Vad fort tiden går

Det var alldeles nyss jag skrev att det var dags för hantverksrundan. Och nu är det dags igen.

Vi står i stort sett samma glada gäng i Hörnsjö fors vid Kvarntorget –  station 15.  Passa på att fika hos oss. Mums.

Lördag och söndag 13-14 augusti 2016 klockan 10.00-16.00

VÄLKOMNA   :-)

En presentation av alla utställarna finns på arrangören Färnbo byalags hemsida.

Missa inte station 19. Märit är en riktigt fixare. Och är man det minsta trädgårdsintresserad, så ska man absolut vara med på en guidning av trädgården. Det berättas mycket intressant om än det ena och än det andra.

När du svänger in till dem så hoppas jag att du inte missar att spana in den fräcka björken.  Är väldigt sugen på en sådan. De vanliga är väl svenskt (hm) urfina, men den här är så snygg.

Fast först vill jag skaffa en vanlig hederlig skogslind. Någon som har en över? :-)

 

 

 

 

 

 

  • Share on Tumblr

Det är grönt

Vad händer här? Det växer så det knakar. Underbart att ha fel ibland. :-) Det är nog bara lilla fläderbusken som för evigt kommer hålla sig på en halvmeter.

Vad händer mer då? Bland annat så är vi inte längre herrar över vår egen tomt. Gässen har tagit över. Jag är skiträdd för dem. De väser, väser och väser. Sedan äggen kom har de bara blivit otrevligare och otrevligare. Det är bara Sigge och Snöflinga som beter sig lite mänskligt. :-) Fast det är väl inte en egenskap som för gåssläktet framåt.

När äggen kläcketes kom det ut små gula, ulliga och gulliga krabater. Jag tror de var 13 stycken som flest. Det har varilt lite som i sagan man inte får nämna vid titel. Det tio små… I förrgår var de 6. Igår blev de 4. Idag blev de 3. De vuxna gässen är så fruktansvärt klumpiga. De ligger ihjäl sina ungar. De kliver på dem. De går ifrån dem och lämnar dem utlämnade och oskyddade långt ifrån dem själva. De borde inte få vara föräldrar. Enbart äggproducenter. Hmpfrr.

När gåsmammornas ungar kläcktes blev de ännu ilsknare och anfaller gärna om vi kommer för nära. Påhejade och hjälpta av sina gåsmän.

De är dessutom jäddrigt fulfula när de anfaller. De sänker halsen. Och huvudet, eftersom det råkar sitta på halsen. Sedan håller de halsen och huvudet horisontellparallellt :-) med marken och rusar mot anfallsobjektet, som kan vara allt ifrån en svärmor till en lastbil. Dum som en gås är inte taget ur luften.

Slutsats: Äggen var goda. Gräsmattan och altanden är välgödslade. Hoppas att gås ä gott!

Sen är det det där med slakten då. Fast jag kan säga så här. De där elaka skånegässen – när de nyper Sigges och Snöflingas pyttesmå ungar i vingen och drar till då skulle jag lätt kunna dra en järnsjua i nordkalotten.
Ingen skada skedd.

Vet de som sett mig spela golf.

Till något helt annat så skulle jag vilja dementera en uppgift i ett tidigare inlägg. Min praktikant. Vår son. Han är inte nästan 12 som jag skrev och trodde. Eller ja alltså han är nästan 12 eftersom att han är 11 år. Men det är inte brukligt att säga att ens barn är nästan nästa års antal år i ålder . Hur kom jag på att jag skrivit fel? Vi var in på blomsteraffären och skulle köpa blommor till Chrilles brorsa som fyllde 50. Hon föreslog färggranna blommor för det gillar tydligen gubbs. Ja, nu hör det till saken att föremålet för buketten var färgblind. Hon i alla fall som gjorde buketten undrade hur mycket han fyllde? Och nu kom jag på att det var inte alls till 50-åringen utan min praktikant. Vår son. Som jag köpte blommor till den gången. Annars stämmer ju inte storyn. Hjälp. Hur ska det gå för mig? Då sa jag visst att han fyllde 12, vilket min mojja opponerade sig mot. ”Susanne – stämmer verkligen det?” 2005 – 2015 + 1. ”Näe.” Detta var en typisk ickehistoria av naturliga skäl, då det var en dementi med lullull.

Känns som jag bor i snickeriet. ”Heeeej, vad gör jag där då? Sågar och hyvlar och spikar och skruvar och borrar.” Den som vet vilken låt jag tänker  på och först mailar in det vinner en honungsburk. För andra som inte är sugen på att tävla och vinna, men vill höra underverket till barnsång kan lyssna på den HÄR. :-)

Det är jäddrigt dammigt när jag sågar ramvirke. På fikapausen satt vi ute och kaffade. Då sa min mun att det känns som att jag har spån ända upp till hjärnan. De andra kikade under lugg på varandra och log. Skitapor! :-)

De där små pluttarna på hls-ramarna. Ja, de som sitter på mitten på gavlarna och ska skona bin från att bli klämda – hur viktiga är de på en skala på en hls-ram? Det är ju inte många centimeter att ha koll på. Tror jag skiter i att sätta dit dem. Shit va najs det känns. De var en riktigt glädjedödare i ramtillverkningen. Obs! VAR.

Antalet samhällen varierar från dag till dag. Ljuger nog för det mesta. Verkar konstigt att inte ha koll och det känns udda att säga: ”Jag vet inte.” Inte trovärdigt det minsta – men absolut sant. Jag glömmer sånt. Men häromdagen kom det en korrekt uppgift över mina läppar. Helt säker. Kändes fint. Ända tills en biodlarkollega räknade medan jag sa antal samhällen i olika bigårdar. Fast då hade jag glömt några avläggare. Eller hur det nu var.

Nu är det inte många lådor honung kvar. Det är ny honung på g. Det varierar från ingen honung alls till nästan 2 lådor. Slunga lite snart? Det händer mycket på 10 dagar (dagar mellan genomgång). Har ramlat in hinkbeställningar och andra beställningar. Roligt! :-)

Har beställt 10 drottningar av en jag hört gott om. Har ett gäng egenuppdragna på g. Alltså – bina fixar i avläggare. Tror på många olika drottningar och nytt blod. Resten är blå. Typ. Håller fortfarande på att fundera på hur min drottningodling ska gå till. Funderar endel på det här med drönaruskärning. Blir det för lite drönare i samhället? Nu fick jag en idé. Måste diskuteras med meister.

Jag har blivit aningen snabbare i bigården.

Grattis till mig och bina.

Tack!

Hallonen blommar och bästaste Ove är hemma igen hos finaste och jag ler av lycka.

  • Share on Tumblr

Ett litet tillägg…

är tillagt längst ner.

Minimarknad

VID BUTIKEN I VÄSTERFÄRNEBO

LÖRDAG 4 JUNI 10-14

Kempes Skogsbod kommer att närvara tillsammans med ett litet men glatt gäng knallar.

Samtidig är det loppisrunda med 14 olika stationer –  arrangerad av Färnbo Byalag.
Karta till rundan finns att hämta på Svartådalens Cafe&Service.

:-)      VÄLKOMNA   :-)

För den som har lust att kolla på mer loppis finns det gamla skolhuset i Hörnsjöfors:

Hörnsjöfors 124

Och för den som är sugen på kaffe med hembakt och/eller att titta på hemslöjd kan leta sig fram till Torpets hemslöjd:

Hörnsjöfors 120

:-)      VÄLKOMNA   :-)

 

 

  • Share on Tumblr

Minimarknad med grillning

VID BUTIKEN I VÄSTERFÄRNEBO

LÖRDAG 4 JUNI 10-14

Kempes Skogsbod kommer att närvara tillsammans med ett litet men glatt gäng knallar.

Samtidig är det loppisrunda med 14 olika stationer –  arrangerad av Färnbo Byalag.
Karta till rundan finns att hämta på Svartådalens Cafe&Service.

:-)      VÄLKOMNA   :-)

 

  • Share on Tumblr

Sometimes it snows in april

Dags för marknad nu i helgen. Lions club arrangerar Norbergs marknad.

Lördag klockan 10-18             Söndag klockan 10-16

Mer än 1000 meter marknadsstånd och stort tivoli ska det visst vara. Och bland de 1000 metrarna finns Kempes Skogsbod med på ett litet hörn. Eller någonstans i alla fall.

I veckan har Kempes Skogsbod haft en praktikant. Vår egen son, nästan 12 år. Ögonen öppnades på honom på många sätt. Mycket bra, mycket bra. Lite i stil med när vi plockade rötter.

Vi missade inga raster. Jeppe hade järnkoll på klockan. En kvart på förmiddagen och en på eftermiddagen och så en halvtimmes lunch. Han fick borra, tråda, spika och häfta ramar. Det är det som görs just nu. Han vet nu vad han inte ska arbeta med som stor.

Jaja. Vi får väl se om fotbollsproffsplanerna förändras. :-)

Han hade en lapp med ett antal frågor som skulle besvaras. Bland annat skulle tre bra saker med jobbet nämnas. Och tre dåliga. Bra saker var lätt, men jag kom bara på en dålig och det är att det är så fruktansvärt tungt. Ryggkotorna ligger tätt på kvällen.

Jag grubblade och försökte komma på något mer dåligt. Då sa vår lille gosse: ”Men mamma, är det inte dåligt att du inte kan ta ut någon lön?”

Parentes. När jag gick i lekskolan och var på hemväg kommer jag ihåg hur jag gick och funderade på att jag hört mamma och pappa prata om något väldigt intressant. Jag minns inte vad det intressanta var, men intressant var det.    :-)  Jag minns också att pappa sa: ”Små grytor har också öron”. Jag visste såklart vad det betydde och tänkte att jag ska komma ihåg när jag blir stor att man förstår och snappar upp så mycket mer än de vuxna tror. Slut parentes.

”Äum. Ja. Jo, det har du väl rätt i.”

Vi får väl se vad timpenningen blir en vacker dag. Har läst att man ska ha 300 samhällen för att kunna leva på biodling. Kanske 150 om man förädlar själv.

Oavsett så borde det finnas en rimlig timpenning kontra arbetad timme och kostnader.

Allt handlar om konkurrensen på marknaden. Varför ligger priserna som de gör?

Det ska jag skriva om någon gång.

Har jag testat ångvaxsmältaren än? Näpp. Inte hunnit. Den står och väntar. Måstegöragrejor kommer först. Ramar och lådor. Och fler ramar och lådor.

Men nu ska jag skryta lite och berätta att det har ringt flera personer lite hänne och dänne ifrån som bara vill tala om hur god honungen är (och somliga vill beställa). Jag spricker nästan av lycka och stolthet.

En man, som också äter vår honung,  ringde och berättade att han tänker så klöver på mark som legat i träda väldigt, väldigt länge. Den klövern kommer mina små gullisar slurpa nektar från. :-) Obesprutat fält. Mmmm. Ljuvligt för flickorna.

Nu ska jag ta en kopp av världens godaste te (tack bror) med mumsig honung och få perfekta glykogenvärden inför morgondagen.

Hoppas att det inte kommer att snöa. Men gör det det ska jag tänka på Prince (och…)

”Sometimes it snows in april”

 

 

 

  • Share on Tumblr

Påskmarknad

Imorgon lördag den 19 mars är det påskmarknad med hanteverkare  på Gammelgården i Västerfärnebo

Tid: 11-16
Kempes Skogsbod finns på plats och tycker som vanligt att det ska bli jätteroligt.   :-)

Den som är mest lik en kyckling vinner en honungsburk. Med honung. Ålder går före i ”attvaraliktävlingen”. :-)

VÄLKOMNA!

Ps Min betalningsdosa  för kort krånglar och jag funtar på att köpa mig en kassapparat. Inte för att jag kan eller behöver än, utan för att jag är liiiivrädd att få ”böta” 10 000 kronor, som jag hört talas om att någon har fått göra, för att den glömt fråga kunden om den ville ha kvitto (var det en bot?). Mina knän skallrar av rädsla. 10 000 är ruskigt mycket pengar om man går 3000 plus. Bör kanske tilläggas att betalningsdosan ger kvitto atuomatiskt om mailadress till kunden läggs in.

 

 

Och så lite annat.

En dag ringde en man som bor i närheten av mina bin i en av bigårdarna. Hjälp, tänkte jag när jag hörde på telefonsvararen att det gällde mina bin. Oj, oj. Har de betett sig illa? Ringde upp och fick det glada budskapet att bina var ute och luftade sina vingar och sög i sig mumisga grejor från den nyspräckta veden. Mannen ifråga var mest bekymrad att bina kanske höll på att rymma ifrån mig. Det var snällt att han ringde. I sommar ska han vara med och gå igenom bina. Roligt!! :-)

Hade kontakt med en biodlarkollega. Han undrade om jag kollat läget i mina kupor. Jag svarade att jag inte kollat socker än och typ inte hade planer på att göra det heller för förra  årets 1 april hade de jättemycket socker kvar.

Det här var på förmiddagen.

På eftermiddagen stod jag vitklädd, inte så grann – men redo. Lättpåverkad eller?

Jodå. :-) Skål!

Det var 12 plusgrader och grymt varmt i solen. Lyfte på täckbrädan – det där är eufori a la poesi – och ett litet kik ner i kupan. Oj, oj, oj vad socker. Hela lådan full. Typ. HLS.

Ett kik till i annan kupa. Lika.

Don´t worry bi happy.

 

Vår lilla gåsmadam har lagt fyra ägg i redet nu. Vet förresten inte vilken hona som lägger ägg eller om flera honor lägger ägg i samma rede. De eller hon eller han petar över halm så äggen göms. :-)

Jag har beställt en ångvaxsmältare av Joel Svenssons Vaxfabrik . Ska hämtas snart. Så spännande att prova. Är ivrig som ett barn. I vanlig ordning. Kommer spara lite ramar så eventuella, särskilt önskvärda, besökare ska få spana in hur den funktionerar.

Funktionerar fungerar.

Det var så lustigt. Hade letat vaxsmältare på nätet hos tre biredskapsleverantörer och väntade samtal från en annan  biredskapsaffär av en annan anledning. Satt och hade en massa undringar om Joel S Vaxfabriks ångvaxsmältare.

Vips så ringer det.

Då var det en man från Joel Svenssons Vaxfabrik. Hm. Hum. Hm.

Det är det där med tillfälligheter. Hm. Hum. Hm.

Föddes med kritiskt tänkande.

Nog.

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Share on Tumblr

BITEN – STELKRAMP?

Allt har stått stilla i Kempes Skogsbod i några dagar. Har haft minisemester. Till Idre. Två skulle åka slalom och två skulle åka längdskidor. Den ena (moi), av de två senare,  har inte råd med vad det skulle innebära med brutna skelettdelar. Därav valet längdskidor.  Längdskidor som jag inte heller kan åka.

Slalomligan i familjen pekade på backarna, där man åkte längdskidor. Det var stup med sväng. Typ. Sedan har jag läst om en tjej, som bland mycket annat åker längdskidor, och förstått hur fruktansvärd en backe kan vara. Med längdskidor. Vid disken för skidhämtning beställdes fyra omgångar slalomattribut alt -attiraljer.

Och nu är jag biten. Aj,aj,aj. Men ingen vaccinering i världen kommer att hjälpa. Första gången jag varit borta, oavsett var i världen, då jag inte längtat hem. Jag ville vara kvar och vara skräckslagen  dagarna i ända. För det ligger i min natur. Att vara rädd. Och jag kan nämna så där lite förbigående att det var några, som blev lite byxis, när de vrålade på mig: SUSANNE – STANNA! DET ÄR STÖRTLOPPSBACKEN!

Jag hörde oljudet, deras vrål, som ett irriterande surr, inte bisurr, mitt i min koncentration med att få den högra av de två hårt plogande skidorna att ta överhanden över den vänstra och få min arma och inte så följsamma kropp att svänga åt vänster. Det var först när jag lyfte blicken från skidorna, av någon underbar anledning och såg skylten STÖRTLOPP, som det hände något i den nordligt belägna lilla ärtan.

TACK rätt ut till alla evigheters universum!

Knäckte bara en stav i övrigt och sista dagen vågade jag ta ur händerna ur stavtyget (eller vad det heter) och hålla stavarna i en hand, när vi åkte liften. :-)

Vad mer?

Ska se hur små bokstäverna kan bli nu?

Min honung som vann Salas bästa honung kom fyra i Västmanland. Säger inte av hur många för det vet jag inte. Kanske fyra. Men världens bästa Ove vann. Han kom 2:a när jag vann. Så farbrorn som talade om för mig på en marknad att min honung inte var bäst utan det var Stentorparns hade visst rätt.

Hmpfrr!

:-)

Här händer större än hönsäggstora saker. Gässen har lagt sina första ägg. Chrille går som en äggsjuk höna (jag vägrar att googla på äggsjuk höna) och letar ägg. Två reden snickrade han till i gåshuset med rosa sköna väggar, under tiden jag drack två munnar kaffe. Han är snabb. Jag är långsam. Ett ägg ligger i varje rede. Skälet till detta är att de, det vill säga gåsflickorna, ska lägga sina ägg där dessa redan ligger och inte hänne och dänne. Kommer det att funka? Hm.

DSC_0001

Dags för lite biprat

Statens jordbruksverks beslut om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin; Belsutat den 3 mars 2016 Läs mer:

 

Ett antal biodlingsföretagare har skrivit under:
ÖPPET BREV TILL JORDBRUKSVERKET ifrån Sveriges yrkesbiodlare

”Så vill vi Stoppa Amerikansk yngelröta och lagligt utveckla våra företag”

Här kan man läsa om: Biodlingsföretagarana – redovisning driftmetoder

Jag är lite nyfiken på vad ”Inget vaxbyte görs, alla döda samhällen tas hem och smälts om”som det står någonstans betyder?

Menar han att han inte smälter ner bruna ramar om inte samhället dött?

Och då…läser jag på EVIRA (man kan läsa där):

”Diagnos och provtagning

Diagnosen av amerikansk yngelröta fastställs huvudsakligen från honungsprov i laboratoriet. Sjukdomsalstraren kan hittas i honung innan den orsakar yngelförändringar.

Sjukdomen förebyggs bäst genom vaxbyte varje år så att gammalt brunt kakmaterial från varje kupa smälts om till mellanväggar.”

Obs! Jag kan ingenting och vet ingenting. Men min mentor förespråkar att ta bort allt brunt vax , dvs vax där det funnits yngel och jag gör lika.

Och, jag förutsätter att även de på Evira kan någonting och vet någonting.

Men det vet säkert denne biodlare som eventuellt inte byter vax också. Om det nu är så det menas? Jag kan absolut ha missuppfattat.

Behöver man inte byta vax?

Följande citeras från ”Enligt Jordbruksverkets handledning till bitillsyningsmän”  i det öppna brevet:
”Ett företag kan inte vara godkänd biodlare, det är alltid en fysisk person.”

Och här finns ansökan för att bli GODKÄND BIODLARE

Vad är det jag inte fattar? Det är väl bara att skicka alla anställda på kursen och få dem godkända om man har ett företag med anställda. Eller? De är väl fysiska personer? Jag är väl en fysisk person? Tror jag. Jag erkänner. Jag är inte säker. Ska fråga min man. :-) Med rosor på kinden och solsken i blick…(med melodi)

Paus.

Eller menar de, i det öppn brevet, att om jag som har en enskild firma och om jag vore godkänd biodlare så får jag inte använda mig av det i mitt företag? Ja, så måste de ju mena. Men kan det stämma?

Eller menar de att de anställda i ett aktiebolag  inte får agera ”godkända biodlare” bara för att en har gått utbildningen i ”företagets namn” och tycker att de borde få det?

Man lär väl ha gått utbildningen? Det är väl klart att det inte ska gälla för alla i ett AB.

Eller kan jag bli mattelärarare bara för att min man är utbildad matteläraret och för att vi har en näringsfastighet ihop? Ja, det var en konstig vinkling av det hela, men jag fattar poängen. Och det är ju det jag är ute efter. Att jag ska begripa.

De skriver i det öppna brevet: ”För de biodlare som vill medverka till en effektiv bekämpning av AY rekommenderar vi följande strategi:”

Och så kommer det ett gäng punkter som beskriver strategin.

Metoden bygger på provtagning av bin för att påvisa sporer och om aktuellt åtgärda samhällen med hög förekomst genom omsättning och karantän.

Här undrar dumdum med vad de menar med omsättning? Avdödning? Eller menar de sälja dem fort som f-n? Bara litet skämt. Börjar fega ur med förtydliganden ibland, då jag vet att alla inte förstår när jag skämtar eller driver något till sin spets enkom för att det roar mig.

”Under punkt 3 när det gäller karantänsamhällen så kriver de:

”Samhällen i karantän skakas följande vår ner på mellanväggar i rena kupor. Det gamla vaxet smälts ner eller bränns.

De delar som stått kvar över vintern ja. De har väl redan skattat och har allt material även från de kontaminerade samhällena blandat med det andra? Eller har de lika många lokaler som antal bigårdar? Wow.

Min poäng är alltså att det är stor skillnad på att bränna en del av kupan och ha den andra delen kvar för användning.

Ja, det var uppenbart även för mig.  :-) Men just för att det är så uppenbart är jag säker på att jag har missat något. Vad?

Undrar hur många samhällen som bränns per år? Någon som vet? De nämner att 150 sjukdomsfall per år. Betyder det 150 brända samhällen eller? Vad hittar jag information om sådant? Uppgifter som väl borde ligga ute offentligt och gör säkert så om man är bra på att leta.

Vaxet – är det rent från sporer efter att det smälts? Hur skulle man annars göra som alternativ till att bränna det?

”Bikupor m.m. rengörs eller bränns.”

Brännas

eller som man kan läsa på SBR:s hemsida

Kupor som har hyst sjuka samhällen kan sparas om de är i gott skick, men de måste rengöras ordentligt innan de åter tas i bruk. Efter grundlig skrapning,flammas med en gasolbrännare tills
trävirket är brunbränt (kupor av trä) eller så tvättas kupan i varm 5 % kaustiksodalösning
(kupor av plast eller annan konstmaterial samt även kupor av trä). Övriga kuptillbehör och redskap rengörs noga genom att: upphetta med lågan från blåslampa eller gasolbrännare;
eller koka i 10–15 minuter i 5 % kaustiksodalösning; eller tvätta med så het sodalösning som möjligt.”

 

Om de får som de vill…enligt del av förslag:

§8* Biodlingsföretag som sysselsätter minst en heltidstjänst är undantagna ifrån §8 i bisjukdomsförordningen, och är tillåtna att flytta bimaterial och bisamhällen fritt utan särskilt tillstånd, oavsett om området är förklarat smittat eller misstänkt för smitta av AY. i)

Om det blir fritt fram att flytta bin från smittade områden, säg att: Ett skepp kommer lastat! Med vaddå? Bin från plats X till plats Y”.

Säg att  amerikansk yngelröta hittas av någon på något sätt i besättning från plats X.

Vad händer då?  X kan göra så att Y förlorar kanske delar av sin verksamhet. Kommer X ersätta Y för det?
Hur fungerar det idag?
Vad kan hända för den som flyttar sina bin över gränserna utan tillstånd?
Hur tandlös är lagen?
Ja, det finns många fler frågor.

Det där på Evira då – om honungsprov? Det har valt bort det här mot bin till labb. Nyfiken på vilket som är bäst och billigast?

 

Sedan är jag såklart nyfiken på vad som skrivs i det öppna brevet när det gäller:

”Kostnaden för bitillsynen uppgår enligt våra grova beräkningar till mellan 7 och 11 miljoner kr per år (när overheadkostnader och tjänstemän på alla nivåer i systemet tas med).” 

Vad blir kostnaden för bitillsynen när/om förändringen utförs med tanke på att önskemålet var subventioner på analyserna? Om jag dessutom gissar att  reglerna, som är så besvärliga och omöjliga att följa, inte efterlevs  så finns det inte några kostnader för dem i dagsläget.

Men där kan jag ju ha helt åt pipsvängen fel. Också.

Och behövs subventioner? Om det inte finns pengar för subventioner så är mitt lilla blygsamma tips: HÖJ PRISET PÅ  SVENSK HONUNG. 

Ja, eller hitta på ett litet projekt med Nationella Honungsprogramspengar. Har det funkat förut?

Zumzumzumzumzumzumzuzm Zum Zum

Såja.

Jävproblematiken.

Vad skulle lösningen på det vara?

Att kontrollanten inte får vara biodlare.

Får den ha varit biodlare då? Ja :-)

Får den känna någon biodlare? Tveksamt!

Hur ska det gå till om inte…?

Men visst. Lite lurigt kan det säkert vara. Men om besluten ligger i yrkesbiodlarens händer  – vad är jäv då?

Sen rör det sig såhär angående labbanalysgrejen.
Kan man förlita sig helt på de där inskickade proverna? Kommer det tas prover från varenda samhälle?
För vad jag förstår så är det så få timmar i bikupan som gäller för de med många samhällen. Ca 2,5 timme per kupa och år? Eller vad det nu var? Så hur de hinner spana in ynglet är en gåta för mig.

SLUTKLÄM

Att få flytta sina bin utan inblanding OCH att säkra upp så att den Amerikanska yngelrötan inte sprider sig ännu mer är
två frågor som såklart har med varandra att göra men de klarar sig bra själva också.

Angående labbanalyser:

Det finns inget som hindrar någon att skicka in och testa sina bin kontinuerligt och följa de steg som de förespråkar i uppropet. Och om det är bästa sätt, vilket andra får avgöra, borde väl rimligen alla biodlare göra det? Eller? En jäddrans massa samhällen  utesluts om alla hobbybiodlarsamhällen hoppas över.
Det finns såklart statistik över var det mest förekommer AY – hos hobbybiodlare eller hos yrkesbiodlare men jag hittar inga sådana uppgifter.

Angående att få flytta bin från smittade områden: Vem vill ha de bina som granne?

Ang ”Godkänd biodlare”: Utbilda personalen är väl en lösning

 

Min man är inte utbildad mattelärare och jag undervisar inte i matte och alla barn är glada för det.

Men min man, våra barn och jag är gladast av alla.

Våra grannar ska nämligen bygga upp igen. Nu är det helt bestämt. Vi och våra grannar i norr kommer få tillbaka våra underbara grannar i tre generationer i söder. Vår by kommer att bli intakt igen. Det är nästan för bra för att vara sant.

Näsduk!

 

 

  • Share on Tumblr

Gott Nytt 2016

Tiden läker alla sår

Ja, det sägs så. Jag vet inte jag. Tänker inte resonera om det, men hur lång tid ”tiden” innebär beror såklart på vad ”såret” består i eller av. Försöker få till en inledning. Den kan inte beskrivas som briljant, men jag kan säga såhär att det här blir ett rätt långt inlägg. Jag vet ändå inte riktigt vilken typ av sår som skulle hinna läka, för den som lyckats ta dig igenom det hela. En mindre förorätt skulle passera för mig. För jag har helt enkelt glömt den när jag har kommit till GOTT NYTT 2016.

En förorätt kan räknas som ett sår. Eller kanske snarare som ett litet skavsår. Men om rätt ska vara rätt, så läker tiden alla skavsår också. För de flesta.

Vilket år det har varit – 2015. Ja, nu är jag gråhårig sedan länge, hyfsat väl dolt under brunfärg, men hade jag inte varit det, så hade jag garanterat blivit det under det här året. Också.

Det har hänt grejer. Mycket har varit så roligt och blivit fantastiskt bra. En del har blivit bra och somligt har blivit sådär.
Chrille har varit makalös i sina kontakter med myndigheterna. Jag är tämligen övertygad att de berörda håller med på ena eller andra sättet. 😉

Alla ska veta att resultatmässigt lönar det sig att stå på sig, ja tom att vara ihärdig intill galenskap. Att allt blivit som det blivit kan jag helt och hållet tacka Chrille för. När det gäller hur det har gått till anser jag att det finns övrigt att önska, när det gäller myndigheternas agerande. Och om det är rätt behöver väl inte diskuteras, stötas och blötas eller ligga i säck innan det hamnar i påse? Av oss. Men kanske av några andra.

Själv skulle jag aldrig haft hans tålamod. Hade vid tidig upptäckt av blodig panna anammat ett primalvrål alternativt en vansinnesaria. Idioti ska mötas med galenskap. Tja, det kan väl diskuteras eller behöver inte alls diskuteras men i de här fallen så… Faktiskt är det nog så att alla – precis alla ,inklusive skribenten, ska vara väldigt glada att det är Chrille som har hanterat situationen. Det söker mig. Liksom.

Tips och trix att prova när tanken har stelnat . Viss självinsikt krävs. Nicka, nicka, nicka. Fortsätt nicka. Säg nej, nej, nej. Fortsätt säga nej. Vrid huvudet åt höger och låt ögonen titta sakta och svepande åt vänster. Sluta vrid huvudet när det tar stopp. Det är viktigt. Vrid huvudet åt vänster och låt ögonen titta sakta och svepande åt höger.
Nu finns förutsättningar för att nya ”påriktigttankar” formats i söta lilla huvudet. :-)

Jag har naturligtvis provat själv. När det sökt mig. Liksom. Vid ett tillfälle precis när primalvrålet varit på väg att lämna strupen. Det resulterade i en thriller. Den är så läskig att jag har svårt att sova ibland. Vi har skaffat gäss förresten. Gissa titeln den som kan. Creepy – inte sant? Tur att jag inte är galen. (Tokskratt!) 😉

Visst är humor befriande.

Vi hade många roliga namnförslag. På gässen alltså. Men vi sansade oss. Det blev tillslut Sigge efter en älskad släkting till Chrille, Vasselisa Dragomir, Eulalia och Rose Hathaway. De gick ett eländigt öde till mötes. Ja, alltså de dog.

”En tyst minut.

Nu tänkte jag mer på sättet som de dog, angående eländigt öde. Jag förutsätter nämligen att de blev upptuggade av räven eller något annat med många, vassa tänder. Stackars Sigge! Skulle vi gratulera eller beklaga. Han överlevde. Alldeles ensam blev han. Och han tog sin tillflykt till sjön. Han kom när Bella ropade på honom. Kom då Sigge! Och då kom lille Sigge paddlande med sina små oranga paddelfötter och smaskade i sig lite mat som hon hade med till honom. Sen paddlade han tillbaka ut i sjön igen till en säker plats i sjön. Stackars gås. Han var ju traumatiserad. Usch!

Jag hade inget med de här gässen att göra. Det gjordes klart vid anskaffning av desamma. Gässen var barnens och Chrilles business. Men nu blödde mitt hjärta. Det blöder inte om de inte får vatten (skämt). Obs! Jag brukar inte förtydliga när jag skämtar. Ville bara försäkra mig nu. (Jag vill gärna tro att det var ett skämt.)

Sigge måste få kompisar. Googla, googla, googla. Hittade gäss i Torup. En snäll kille som egentligen hade sålt de som han skulle sälja tyckte nog också synd om Sigge. Berättade såklart nogsamt hela historien, och lade tyngdpunkten på hur sorgligt det var att han var alldeles, alldeles ensam. Näsduk. Kvinnlig mygel var det en som kallade denna typen av upplägg en gång. Snubben fixade Siggekompisar. Vi gjorde en tur och retur till Torup. Vi stannade på Jula. De hade flyttkartonger med gäss på. Jag frågade kassörskan om det var de kartongerna man flyttar gäss i och pekade för att tydliggöra vad jag menade, på de svarta silhuetterna av flyttgäss på kartongen?

Nu har Sigge nya kompisar, som också har namn. :-)

Tittar på Nobelbanketten i skrivande stund.

Med tanke på att Chrille har fått betala för all tid och energi han har lagt ner på diverse kontakter omtalade ovanovan och priset inte är i kronor,dollar eller yen, utan något mycket dyrbarare tackar vi vetenskapen för mycket.

Nu pratar de klänningar och smycken, och då kan nöja mig med att titta och fortsätta skriva.

Isabel hade med en skolkompis med hem innan. ”Men mamma, vad har du på dig?”
Öh, va? Jag som har piffat. Fniss, fniss.

Närmare bestämt:
Ett par strutstights inköpta för 24 år sedan och där åldern har satt sina spår i bla resåren, för att inte tala om knäna som tydligt syns som två hängande påsar på plagget, oavsett om det finns ett par knän i eller inte. Dessa var för tillfället osynliga eftersom etikettering i 13-gradig lokal kräver ytterligare ett par byxor. I detta fall ett par batikfärgade med linningknas, så de satt lite lagom nerhasade, vilket inte heller syntes för nattlinnet satt visst på sen, ja, rimligtvis natten, hoho, och på det en tröja jag fått ärva av Chrilles syrras dotter (ca 30 år yngre). Ovanpå där en gigantisk fleecetröja, som både Chrille och jag får plats i. Av praktsika skäl hade jag bett honom att ta en egen tröja. Tur det nu när Bellas kompis var med. Detta toppades med Bellas avlagda mössa med oräkneliga noppor.
Jag hann inte svara på dotterns fråga. De försvann fnissande in på toaletten.

Stackars barn.

Dottern eller kompisen?

Tappade jag tråden? Nej, då. Inte alls. Nu möjligtvis, så om den var grön innan…

Back to… – platsen för putter med vänsterhandske för högerhänt. (Äsch, förlåt.)

Jo, jag tänker på all medicin som duktiga männsikor har lyckats framställa. Den är vi så otroligt tacksamma för, bland mycket annat.

Sen är det bara apotekarna som ska se till att ha medicinen hemma. Hur ser redundansen ut i medicinproduktionen- och leveranserna? Det är ju inte havregryn vi snackar om. Min medicin fanns inte förra veckan. Inte någonstans i Sala. Ja, det är bara att åka till Västerås eller dylikt. Tack för omtanken. Idag kom ett sms att de hade fått hem den. Det ekar i skallen (åh, gör det? ) av orden som doktorn med kraftig typ rysk, eller så, brytning sa när jag frågade om vad som händer om det skulle vilja sig så illa att medicinen inte går att få fatt på?

”Då svoullnar dou oupp och douör”. Jag med glad röst: ”Okej!”

:-) Gillar både uppriktighet och humor.

På de här dagarna har jag inte svullnat upp och dött och det känns toppen, för det hade jag inte riktigt kalkylerat med. Av flera skäl. Nu är frågan, hur som helst, ställd. ”Vem har ansvaret för tillgången på läkemedel?” Det är, för min information, inte apoteken. Om jag nu trodde det.

Dags att börja avrunda.

Efter att beslutet om Hälleskogsbrännan togs… Jo, jag vet att någon överklagade beslutet – no no comments, jag repeterar för den som inte uppfattade no no comments

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH   GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Efter att beslutet om Hälleskogsbrännan tagits och markerna runt omkring här ”städadats” klart, så har det kännts oerhört skönt. I mitten av december nu i år flisades högen från trädsäkringen vid branden. Fliset ska bort och sen är det typ över. Najs. :-)

Fortsätter avrunda.

Under året har vår ”skogsbod” byggts upp, det har snickrats bikupematerial i containrar. Nya bisamhällen har införskaffats och biodlingen har bedrivits som om inget har hänt. Typ.

Kempes Skogsbod har gått igenom Icas leverantörsportal och levererar till några närliggande Icabutiker och till Glada Västerfärnebos – Nära Dig. Jätteroligt tycker vi och är så tacksamma mot föreståndarna och ansvariga som hjälpt oss och gett plats i hyllorna. Tack för det! :-)

Lika roligt är det att vi fick beställningar på Julkassar av B3It i Stockholm. Det betyder såklart mycket för vårt lilla företag att fler upptäcker våra produkter. Tack för det! :-)

Annat roligt är att en tjej sålde våra grejor på en marknad i Stockholm och berättade att det hade blivit mycket uppskattat. Hon ”tjejen,damen” är, likt några andra, en som kommit som en skänk från ovan. Hon har hjälpt oss alldeles genomgeneröst mycket med det juridiska, som vi inte har en susning om. Tack för det! :-)

Det är nästan konstigt hur vissa människor bara funnits där, precis just när de behövts så väl.

Det finns bara tillfälligheter säger somliga. Andra säger att det finns inga tillfälligheter (tex Master Oogway :-))

Avslutningsvis vill jag  tacka för all omtanke som visats, skrivits och uttalats av så många, på så många olika sätt under året och önskar alla ett fantastiskt:

G o t t N y t t 2016

Susanne i Kempes Skogsbod

Nyårslöfte: Att åtminstone skriva ett rikgtig inlägg 2016 angående biodling.

  • Share on Tumblr

Kvitton

Efter marknaden i helgen i Sala är det en kund som hört av sig om att hon inte fått det utlovade kvittot efter betalning med kort.

Om det har hänt fler skulle jag väldigt gärna vilja veta det, så jag kan ta reda på vad som gått snett och för att jag ska få möjlighet att se till att ni får ett kvitto. Så hör av er om det är så är ni snälla!

Susanne

 

 

 

  • Share on Tumblr

Välkomna till Sala Silvergruvas luciamarknad

imorgon söndag – kl. 11-16

Idag har jag stått på marknad i Sala Silvergruva. Jag älskar verkligen att stå och sälja, prata och berätta. Det bästa jag vet är när kunderna smakar och hummar och tycker och diskuterar.  Alla har olika smak. Alla har rätt. Det är det som är så coolt med smak. Sedan att det finns en smakernas elit som är rörande överens är intressant och egentligen konstigt.  Eller? Eller vad? Är det inte konstigt eller är de inte överens?

Jag köpte – eller rättare tjejen, som hade hand om häst- och vagnandet på Luciamarknaden, erbjöd sig att gå och köpa boken, som Magnus Tyrgrimm har skrivit,  Petrus och silvertjuvarna. Snäll tjej! Ja, det var hon som tipsade och sålde in den och det är jag glad för.  Kul att bokens handling utspelar sig i Bergslagens skogar.

Kanske ska börja fila på min egen bok ”Februarisagor”, som handlar om livet för många olika väsen här i Bergslagens djupa skogar. Fast det lär dröja innan jag får tid för det.  Och nu känns det lite fel att göra det. Går du ut sent en natt när det är fullmåne och ställer dig bakom en tall så att du inte gör en månljusskugga, då kan alla, som tror, höra alla som gråter. Alla dessa olika väsen som gråter, för att de inte vet vart de ska ta vägen. Deras hem försvann  över bara en natt. Det är sorgligt. Det är så fruktansvärt sorgligt.

Skojar hon nu eller är hon inte riktigt klok?

Prova.  😉

Det är och har varit en viktig ingrediens med godnattsaga för barnen, sedan de var pyttesmå till ganska stora. Den här skulle jag vilja läsa för pojken vår. Jag älskar nämligen sagor. Det goda mot det onda. Det goda ska såklart vinna. Gärna övernaturliga goda krafter, som kan inspirera den lilla jordevandrande människan. Jag känner faktiskt många som jag tror är goda féer eller trollkarlar egentligen. De viftar lite, utan att det syns, med sina fé- alternativt trollspön och sen går allt bra. Kanske har jag läst för mycket sagor eller så har jag tomtar på loftet. Varför inte båda?

Idag kom det en kund. En enda? Nej många och jag har sagt säkert 100 ggr att jag säljer” Salas bästa honung.”

Luktar det illa? Doftblogg finns inte än tack och lov. Tror jag.

Ja, men det gäller väl att passa på nu när vår honung har lyckats få priset. En kund sa, tror jag, att den inte var godast. Då är det inte läge att säga: ”Vad sa du?” :-) Hur som helst så tyckte jag att det var det han sa och att han  köpt en härligt fruktig jättegod honung av en person, som jag raskt kom fram till att det var Stentorparbiodlarn. Världens bästa! Ja, jag kunde såklart inte låta bli att berätta att jag fått en burk av ”meisters” ljunghonung. Oj, oj, oj – ja, den var verkligen suuupergod.  I våra bigårdar blev det inte någon ljunghonung i år. Inte mixljung ens. Det är väl smällar vi får ta här när vi kompenserats med rallarroshonungen som är roligt, roligt – jäddrigt poppis.

Efter den här upplysningen av mannen vände jag mig glatt till nästa kund och sa:  Vill ni smaka Salas bästa honung? :-) Man ska inte låta sig nedslås.

Precis bredvid mig på marknaden har jag två sköna personer. En fiskkille från högt uppåt landet.  Jag frågade hur långt ifrån Kiruna han bor. Geografi är inte min starka sida. Bland många andra inte starka sidor. Han sa  att det låg ca 40 mil från Kiruna. I Kiruna där vi bodde på ishotell. Vilken fasa! Har jag skrivit om det innan tro? Det var då jag vaknade mitt i natten med näsan i ett litet hål i sovsäcken. Kikade ut. Allt var vitt. Var jag dö(d). Hade jag kommit till himmelen? Ja men det var inte det jag skulle säga. Han kommer från någonstans i Haparandatrakten och han är en upplevelse. Det är värt att köpa en fiskgreja bara för att få lyssna på honom och hans historier.

På andra sidan har jag en tjej. Samma tjej som jag fick låna det röda skynket av för ett år sedan och som jag har skrivit om förut. Hon tipsade mig om en bok och den och hon fick mig att börja tänka tankar som förändrade mitt liv. Coolt och totalt.

Och det ännu cooligare var att jag träffat en annan tjej en kort tid innan, som hade ett annat viktigt budskap och som också gjorde ett stort intryck på mig. Typ en tatuering. En själslig tatuering. Jag tänker ofta på henne och hoppas att vi kommer att ses snart. Tid är en bristvara.

Nu svävade jag väl ut lite i vanlig oordning. Det jag ville säga var något säkert mycke väl genomtänkt, men eftersom jag har glömt var det var, så kan jag berätta vad som händer precis här och nu. Chrille och mamma går loss på adventsljusdekorationen. De äter upp den.

Vi hade inte vitmossa den dagen när man skulle ha vitmossa hemma. Första advent alltså. Vad har vi? Vad har vi? Tänk, tänk. Jamen vi har ju mashmallows och bomull och små flugsvampar (konstgjorda, det får väl finnas gränser) och polkagrisstänger. Det blev så himla fint och duger utmärkt som substitut för vitmossa. Bara så ni vet!

Innan det här gör som Salatåget – spårar ur:

Välkomna till Sala Silvergruvas marknad imorgon söndag – kl. 11-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Share on Tumblr
« Äldre inlägg

© 2016

Tema av Anders NorenUpp ↑