Ligger i en husvagn på en camping i Mariestad och skriver. Och det är jag glad för. Varför ska saker och ting gå friktionsfritt? Jag vet inte. När vi hämtade ungarna vid skolan igår, så kände vi plöstligt kraftig bensinlukt i bilen. Inspektera. Skitbilen, som i vanliga fall är en duktig bil, läckte bensin. Och då sa vi inte mald vete utan hel vete. Mamma! Ska vi inte börja med svärburken igen? Jo, kanske det.

Vad gör vi? Vi är på väg neråt, med slutmål stuga 27. Vi ringer de som har dragit det stora lasset med vår belägenhet under branden. De som har skickat iväg sin egen lilla gosiga katt för att våra katter ska få bo där. Svärisarna. Känns så där att ringa.

Hej på er! Tror ni att..?
Ja.

Vi fick låna svärmors bil. Men vänta. Får man dra mormors husvagn med den?

“Kolla upp det Susanne!”, mullrade en vulkan på väg att få ett utbrott. Och, det kan jag säga att det utbrottet hade nog ödelagt en hel del.

När Isabel var liten ritade hon mycket och döpte sina alster. En gång ritade hon ett gäng tulpaner som var på väga att spricka upp. Den tavlan hette “Tulpanutbrott”. Då tänkte jag. Ett geni är fött. Grattis världen! Nä, nu ljög jag väl lite. Men, apropå geni. Flickungen var ca 3 år. Vi åkte i min lilla Yaris och lillebror har kommit till världen och han hade tillfällligt avbrott i skrik. Dottern säger något där bak och jag hör inte. Då säger hon, alltså lyssna på det här och begrunda: “Mamma det finns kanske inte någon luft i bilen som kan bära ljudet”. Så sa hon med sin lilla 3-åringsröst.
Ja, att jag inte jag körde in i refugen där och då det är ett under. What? Vad sa ungen? Vad menade ungen? Är jag verkligen mamma till ungen?

Tillbaka till:” Kolla upp det Susanne!”

Ringde LW Husvagnar där mamma köpte husvagnen. Frågade om man kan köra svärmors bil med mammas husvagn. Han ville ha en närmare beskrivning. Lämpligen registeringsnummer på både husvagn och bil. Ringde tillbaka när jag kunde uppge dessa. Han hjälpte mig på stört. Tack!

Yes, det funkade. Yes, vi var på g igen. Mullret lade sig. Puh.

Nu är det dags för väsentligheter.

Vi i Västerfärnebo har en liten butik, nämligen Västerfärnebo Lanthandel.

Tips: Ta en tripp till Västerfärnebo. Åk Skultunavägen dit om man kommer från det hållet och titta på den långa brandgatan längs vägen. Stanna till på Västerfärnebo Lanthandel.

Köp t ex 4 kg köttfärs, det världsberömda baconet och deras utsökta rökta skinka. Den skinkan är den godaste som finns. Alltid när vi har övernattningsgäster är det givet med just den skinkan på fruktostbordet. Alla tycker att den är supergod. Bara den är värd 30 mil i bil. Enkel resa. 🙂 Obs! Ring och beställ innan så du vet att det finns hemma.

Efter lanthandelsbesöket kan du åka vidare mot Norberg så får du se var branden har dragit fram och gått över vägen. Kort där efter kan man köra in till Wernergårdens Mejeri och ta sig en fika på deras gårdscafé. De säljer supermumsiga ostar kan jag intyga. Kolla in öppettider
på deras hemsida.

När vi väl flyttat hem igen är alla såklart välkomna att köpa honung av oss och titta på förödelsen på nära håll. Än så länge är det förbjudet område för alla som inte bor där och livsfarligt ett gäng meter inåt skogen.

Västerfärnebo lanthandel tappade mycket försäljning under skogsbranden, eftersom kundunderlaget till stora delar var evakuerade. Affärslokalen var dock ett näste för flit och hjälpsamhet, som var en förutsättning för att de som arbetade med att släcka och förhindra elden från spridning skulle kunna arbeta alls.

Det hör till saken att butiken har svårt att gå runt över huvud taget, för att inte tillräckligt många handlar i den i vanliga fall. Det som är riktigt illa, tycker jag, är att det räcker med en liten insats från oss som bor där. Jag kommer inte ihåg exakt men ungefär något liknande detta gäller: om alla fast boende köper 1 kg köttfärs, 1 kg äpplen, några liter mjölk i veckan så skulle affären gå runt på det. Visst är det fantastiskt. Jag begriper mig faktiskt inte på de som inte stödhandlar där, om de har möjlighet.

Personligen är jag rädd för att butiken inte kommer att klara sig. Det vore så tråkigt och inte alls bra för bygden. Butiken har flera funktioner. Tänker på alla äldre som har det som ett roligt inslag i vardagen. Att promenera till affären och prata lite med personalen är nämligen ett nöje. Det tror jag att de flesta tycker som handlar där.

Torpinfo:
Igår träffade vi en kille från Länsförsäkringar ute i torpet. Han fotade lite här och där och berättade hur hela ärendet kommer att skötas. Det kändes och känns bra. De verkar duktiga på att anställa bra människor på Länsförsäkringar. Bedömningsunderlag: 6 personer 🙂