Gröna kläder. Militärkläder. Militärberedskap. Beredskap. Redskap för att ha beredskap. Om det händer något i Sverige som drabbar en stor stad, ett stort område eller hela Sverige. Vad har vi för beredskap? Har vi någon beredskap? Kommer vi ens att kunna kommunicera?
Ja, jag har ingen aning. Ska nog läsa på lite.
Vi var på ett skogsmöte i veckan. Det pratades skog. Inte helt överraskande. Tre år kan det ta innan “allt” är klart med skogsbrandsdrabbade skogen i helhet. Ja, det kan väl ta både mer och mindre men…
Vi var på ett annat möte om hur man ska bete sig i skogen som brunnit, om man ska vara i skogen. Efter mötet kände jag precis som innan mötet, att man ska inte vara i skogen. Punkt. Inte sådana som jag i alla fall. Och eftersom jag är diktatorn i familjen, så bestämmer jag att det gäller även min man. Och naturligtvis barnen, men det behövde jag väl inte skriva. Mormor och katterna gör som de vill. 🙂
Maken frågade i morse om han kunde somna om istället för att stiga upp. Skälet han angav var att han knappt hade kunnat sova i natt. Jag sa nej. Han somnade om. Jag tror vi ska ta och prova lite demokrati istället. Ska pappa stiga upp?
I fredags var det ytterligare ett möte i Västerfärnebo, där den som hade frågor till kommunen, länsstyrelsen, räddningstjänsten och polisen (var det en myndighet till?) angående skogsbranden kunde få dessa besvarade.
Personligen hade jag redan ställt frågor och yppat min åsikt till “rätt” personer, sånär som på en fråga.
När på måndagen kände räddningstjänstens ledning “shithurihelveteskadethärgå”?
En man som hade ett bättre sätt att uttrycka sig på ställde frågan.
Rätt tidigt på måndagen var ett svar.
Det betyder något för mig.
Rätt tidigt på måndagen.
Nu ska jag visa något kul.
Fint va!! Det känns så bra att ha fått bort det svarta otäcka som påminner och att det istället har blivit så grönt och skönt. Tack Länsförsäkringar! 🙂
Lämna ett svar