade lite på honom och förklarade varför han inte fick någon mjölk. Kände mig usel. Hur kunde jag glömma att ta med mjölk? Imorgon ska han få. Det lovalovar jag.

Månad: september 2014

Gårdagens gladis

Älvdans

Vår höst

P1 och blåblåa ögon

Nummer 13 lever!

Den som söker…

:-) Grå jako :-)

Konst- och Hantverkshelg 6-7 september

Disktrasor bort

Är det skönt att vara hemma?

Vill du följa bloggen?

Arkiv

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Copyright © 2020