Fredag är en härlig dag. Fredag är som våren i kort perspektiv. Den härliga våren, när man har den underbara sommaren framför sig. Och söndagen är slutet på hösten. Skön, men ändå en suck, för det dröjer så länge innan det blir vår och börjar spira och kvittra.

Idag ska vi få besked. Igen. Av Länsförsäkringar. Spänningen är olidlig. Mer för vissa än andra. Sömnen är alltid dålig för Chrille och det har blivit sämre nu. Chrille har så ont i axlar och nacke att det är svårt att hålla upp huvudet ibland. Han är otroligt tapper måste jag säga. Det är inte många som märker att han har ont. Tror jag. Jag skulle aldrig sköta smärta på det sättet som han gör. Alla skulle få veta om jag hade ont. En sådan otäcking är jag. Tror jag.

Igår fick vi besked om skojsigheterna som är på gång. Och dessutom gick det upp ett Liljeholmens vem det var som ringde mig i förrgår. Då var det inte bara en tjej med glad och trevlig röst. Det är en glad och trevlig tjej. Eller dam skulle jag nog hellre säga. She gott style, she got class. Och nu går jag över till språket vi brukar här i Sverige och tillägger att jag tror hon har det mesta den kvinnan. I alla fall om allt stämmer som jag har hört.

Hur som helst så ringde ordföranden i föreningen Naturbrukarna upp oss. Föreningen  har alltså samlat in pengar i samband med branden och just vi har blivit utvalda att få glädje av dessa. Vi kan lugnt säga att det var en superöverraskning som han hade att delge oss. Vi ska få åka till Loka Brunn. Hela familjen. Med övernattning och middag och bad. Chrille kom och berättade med ett härligt leende, efter att han hade fått beskedet. Det här ser vi fram emot mycket behöver jag väl inte säga. 🙂 🙂 🙂 🙂 Tack till Naturbrukarna, alla som skänkt pengar och till de som föreslog just oss som mottagare!

En grävkille, ja, han är enmassaannatkille också, har varit här och tagit undan efter nedbrunna byggnaden. Vi slappnade av lite extra, när vi förstod vem det var som skulle gräva. Det är lätt att det blir fel när man önskar något, men inte i det här fallet. Och så här ser det ut nu. Fint va?! Nästa steg är att de lägger på jord och sedan rullar ut gräsmatta.

IMG_4228

Foto: Christer Kempe (Jag skrev Christer Persson först och min man Christer Kempe blev upprörd.)

För tillfället är grävarkillen borta och gräver hos våra kära grannar.

Igår hade vi våra fd hyresvärdar på middag. Vilka människor! Lika trevliga och roliga som snälla. En sällsynt sort. De borde klonas. Tänk att flytta till icke vinterbonad timmerstuga, för att lämna sitt varma ombonade hem till någon annan. Jag vet att jag tjatar om det. Men, om vi säger så här. Det börjar bli kallt i timmerstugan nu. Hur skulle det blivit till vintern? Fniss. Vi hade bott i stora huset hela högen. Tänk själva, när de hade kommit och satt sina rimfrostiga små näsor mot rutan, gluttade in på oss som satt och hade det varm och skönt.

Detta får mig att minnas de första åren i torpet. Vi åkte dit varje helg mer eller mindre.  Det var svinkallt när vi kom dit på fredagen. Vi hadeJeppes rum som tv-rum då och det ångade ur munnen på oss när vi pratade. Där satt vi och huttrade, åt pizza och Chrille ansökte om dispens för att få ta en whiskey. Det var nämligen uppgörelsen när jag var gravid. Han var jäddrigt kass på att fylla i ansökningarna vill jag minnas. Det blev mer hundögon och en försynt undran. Fick han någon whiskey? 😉

Håll tummarna för positiva besked idag!