Hej!

Long time no write.

Den här sommaren har varit  intesiv med biarbete med allt vad det innebär och är det fortfarande. Samtidigt har sommaren gått i besökens tecken. Så många korta men trevliga besök och några mycket inspirerande sådana.

Ofta tänker jag på de där 3 timmarna per samhälle och år (gäller för  50 samhällen) som det tar att sköta om bisamhällen när man är yrkesbiodlare. Ja, jag är då tvärinteyrkesbiodlare. Eller så  är farsan sköldpadda och mojjan snigel. Stackars lilla  mig. Vad gör de på de totalt 3 timmarna? Jag är nyfiken.

Jag vill bara gör en liten kommentar här och tala om att om man arbetar halvtid som tex psykolog, så är man psykolog trots halvtiden. Eller – är man hobbypsykolog då?

Var det någon som inte förstod varför jag skrev det där sista så får det vara så. 😉

Den som trodde den förstod varför jag skrev så blir eventuellt förvirrad av nästa stycke.

Våra barn gnällde på mig förra året och tyckte att jag var för mycket hos bina. Då var det bortskämda. I år: “Mamma, ditt resonemang håller inte längre. Det vore bättre du jobbade heltid någonstans. Då skulle du inte jobba så mycket och du skulle ha tid för oss.”

Det ligger något i det. Tidig morgon, sen kväll. Och när de ber om min tid: “Jag ska bara…” Usch, vilken dålig mamma jag är.” Jag tröstar mig med att det inte är en egotripp jag lägger tid på.

Tillbaka till 3 timmar. Om jag delar upp den där tiden 3 timmar  på 14 skötselbesök med det första 1 maj och inte räknar med invintringsbesöken med myrsyra, utfodring och ev oxalsyrebehandlig så blir tiden nästan13 minuter per samhälle. Det gäller inte för mig. På 13 minuter har jag inte kommit ner till yngelrummet om det är många skattlådor på. Eller så kanske jag har det men inte så mycket mer. Här känner jag att en returfråga hänger i luften. Vad gör jag i minst 30 minuter?Jag skulle vilja förkovra mig i deras trick. Sedan kanske jag inte vill begagna mig av dem alla, men nog måste det finnas en hel del jag kan ändra på i mitt sätt att arbeta. Om inte annat för att skona ryggen.

Jag tycker själv att jag är för långsam för mitt eget bästa. Hade med mig äggklockan som jag satte på tid när jag gick igenom samhällena och sedan skyndade jag mig allt vad jag kunde och blev stressad för att jag var så långsam.

Pling, plong. Pling, plong.

Om någon trodde att det var äggklockan som ringde så var det inte det.

Senare på dagen frågade mamma var äggklockan var. Jag svarade att den låg i bilen och kände att hon tittade på mig.

Pling, plong. Pling, plong.

Nu var det nog äggklockan som ringde.

Valkar i händerna har jag väl haft av olika skäl genom åren, men valkar på långfingertopparna  och tummarna är ett nytt fenomen för mig. Först trodde jag den skumma känslan hängde ihop med alla bistick, sedan insåg jag att det kändes konstigt mest hela tiden. Orsak till valk. Lyfta ramar. Inte så charmigt var någons kommentar. Vilken tur tänker jag.  Ja, att jag inte är född till den här världen för att vara charmig.

Om jag har fått några andra fysiska åkommor eller vad man ska kalla det? Bra fråga, har jag noterat att man ska säga när människor ställer en fråga i grupp, oavsett om den är en hel, halv- eller inteallskorkad. Med tanke på att jag inte befinner mig i en grupp, så…  Är två en grupp? Ja, det kan man väl säga förstås. Men om den ena av de två sover är det en grupp ändå? Nej, det tycker inte jag i det här fallet. Dessutom tänkte jag bara frågan. Men, som svar på min fråga så säger jag: Johohoodå. Muskulaturen har genomgått förändringar sedan vintervilan. Varning, varning. Barn, akta er för mammas biceps, så att ni inte skadar er. Barnen ler överseende i en perfekt kombo med att vara impade. Bra gjort och omöjligt! Chrille har roligt.

Invintringen av bisamhällena är påbörjad, dvs alla samhällen har myrsyrats och fått socker. Snart är den den där bullen på armen ett minne blott.  Alltså det är lite bicepsens uppgång och fall i synk med antal skattlådor på samhällena.

Och där glömde jag rörningen. Rörningen för alla oss som inte har någon automatisk honungsrörare. Än.

Armen sitter ju i närheten av ryggen och kompissans snubbe berättade om en doktor som, typ, sagt att om alla vevade med armarna 10 ggr framåt och 10 ggr bakåt varje morgon, så skulle massor av människor undvika ryggproblem. Låt mig säga så här. Jag vågar inte låta bli att göra de där vevningarna. Och har jag ont i ryggen? Nä. Men den har varit duktigt trött. Härligt.

Jag plockar äpplen också. Det gjorde Kerstin Dellert med.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

Hm, vad konstigt det blev.

Det här med äppelplockningen är ju inget jag skyltar med. Rätt töntigt är en underddrift rent stilmässigt, men det är det att gå med höghögklackat och hålla i en barnvagn samtidigt också. Om det finns ett barn inblandat. Annars är det bara knäppt. Ja, eller sorgligt förstås.

Det är på marginalen att jag klarat mig med lådor. Invintrar med biforhink och då behövs 2 hlslådor. Har travat lite ramar på varandra så jag fick loss lådor. Här hemma är det foderballonger med hink över. Det funkade bra förra året och hoppas på lika i år. Åkrahallens piffiga gröna hinkar gör sig snyggt i naturen såg jag. Lite sådana på brandområdet och folk kan yla om det vackra gröna i det svarta på allvar. Ja, det finns gott om ställen där det inte finns något grönt.

Paus.

Nu är det lite mycket hjärdimma igen hos Biodlarn Kempe. Håller på att prova ut medicin. I slutet av tiden när det börjar bli dags att ta nya prover slår dimman till. Speciellt om jag är stressad. Och jag är stressad. Lätt stressad. Och lättstressad. Och på grund av orsak nedan – megastressad. Och när jag sedan får en ökad dos blir jag mig själv igen ett tag. Ett kärt återseende vill jag lova. Då är det bara kul att vara jag.

Det finns många exempel på dimman. Igår skulle jag… Ja, det bör väl nämnas att insockringen med hink på ramarna har gått bra om man är rädd om biforen. Fick instruktion idag hur jag skulle göra för att få fart på bina. Första dumheten var att jag lagt plasten så att inte alla ramar blottades ett par centimeter. Andra dumheten är väl att jag borde testat på något samhälle först. Det var planerat så. Men allt går inte alltid enligt plan. Ja, jag valde att prova på många.

Ja, så igår så skulle jag, fortsättning från ovan, beställa foderlådor. Ringde och gjorde det. Lade på. Ringde upp igen och frågade om de där plastglasen ingick. Det gjorde de. Lade på. Fan, glömde ju de där 6 samhällena. Ringde upp igen. Ökade på. Lade på. Och här kom en harang som jag avstår från att upprepa för jag hade glömt ytterligare 3. Ringde jag upp igen? Nä. Mailade med heta kinder och bad om några till. Detta fann Chrille roligt. Han skrattade.

Och idag skrattade Chrille igen. Min man har det kul mest hela tiden. Jag gläds med honom.

Jo, vi hade stannat i en korsning mitt i Norberg. Chrille frågade, antagligen, får jag väl tillägga: “År det fritt höger?” Ja, jag befann mig i min underbara värld och kvittrar: “Fritt höger, fritt höger”. Inte fan var det fritt höger. Det kom en hel rad med bilar. Landade i verkligheten.  Blev förskräckt. Det var väl inget roligt tänker ni. Nej, det var det verkligen inte. Men det tyckte Chrille. Låter det här farligt? Ingen fara. Vi har kommit överens om att han aldrig ska lita på mig. 🙂 Tillit är viktigt har jag hört.

Är det lönsamt att köpa oparade drottningar när man är kass på att få dem till att till slut hamna i en kupa?

Köpte 10 st oparade, eller var det 11? Har kvar 4 st i tjänst. Någon blev uppäten under parningsflykten, eller så, ett par blev inte parade av okänd anledning, någon blev inte antagen och någon blev antagen och sedan utbytt. Detta plus lite annat.

Köpte 5 parade. Har alla kvar. Och de är bra.

De ytterligare, som har blivit till på grund av inte så bra biodlare, moi, är förträffliga samt dugligliga. Det har sina fördelar att vara inte så bra.

I början av maj beställde jag en honungsrörare av redskapsbutiken i Järfälla. Den kommer på fredag. Jippi.

Andas.

Angående hjärndimma. Förra året stod jag på en marknad i Västerfärnebo och då kom det förbi en dam och hon sa att det var kul att få ett ansikte på mig. Ja, det måste ju ha varit jättekul. 😉 Detta förtjusande nylle. Varför frågade jag inte vem hon var? Jag hade ju fått ett ansikte på henne också. 🙂 Varför frågade jag inte hur det kom sig att hon visste vem jag var? Eller gjorde jag det? Tror inte det. Vem var hon? Jag är så  nyfiken.

Pling, plong. Pling plong.

Två sms.

God natt!