Blogg –  Gott Nytt 2020

Hej och välkommen till min blogg som i en salig röra handlar om bin, honung, Kempes Skogsbod och om oss som bor här.

Mycket nöje!

 

Japp, så var ytterligare ett år till ända.

Det går fort när man har kul! Sant!

Så är det när man får jobba med sin hobby.

Gnägg!

Vadå? Jobbar jag med hästar? Nej, nej. Det var längesedan jag hade hästar som hobby. Men visst hängde jag på ridhuset ett antal år och sen hade häst under ytterligare några år. Minns när jag och kompisen var i 13-årsåldern och “hade stallet” – vi fodrade, mockade och ströade åt ca 35-40 hästar lördag och söndag. Ja, tänk att få jobba med sin hobby.

Fast nu var det ju inte så att mocka skit var min hobby. Nej, det var att rida och pyssla om favorithästen som var min hobby.

Surr!

Javisst, biodling jobbar jag med. Med allt vad det innebär i förlängningen av att göra allt från a till ö i företaget. Som ensam i mitt företag, utom när jag tvingar C att bisträcka mig med något, så räcker 60 samhällen gott och väl till.

För att avyttra honungen säljer jag bland annat till butiker, men står också på marknader och säljer.

I ur och skur med etiketter och fingrar som blir skrynkliga av vätan. I minusgrader när fötter och fingrar får glappkontakt med övriga kroppen – och kylan gör så att det känns som att tankarna så sakta fryser till is och det blir lite svårt med det mesta. Hemma i badet blir jag lika glad varje gång det börjar sticka i de bortdomnade delarna. Det är lycka. För då är de på väg tillbaka.

Ett av mina första sommarjobb var som kassörska på Ica i Halmstad. Det var inte min hobby. Och det blir inte en hobby att sälja bara för att man fryser heller.

Har jag ett budskap?

Ja.

Året om undrar jag hur det ser ut i “gigantens” samhällen under hela säsongen. Det funkar uppenbarligen alldeles utmärkt att gå in i yngelrummet två ggr per år.

Enligt material som tillhandahålls på nätet (och kanske därmed osäker källa) så har skörden i genomsnitt per samhälle minskat med ökat antal samhällen för den store. Om det har en logisk förklaring eller någon annan typ av förklaring är mer än jag begriper mig på. 550 samhällen gav 25-30 (ibland 40) ton honung och 1250 samhällen  50-60 ton. Jag ser att det diffar på skörd för 150 samhällen. Fniss, fniss. Nu tänkte min udda hjärna att om jag skaffar 90 till så får jag ingen honung.

Va?

Nä, jag fattar inte heller.

Hur som helst ska jag laborera med något samhälle a la Vispmodellen, fast med lite kikafusk. Mina händer skulle klappa mig lika mjukt på kinden som uppmuntrande för detta tilltag.

Har tänkt det många gånger men det har inte hänt än. Fast jag gjorde faktiskt ett litet experiment i år i ett samhälle, men det tänker jag inte berätta om. Jag är så pinsam.

Men, det hade ju varit fantastiskt skönt att inte lägga ca 30 min per samhälle var 10:e dag i alla samhällen. Tänker att man skulle vilja ställa 1000 frågor till mannen ifråga. Men om jag skulle träffa den där snubben skulle  jag kanske bli starstrucked  🙂 och livligt börja diskutera stjärnformationer. Vad vet man?

På tal om stjärnor så blev jag verbalt knockad av en annan biodlares partner när hen kom förbi på en marknad och berättade att de hade med sig ett ton honung. Drev människan spektakel med mig? Ett ton…

Jag vände mig om och tittade på Berra , min lilla svarta skåpbil, och sa (typ): “Det har inte vi.”

Och de kilona vi hade med extra de följde med hem igen.

Jaha ja.

Nä, jag är inte bitter.

x 80 triljarder

🙂

Ja, och sen kom en annan förbi. Hon som hade slungat en massa honung i april. Och som ger sina bin 35 kg foder om de vill ha det och som de äter upp för hon har så stora samhällen.   Ja, hon i alla fall var tvungen att åka och hämta mer honung för hon hade sålt slut.

Så himla roligt! (hårt ihopbitna tänder)

😉

Mellanakt

Fniss, idag stirrade jag sådär obegåvat på en tjej som sa åt sin son. Kom då Glass.

Jag hann tänka: “Heter ungen Glass? Får man det ens döpa den till det?”

Va?

Vad va?

Slut mellanakt

När jag står och säljer får jag en hel del frågor. Det är himla skoj! För det mesta får jag tillägga.

Generellt har människor, specifikt människor från andra länder, en ständig topp ett-fråga, nämligen:

Är det socker i honungen?

När mottagaren till svaret inte är så bevandrad i det svenska språket blir det svårt, så jag säger bara nej.

Det är ju inte så att jag står och häller i sockerlösning i burkarna eller slungar sockerramar – vilket jag antar deras egentliga fråga är. Det är dessutom inte tillåtet här i Sverige att kalla det för honung under sådana omständigheter.

Sen är det helt enkelt så att det visst kan vara lite socker i honungen och det kan det vara för alla som invintrar på honung och socker som jag gör. Vid vårgenomgången när vinterfodret plockas bort kan det finnas yngelramar kvar med vinterfoder. Det vinterfodret, som kan vara både honung och socker, skulle kunna hamna uppe i skattlådorna om bina flyttar upp det – men det kan lika gärna förbrukas av samhället, då det expanderar kraftigt på våren och det går åt mycket foder.

Jag gjorde min vårgenomgång i slutet av april. Det var mängder med foder kvar som jag plockade bort och kasserade.

Vad skulle det överblivna vinterfodret kunna användas till?

Till avläggare?

Men om man gör avläggare på mitt sätt så förbrukar avläggaren i det närmaste inget av de tillsatta foderramarna. Det är trots allt bin vi snackar om.

En biodlare föreslog att jag skulle slunga vinterfoderramarna. Jag frågade om han menade att jag skulle ge det som foder till hösten då eller…? Han blev tyst och sa inte något mer, så…

Så, frågan: “Är det socker i honungen?” är kanske befogad ändå?

Men när den duggar tätt som den gjorde på en marknad – då är det inte lattjolajban. Dessutom tänker jag att när de väl träffar på någon som medvetet har blandat i socker i sin honung – vad kommer den svara då?

På just den marknaden när dagen närmade sig sitt slut började tålamodet tryta för mig. Vad skådar jag? Jo en “lillagummanfarbror” med förväntansfull blick som struttar fram till mig. Jag börjar säga: – “Fråga bara inte” – han avbryter mig och snubblar på orden när han vibrerande av iver frågar: “Hur mycket socker är det i den här burken då?”

“Skjut mig i huvudet.”

Skulle vår son ha sagt.

Själv sa jag: “7 kg”

Ingetdera är väl optimalt.

Jag är trots allt, om än en väldigt liten, producent, som primärt lägger hela mitt liv i dessa burkar. Inte socker. Dessutom är jag mänsklig. Och “lillagummangubbar” göre sig icke besvär. Pepparn växer någonstans. Dra dit.

Min pappa sa till mig när jag var en liten plutta: Låt ingen skita dig på näsan!

Pappa arbetade i livsmedelsgrossistledet i hela sitt arbetsliv. Från JB Berggrens, där mina föräldrar träffades, till Dagab. Han var lagerchef. Han blev logistikchef. Han gjorde ritningar för lager. Ja, och så lagrade han. Allt som kunde vara bra att ha. Och det var mycket! Ja, jag skulle nog säga att han var lager. Och INGEN sket honom på näsan. 🙂 Själv älskar jag lager. Känner mig hemma. Av lager. Mitt eget lager är ett rokadlager.

Vi hade länge sagt att vi behövde optimera utrymmet på lagret. Hände inte. En dag pekade jag på väggen. Min älskling följde mitt pekfinger. “Hylla”, sa jag. “Det hade varit jävligt bra med en hylla där.” Jag åkte och “gjorde bina” i Bigård Lingon.” När jag kom tillbaka gick jag in på lagret. Min älskling tittade på mig, pekade på väggen och sa: “Det blev jävligt bra med en hylla där.” Snabb som en kobra snurrade jag runt mot andra väggen, pekade och…

“Ha(ha)!”

Som vår son skulle ha sagt.

“Perfekt att du satte upp en hylla där också.”

Sa jag.

Chrillar kan!

När en kartong med honung åkt från mitt lager till en butik och där blivit tömd – är det då rimligt att den kartongen är förbrukad och ska hamna i kartongpressen? Alla vet inte vad en kartong kostar. Men det räcker väl att alla vet att den kostar. Den kostar både pengar, råvaror, energi och miljö. Jag vill gärna ha mina kartonger tillbaka. En klok kvinnan uttryckte: Får man lön den 25:e oavsett prestation är det lätt att ha åsikter om någon som vill ha kartongen tillbaka. Om hon sa det där med “oavsett prestation” är jag inte säker på. Men jag är säker på att jag tycker att det passade in. De som presterar tror jag håller med. 🙂

Kartonger, kartonger.

VÅR vår

När jag åker till marknader så är alla kartonger fint uppmärkta så jag vet vad som är i- men när jag packar ihop med svår hemlängtan, då hamnar inte en burk där den ska. I våras när jag gjorde vårgenomgången och var jäddrigt stressad på grund av något som jag inte längre minns, så ringde en kund för honungshämtning och sa att de skulle komma om en timme. Jag gjorde hastigt klart och skuttade in i bilen. Kom hem slängde av mig bioverallen och hoppade i rena kläder. Rena och för stora jeans.

Jag hade pratat med snubben tidigare, så jag visste ju att han skulle komma med några arbetskamrater men jag hade INTE förberett på lagret. Dumt. Så när jag skulle plocka fram burkar så önskade jag att jag hade en burka på mig. Jag var inte till min fördel. På något sätt alls. Plågsamt medveten om det. Vet inte hur många gånger jag letade i samma kartong. När jag blir stressad glömmer jag ändå fortare. Hjälp. Allt rafsande i kartonger i kombination med att dra upp de för stora jeansen. Jag har inte sett röken av den snubben mer och jag förstår det. Så i år ska jag prova mig på FRAMFÖRHÅLLNING.
En av medresenärerna tyckte nog lite synd om mig och att jag behövde lite hjälp på traven. Han föreslog att jag ska märka upp på hyllkanten där de olika sorterna ska stå. Det var ju en bra idé!

Vad hände mer på våren? Jo, vi flyttade bin från ett ställe där det skulle bli konventionell odling av raps – till en plats där det var ekologisk odling av rybs. Dilemmat var att det var odlat konventionell raps nära ekorybsen, men vår ekobonde förutspådde att ekorybsen skulle hinna blomma klart innan. Det gick lite omlott. Allt hade funkat bra om jag vore ekologisk biodlare, men det är jag inte – bättre upp – kristallhonungsbiodlare.  Rapshonungsskörden kan jag dock använda för att göra smaksatt honung. En fråga kvarstår. Varför flyttades bina?

Vi gillar ekobonden Wassberg helt enkelt. Men raps o rybs gillar vi inte så där in i norden.

Så nu i vår när bonden, ja det är ju herr och fru bonde som jag kallar bonden för det blir så konstigt om jag ska kalla dem bönderna (ja, de har ju namn också :-)) , får raps ett par km bort kommer jag väl få vara lite mer på tårna än i år (förra året). Inte så lätt i mina  klumpiga vinterstövlar.

Jag finner många saker stressande, men vad är mer stressande än när tekniken inte fungerar. Blir Fru Nervikläm (stort tack till upphovsrättsinnehavarna  bortöver :-)) när mobilen börjar krångla när jag står på marknad. Har ju kassaregistret på den.

Oavsett, så dog datorn en dag. Det blev några turer till Västerås. De sa att kabeln var kaputt. Köpte ny strömkabel och var lycklig för det att det bara var kabeln det var fel på. Sen dog datorn en dag. Till Västerås. De sa att batteriet var kaputt. Hade nada lust att lämna in datorn. Men vad gör man när den är paj?
Ringer till supporten för märket i fråga. Pratade med en kille – eller rättare sagt jag babblade helt förvirrat, så att inte ens jag förstod vad jag sa eller ville. Jag: “Fattar du vad jag menar?”- Han: “Jag fattar!” Den killen vill man ju stoppa i fickan. Han inte bara fattade vad jag sa – han fixade datorn. Acer. Lösning: Vänd upp och ner på datorn och stoppa in en knappnål i ett litet, litet pyttehål i 5 sekunder. Alive.

Eftersom jag har brist på skrivmaterial så berättar jag att hockey- VM gick mig så gott som helt förbi. Jag är grym på att fokusera. På det jag gör. Hockey-VM pågick i vardagsrummet. Mhm. På tv alltså. Vad annars? Ja,ja. Jag: Vad kollar ni på? 6 ögon med rynkor i pannan glodde på mig. Om nu 6 ögon kan ha rynkor i pannan? Med skepsis i rösten svarade min käre make att det var Finland mot Sverige. Jag: Ok.

Det är mycket vår nu. Men vad är mer vår än maskros? Ja, det går att nämna en hel del kanske, men tiden mellan maskrosens uppgång och fall när det gäller bidrag pågick i ca 1 månad där vi bor. Alltså maskrosen är ju helt makalös.

Chrille var ivrig en dag. Han skulle visa mig något. “Kom”, sa han. På vägen till platsen han så gärna ville att jag ska få se så berättar han att han klippte av alla maskrosorna när han klippte gräset dagen innan.

“Men va faaaan! Ä du inte riktigt skapt? Ä vi gifta? Är jag biodlare eller? Va,va,va,va,va?” (Chrille vill ha hund men inte en ettrig terrier till)

“Jamen kolla” säger han stolt. Där står de – maskrosorna. De har vuxit upp nya maskrosor på alla plantor på en enda dag. Helt otroligt.

I 52 år har jag lyckats med att inte observera detta fenomen.

Tack Chrille för att du klippte ned maskrosorna!

Årets krämpor
Skelettet har hållit sig stabilt. Det tackar jag roddmaskinen för. Samma roddmaskin som jag inte fick göra avdrag för i firman för skatteverket. En enskild företagare kan få avdrag för förebyggande behandlingar. Förutsättningen för avdrag är att den åtgärd som sätts in behövs för att näringsidkaren ska kunna fortsätta att driva sin verksamhet (förebyggande behandling). Jag hävdade att jag bedrev någon sorts egenbehandling. 🙂 Hade jag gått till min läkare och kollat om jag kunde få roddmaskinsträning på recept kanske mina odds hade ökat lite. Det gick lite hastigt där tror jag. Å andra sidan hade jag väl inte fått köpa en roddmaskin utan fått åka bil brum,brummiljöförstöring till något gym för dessutom en dyrare peng.

Har lagstiftaren en plånbok som det svider i och en planet att ta hand om?

Tänk själva 8 loppor för en roddmaskin. Det blir inte många kronor fram till pension. 571 kr/år om vi räknar på glädjekalkylen 66 år. Fast det är klart. Hade jag fortsatt i den andan så blev jag med gym på kuppen. Det är tillräckligt svårt att ta sig fram i sovrummet ändå.

Varför skulle man vilja jobba på skatteverket?

Friskvårdstimme och friskvårdsbidrag
För oss är det viktigt med ett hållbart arbetsliv – att du ska ha balans mellan arbete och fritid och må bra på jobbet. Alla anställda får en friskvårdstimme i veckan och ett friskvårdsbidrag på upp till 3 500 kronor per år.

Dessutom kan de spara ihop de där timmarna och traska ut och ta sig en golfrunda eller göra sig en rid- eller skidhistoria.

Jaha ja.

Nä, jag är inte bitter.

Vilket parti kommer att ta upp att även de som driver enskild firma ska ges möjlighet att få skattesubventionerad motion och friskvård på samma villkor som alla anställda i hela Sverige eller som den som har AB och anställer sig själv? Vi får väl se.

Vart tog krämporna vägen?

Här kommer de. Förra året fick jag karpaltunnelprobs enligt egen diagnos och hade grava sömnproblem på grund av domnade händer. I år stretchade jag handleden i tid och otid och även där emellan. Funkade finfint. Tack Marie! Du räddade mig med den enkla – sätta handen i bordet eller y-n-i och töja.

Fler krämpor? Ja, nacken har känts av till och från. De tunga lyften gör sitt tror jag liksom enformig rörelse när man står och täcker av. Massagen hos Erika har hjälpt när läget varit på till. Och i julklapp fick vi en mackapär av mojjan som vi döpt till Erika. En laddningsbar massagemackapär. Den får duga när läget är på från. Funkar skitbra när man sitter i fåtöljen. När man sitter i fåtöljen.

Att lägga energi på rätt saker är inte alltid helt lätt.

Något tär på mig när jag står och säljer honung på marknader “bredvid” svarta honungsförsäljare.

Är jag rasist?

Nej, jag talar nämligen inte om kulören på någons hy – utan på den dåliga smaken att sälja honung svart.

Hur många biodlare är registrerade hos länsstyrelsen? Hur många samhällen har varje biodlare? Hur mycket honung får de? Hur mycket honung säljer de? Hur många samhällen säljer de? Hur många drottningar säljer de? Hur många betalar skatt för delar av vinsten? Hur många betalar skatt för hela vinsten? Hur många påstår sig vara hobbybiodlare fast de egentligen driver svarta företag? Hur många privatpersoner deklarerar sin inkomst av honung till skatteverket?Ja, i den här kroppen får det plats mycket nyfikenhet i just den här specifika frågan.

Jag använder mig av Izettles kassaregister. Något jag saknar är en kassaregistermärke från skatteverket. Det skulle jag vilja ha – med ny färg för varje år. Det skulle jag vilja sätta upp på mitt marknadsstånd och stoltsera med så att kunderna vet att här säljs det reko honung REKO. Alltså för de kunderna som bryr sig.

Bara för att någon står och knackar på en kassapparat är det inget som säger att det går rätt till i övrigt. Tro mig! På marknader syns ofta inte röken av kvitton eller kassapparater dessutom. Förstå vad skattepengar vi blir blåsta på med tanke på alla marknader året runt överallt i hela Sverige. Med skatteverkets goda minne? Ska det vara så?

Är det till att vara lite gnällig och tungsint?
Nej, inte alls. Men får jag bjuda på lite tungslint.

En äldre dam böjde sig fram och sa tyst:

“Ja, jag skulle inte bry mig om om du tog det svart.”

Jag höjde den verbala piskan och snärtade till.

“Nej, du skulle väl inte bry dig om om jag inte får någon sjukpenning eller pension heller!?”

 

En annan äldre dam sa: Ingen kommer tacka dig för att du betalar skatt.

Nej, varför skulle någon det? Det är bara så man gör om man har någon som helst anständighet i kroppen. Det är ingen som tackar någon för att den betalar skatt. Hela vårt system råkar vara uppbyggt att alla gör rätt för sig.

Hur vill vi ha det?

Ska vi ha ett teaparty?

Där alla får söta sitt te bäst de kan?

En tredje äldre dam: (gott om såna nuförtiden :-))
Åh fy så dyrt.

Vad grundar du det på? Du vet väl att ska 12% moms bort, sen dras kostnaderna bort ,sen dras 28% i egenavgifter bort och sen ska 33 % i skatt bort.

Och där tog samtalet slut. Ja, det var ju varken ett samtal eller tungslint men ändå.

En fjärde dam:
Åh fy vad dyrt.

“Tack, det värmde. Gå gärna någon annanstans och sprid glädje!”

En typisk lillagummangubbe:
“Åh fy fan va dyrt. Vi köper mycket billigare där borta.”

Han går.

Jag hojtar efter honom: MIN HÖSTHONUNG ÄR ÄNNU DYRARE! OCH JAG ÄR MED OCH BETALAR TILL DIN PENSION MEN DU SKA BARA HA O HA O HA o ha ha ha hahahahah!

Ja, allt ovan finns i många olika varianter.

Och nu kan man väl säga att jag är lite bitter med inbyggt fnitter. Men det som kommer nu är inte roligt.

En honungsförsäljare på en marknad: “Vi behöver inte höja priset på honungen. Vi tjänar så bra ändå.”

Det är väl klart som korvspad att man kan tycka det om man bara redovisar en liten del – motsvarande 14-15 samhällen – av allt som producerats i egen utsago. I det här fallet motsvarar värdet av svartförsäljningen cirka 18 000 st Nocco.

Det ger lite proportion till verkligheten. Och här kommer ännu mer proportion.

Då ska vi se här. 42 kronors snattning ger orosanmälan för “barn” och ca 360 000 svartförsäljning ger klirr i kassan med  applåder för de ohederliga som i övrigt inte får några påföljder. Helt enkelt för att de åker aldrig dit. De senare riskerar inte att bli av med körkortet vid upprepad handling – heller.

Ja, och det här handlade alltså bara om en enda biodlare. Hur många till finns det? Otroligt många.

Nynnar på Magnus Ugglas “Jag mår illa”…orden faller bra i mun…

Biodlarnas lobby, säger d ä bara hobby,
för världens bästa och för eget bruk
De säljer dock för vinsten – marginalen ger t minst en
tripp till dit där solen steker girig buk

Vi är så bra, och borde få för vi bör faktiskt bara ha´t
för våran flit
ska ge profit
utan att skattmasen får ta’t

Vissa knappar på sin kassa,säger tjänar ju en massa
inte ska vi höja priset ännu mer
Googlar dem på alla bolag, fattar något är i olag
dålig omsättning jag vet hen säljer mer

Bedrägeri – är det jag skulle kunna säga är däri
din jävla burk,du är en skurk,du är en lurk
men du går fri

Illa, det är illa
att du inte alls vill bidra med det “lilla”
Många laxar – snyter masen -stå på gasen i din husbil, usch fy fasen
Illa, det är illa
att du inte alls vill bidra med det lilla
Ser jag dig på en marknad sälja svart då ser jag rött
Och om blickar kunder döda skulle jag väl sitta inne och du dött.

Giriga de säljer
men icke de förtäljer
att allt de tjänar är så vådligt svart
Och jag jag står där borta
och vinkar glatt till Totta
säljer vitt och snackar brett, betalar skatt

Hej o hå
jag tror mig inte vara bättre än nån ann
Men jag är fri
och när de fuskar tar väl jag det som en man

Bedrägeri – är det jag skulle kunna säga är däri
din jävla burk – min nya hobby det ska bli angiveri

Nä, det kanske inte det ska. Men ja, med den lilla käcka  truddelutten är det dags att avrunda.

 

Ett  innerligt tack  för det gångna året &  Gott Nytt År!

//Susanne