I morse blev vi enormt lättade när vi hörde att Länsstyrelsen säger nej till att göra ett jättelikt naturreservat av de brandhärjade skogarna. Som jag hade fått det förklarat för mig hade det annars kunnat bli så att vi hade fått erbjudande om ersättningsmark, MEN att vi skulle få betala för den. WHAT? Är det möjligt att det skulle kunna gå till så? Jag känner att “meränlovligtgalenhornen” börjar klia när jag hör det. Hur som helst så kommer Länsstyrelsens slutgiltiga beslut i slutet av året.

Den där containern som vi har fått låna för att ha som ställföreträdande bibod in total går inte att stänga inifrån. Det går inte ens att dra igen dörren. Varför? Jo den där viktiga mojängen, som gör det hela möjligt, saknas. Det finns alltså inget handtag på insidan. Praktiskt? Nej vars.

Chrille föreslog att han kan stänga efter mig och om jag bara knackar sedan, så släpper han ut mig. Det finns inga problem, det finns bara lösningar. Vissa bättre andra sämre.

Han brukar knata runt med hörselkåpor vill jag gärna förtydliga ett eventuellt tankescenario med.

Men usch. Idag kom jag på vad som har brunnit upp. Alla ungarnas barnböcker, även de från när jag var liten och som jag har läst och läst och läst för ungarna och som jag med viss förhoppning hade tänkt läsa för barnbarnen en dag.

I somras köpte jag hinkar på AB Leve Plastprodukter. Sedan dess har jag väntat på fakturan. Det kom aldrig någon. Häromdagen kom det ett mail. Det var ett kort mail med ett skönt innehåll. Mannen, tillika ägaren av AB Leve Plastprodukter, skrev att de bestämt sig för att efterskänka hinkarna efter att ha läst om branden på vår hemsida.

I vanlig ordning trillade tårarna. Mest för att han satte ord på känslan vi hade, när vi lämnade torpet för branden. Han hade känt efter. Dessutom var det superbussigt att skänka hinkarna!

Idag när jag tittade i min spåkula såg jag att det sista samhället, som vi undrat över, lever. Bin flög runt . Kuplock och plastlåda hade smält av värmen från branden. Den äggläggande drottningen knallade runt bland öppet och täckt yngel. Det är knappt att man kan tro på det. Bivaxet i en ram var deformerat av hetta. Hur är det egentligen? Flyr någonsin bina? Eller stannar de kvar och brinner inne? Kristallkulan fungerar inte alltid.

Nej, nu ska vi ta oss ett glas. Ett glas av Stentorpets mumsiga äpplen på flaska. Det är så otroligt gott och vi njuuuuuter så tårna krullar sig. Mmmm. Vi sänder många tacksamhetens tankar till Stentorpetborna.