Sista dagen för att rapportera in var man har sina bin för övervintring har passerat. Jag använde mig av pappersvarianten. Men för den som är för sen, så är det kanske webvarianten (för ett antal län, bl a Västmanland) som gäller.
Jag kommer att få skicka in kompletterande upplysningar. Det låter som att det räcker med att man skickar in var man har bina var tredje år, men jag har fått information att om det ändrar sig, så ska man upplysa om det. Det känns självklart och det kanske alla gör. För vad hjälper gammal info? Dessutom har jag svårt att förstå varför man inte ska upplysa om på vilka fastigheter man har sina bin tillfälligt uppställda. Vem i hela världen vet annars att det finns bin på de platserna? Ja, jag menar när nu blanketten och möjligheten ändå finns.
Biboden blir mer bibod för varje dag. Snart ska fönster och dörrar på plats. Bara de detaljerna gör att det känns ganska klart. Det är så roligt att kika in och kolla var grabbarna grus har gjort varje dag. En dag såg det ut såhär.
Ja, sådant tycker jag är kul.
De är flitiga som myror våra snickare. Ja, vi tycker att de och elektrikerna är helt fantastiska. När vi inte tänkt, så tänker de åt oss. Det är toppen det.
Dessutom är de spexiga. Och så gillar de hårdrock. Decibelhårdrock.
Vi är evigt tacksamma för hörlurarna som en Hedinskille kom hem till oss med. 😉 Tack, tack, tack!!! Det var ena finessiga rackare till hörlurar. Inte alls som den där budgetvarianten, som jag själv köpte på grund av dumsnålhet.
20 linoljade bottnar står klara. Sedan ska 20 st till göras men de ska inte oljas än. Måste kolla så att dessa inte luktar innan jag stoppar bin i dem. Får jag inte bort doften, så kör jag på obehandlat fram till hösten. Alla sätt är bra utom de riktigt dåliga. Fast förresten, jag erinrar mig att jag läste på SBR:s hemsida om en honung som blev framröstad som Hallands godaste år 2013. Ja, så lite linolja piffar bara upp. Egentligen. Eventuellt.
Linoljan som jag använder är rå och kallpressad och den är så fin, så att jag tror jag skulle våga ta mig en slurk. Avstår dock på grund av att jag är inte sugen. Annars så!!! Vill någon köpa lika fin linolja? Vi ska snart dit igen så vill man beställa går det bra.
Ska börja olja lådor nu. Kommer att varva lådoljning och spika fast trådar i ramar. Känner att vi ligger bra till i tidsplanen. Bottnar ska få plåt på sig av Johans Plåt och ett gäng huvar till ska beställas. Sen så.
Just det. Vi har hämtat hem samhället från skogen. På vägen hem såg vi tussilago, som lyste som små solar i den övrigt dystra omgivningen.
Nu står samhället här hemma. Tusen tack för det Länsstyrelsen!!! Ja, nu står de här med kladdsocker. De är inte lika pigga som sina kamrater. Får väl se om det tar sig. Hoppas, hoppas. Det hade varit extra roligt.
Det ovan skrev jag igår. Idag har nästan alla kommit ut. Det verkade tycka att det var riktigt najs att vara bi. 🙂
Det surrar som bara den uppe i sälgen och bina kommer med gula klumpar på baktassarna. Härligt, härligt! Satte kladdsocker på alla. Då slipper jag springa runt som en äggsjuk höna. Enkelt att se om fodret är slut.
Chrille fågeltämjarn vill jag gärna visa upp.
Hur han tämjer dem? Ja, först låter han dem flyga in i fönstret och ramla ner på marken så att de ser döda ut. Sen plockar han upp dem i handen. Sen vaknar pippin till liv och vill bort från den räddande handen. Väljer då att flyga 37 cm till en trygg axel att luta sitt nykrockade huvud mot. Visst är de söta ihop? När pippin klarnat till i knoppen flög den sin väg.
Fågeln lär vara en Talltita. För den har tjurnacke, stor haklapp och är inte så vit på bröstet. Tack Bosse! Den andre har inte tjurnacke, är ganska vit på bröstet och har ingen haklapp. Homo Sapiens Chrillus.
På en av marknaderna jag stod på i vintras träffade jag en tjej som indirekt har förändrat mitt sätt att se på saker och ting. Hon lånade dessutom ut ett stort rött, för henne överblivet, skynke. Det var bussigt, för jag hade missat att man bör ha ett sådant för att skyla allt som stod under bordet.
Hon stack en liten stund före mig på kvällen och nu ligger det skynket hemma hos oss i en av “åkapåmarknadkassarna”. Nu när våren gett mig kraft ska jag leta reda på henne. Jag kommer inte ihåg vad hon eller hennes företag heter. Men jag kommer att hitta henne. Dels för att tacka för lånet, men framför allt för insikten hon delgav mig.
Igår:
-Jeppe, Bella! Skynda er ner. Det står en vit älg i trädgår´n.
Klamp, klamp, klamp nerför trappen.
Ett ytterst smidigt sätt att få upp ungarna ur sängen en vardagsmorgon.
Nu får vi vänta ett helt år.
April, april!!!!
Lämna ett svar