Har det redan gått en vecka?
Förra söndagen var Salaortens biodlarförening på studiebesök hos supermysiga Thomas och Lotta Dahlgren. Äntligen! Så roligt att få se på vilken typ av “grejor” de använder och höra dem berätta om hur de tar hand om sin honung. Lärde mig också nytt om ympning. Har nämligen, av en kemist tillika biodlare, fått höra att temperaturen är väldigt viktig. Men Thomas menade på att de provat olika temperaturer och att det fungerade lika bra oavsett. Man lär så länge man lever.
Det mest intressanta var att deras ympade honung gick ihop på ett par dagar. När jag ympade tog det 2 veckor. Viss skillnad. Skillnad var det även på deras borrmaskin och min elvisp. Haha. Lille vispen mådde inget vidare sist. 🙂
Så kom förra måndagen. Måndagen gick. Det var dags att sova. Skulle bara kolla att larmet var ställt. Ett sms. NEJ, det är fan inte sant!!!! En tornado i mellangärdet och 10 sekunders shit,shit,shit. Vilket mörker.
Sen.
Skärpning!Det är ju inte jag som har problem i bigården.
Skönt!
Jag hade beställt 20 samhällen från en biodlare. De hade fått yngelsjukeproblem och kunde såklart inte leverera samhällena. Fruktansvärt för dem. Trist för mig. Lätt panik. Man ska vara ute i god tid om man garanterat ska få tag i bisamhällen.
“Va fan gör jag?” sa jag till mig själv och och påpekade samtidigt att det är dags att se över ordförrådet.
Det tog en liten stund, men när jag kommit över att jag har ett dåligt ordförråd och gjort upp en plan för hur det ska åtgärdas, så började jag googla. Fick fram ett gäng personer som jag kunde ringa och fråga om de hade bisamhällen till salu. Somnade. Vaknade. Gjorde det vi skulle på förmiddagen. Sen var det bara att börja ringa.
Det var mycket trevliga samtal med ett gäng gubbs och/eller killar. Ja, det ringde faktiskt upp en tjej också, som var nyfiken på varför jag hade ringt och sökt henne tre gånger. Ja, ihärdig var jag i alla fall. Hade visst skrivit fel nummer, men när jag ändå hade henne på tråden passade jag på att fråga om hon möjligtvis hade bin till salu. Haha. Plötslig händer det. Inte denna gången. Det kommer när det kommer.
Helt plötsligt pratade jag med snubben som är “pappa” till mina drottningar i ett antal samhällen. Det var upplyftande. Det behövs så lite för att energin ska stiga. Jag behöver väl inte förtydliga att det inte var en drönare jag talade med.
En av alla dessa män jag språkade med, som lär ska ha cirkus 1000 samhällen, sa typ: “Jag brukar köpa samhällen – inte sälja.” Det tyckte jag var enormt amuserande. Ja, det är en gåva att vara lättroad. Var tvungen att googla honom och spana in denne lustigkurre, som kunde muntra upp mig mitt i minimisären. 🙂 Nä, ingen länk.
Har eventuellt, troligtvis och förhoppningsvis fått napp på samhällen. På ena stället sitter de på fel format. Men denne snälla, goa man, som äger bina, låter mig låna grejor ett tag. Kraaaaam! Jag passar på att vara glad. Jätteglad. För det har jag lärt mig. Gläds och fira så fort tillfälle ges, för åt skogen går det så småning om i alla fall. Eller så.
Dystergök!
Dystergök med kaffegök blir muntergök. Muntergök med kaffegök blir knäppgök. Knäppgök med kaffegök blir koko.
Av alla samtal jag hade, talade jag bland annat med en underbar man, som började med bin, när jag var ett år. Fatta, att jag ville koppla upp mig för gott. Jag älskar att prata med dessa kunniga gubbar. Är det ok att säga gubbe. Gullegubbar och jordgubbar. Det är bra gubbar det. Han berättade superspännande saker, som jag kommer att skriva om en annan gång.
Och efter att ha språkat alldeles för länge, enligt min dotter, med en annan trevlig man uppåt landet, som hade bin till salu, så kände jag: Tack, tack, tack för dessa digitala möten!!!!
Hade jag fått köpa bina där det var tänkt, så hade jag missat allt detta.
Och vad kan jag dra för slutsats av detta och lite annat. Jo, att en olycka kommer sällan ensam, utan är ofta i trevligt sällskap. Eller så.
En bild bror. Voilà!
Idag har det gått en vecka sedan den där måndagen. Och om den måndagen var svart, så är dagens måndag vit. Vi hade besök av företrädare för kommunen i förmiddags och ingen kan föreställa sig hur bra vi mår av detta besök. Det berättar jag mer om en annan gång, för den som är intresserad.
Lämna ett svar