Månad: april 2015

Svart måndag

Har det redan gått en vecka?

Förra söndagen var Salaortens biodlarförening på studiebesök hos supermysiga Thomas och Lotta Dahlgren. Äntligen! Så roligt att få se på vilken typ av “grejor” de använder och höra dem berätta om hur de tar hand om sin honung. Lärde mig också nytt om ympning. Har nämligen, av en kemist tillika biodlare, fått höra att temperaturen är väldigt viktig. Men Thomas menade på att de provat olika temperaturer och att det fungerade lika bra oavsett. Man lär så länge man lever.

Det mest intressanta var att deras ympade honung gick ihop på ett par dagar. När jag ympade tog det 2 veckor.  Viss skillnad. Skillnad var det även på deras borrmaskin och min elvisp. Haha. Lille vispen mådde inget vidare sist. 🙂

Så kom förra måndagen. Måndagen gick. Det var dags att sova. Skulle bara kolla att larmet var ställt. Ett sms. NEJ, det är fan inte sant!!!! En tornado i mellangärdet och 10 sekunders shit,shit,shit. Vilket mörker.

Sen.

Skärpning!Det är ju inte jag som har problem i bigården.

Skönt!

Jag hade beställt 20 samhällen från en biodlare. De hade fått yngelsjukeproblem och kunde såklart inte leverera samhällena. Fruktansvärt för dem. Trist för mig. Lätt panik. Man ska vara ute i god tid om man garanterat ska få tag i bisamhällen.

“Va fan gör jag?” sa jag till mig själv och och påpekade samtidigt att det är dags att se över ordförrådet.

Det tog en liten stund, men när jag kommit över att jag har ett dåligt ordförråd och gjort upp en plan för hur det ska åtgärdas, så började jag googla. Fick fram ett gäng personer som jag kunde ringa och fråga om de hade bisamhällen till salu. Somnade. Vaknade. Gjorde det vi skulle på förmiddagen. Sen var det bara att börja ringa.

Det var mycket trevliga samtal med ett gäng gubbs och/eller killar. Ja, det ringde faktiskt upp en tjej också, som var nyfiken på varför jag hade ringt och sökt henne tre gånger. Ja, ihärdig var jag i alla fall. Hade visst skrivit fel nummer, men när jag ändå hade henne på tråden passade jag på att fråga om hon möjligtvis hade bin till salu. Haha. Plötslig händer det. Inte denna gången. Det kommer när det kommer.

Helt plötsligt pratade jag med snubben som är “pappa” till mina drottningar i ett antal samhällen. Det var upplyftande. Det behövs så lite för att energin ska stiga. Jag behöver väl inte förtydliga att det inte var en drönare jag talade med.

En av alla dessa män jag språkade med, som lär ska ha cirkus 1000 samhällen, sa typ: “Jag brukar köpa samhällen – inte sälja.” Det tyckte jag var enormt amuserande. Ja, det är en gåva att vara lättroad. Var tvungen att googla honom och spana in denne lustigkurre, som kunde muntra upp mig mitt i minimisären. 🙂 Nä, ingen länk.

Har eventuellt, troligtvis och förhoppningsvis fått napp på samhällen. På ena stället sitter de på fel format. Men denne snälla, goa man, som äger bina, låter mig låna grejor ett tag. Kraaaaam! Jag passar på att vara glad. Jätteglad. För det har jag lärt mig. Gläds och fira så fort tillfälle ges, för åt skogen går det så småning om i alla fall. Eller så.

Dystergök!

Dystergök med kaffegök blir muntergök. Muntergök med kaffegök blir knäppgök. Knäppgök med kaffegök blir koko.

Av alla samtal jag hade, talade jag  bland annat med en underbar man, som började med bin, när jag var ett år. Fatta, att jag ville koppla upp mig för gott. Jag älskar att prata med dessa kunniga gubbar. Är det ok att säga gubbe. Gullegubbar och jordgubbar. Det är bra gubbar det. Han berättade superspännande saker, som jag kommer att skriva om en annan gång.

Och efter att ha språkat alldeles för länge, enligt min dotter, med en annan trevlig man uppåt landet, som hade bin till salu, så kände jag: Tack, tack, tack för dessa digitala möten!!!!

Hade jag fått köpa bina där det var tänkt, så hade jag missat allt detta.

Och vad kan jag dra för slutsats av detta och lite annat. Jo, att en olycka kommer sällan ensam, utan är ofta i trevligt sällskap. Eller så.

En bild bror. Voilà!

IMG_4855

Idag har det gått en vecka sedan den där måndagen. Och om den måndagen var svart, så är dagens måndag vit. Vi hade besök av företrädare för kommunen i förmiddags och ingen kan föreställa sig  hur bra vi mår av detta besök. Det berättar jag mer om en annan gång, för den som är intresserad.

 

 

 

 

 

 

Hokus pokus – vips

Sitter i skamvrån och skriver.

Mitt problem. Fel. Ett av mina problem. Eller, jag vet inte om det är ett problem i det stora hela? (Eller vad säger du bror?) Men, det kan vara ett problem. Det är som så, om jag ska komma till den tänkta punkten någon gång,  att jag får infall, plötsliga idéer, som går stick i stäv med vad jag planerat, ibland sedan länge, men ibland även efter ett precis fattat beslut.

Som tex när jag slängde på sockerkladd på alla samhällena. Jag hade köpt in case of, så att det fanns till alla samhällena. Jag hade förvissat mig om att samhällena hade tillräckligt med foder och skulle egentligen enbart lägga socker  på “samhället från skogen”. Och så vips. Hur gick det till? Ett infall.

Jag vet att jag var orolig att de andra skulle börja röva samhället, som fick sockret, och det resulterade i den inte så sluga slutsatsen, att om alla får så… Jag vet i och för sig inte om det var något fel på den slutsatsen. Plus att jag inte skulle behöva oroa mig för att fodret skulle kunna ta slut. Det var ju fortfarande kallt då.

Och vad hände härom dagen? Satt lugnt och sansat och spikade trådar på ramar. Plötsligt hade jag overallen på mig och jag stod i full färd med att ta reda på hur det ser ut i “samhället från skogen”. Ja, ett infall. Jag skulle låta dem vara.

Tröstar mig med att det var 20 grader. Tröstar mig med att det var lite bra att jag gjorde det.

Det här  känns mest som en dåres försvarstal eller varför inte en dåres bikt. Båda titlarna använda av den gode Strindberg. Ja, huruvida han var god vet jag inte. Det var bara ett uttryck. Ett litet ordinfall. Sedan kan jag undra huruvida huruvida är ett lämpligt ordval i modern tid . Om tid nu kan vara modern. Tid finns väl inte? Bara påhitt.

Påhitt eller inte – tid tog det i gängse mening. Mitt lilla infall. Varför? De hade börjat bygga vax i Apifondapåsen. Tog ett resonemang med mig själv. Ska jag låta påsen sitta kvar, låta bina fortsätta bygga,och fylla cellerna med honung (sockret var bortforslat)  och till slut se till att de knyter ihop påsen fint efter sig? Om det hade varit en snygg påse så kanske.

Mitt val föll dock på att vifta ur bina ur påsen, ta bort vildbygget i och under påsen och kolla läget i samhället. Det såg bra ut. 🙂

Det tog väl inte så lång tid kanske någon näsvis undrar?

Nej, det gjorde det inte. Men sedan lyfte jag på nästa huv/lock. Da capo.

Nu behöver jag trösta mig själv igen. Trösten är att 2,5 kg socker inte hamnar på så vansinnigt många ramar.  Nästa tröst var att det fanns samhällen som haft den goda smaken att inte dra ner sockret. De hade istället sett till att ha plats för yngel, pollen och honung.En egenskap som man kanske ska ta med i bilden, när det gäller drottningodling. Ja i alla fall om man, som jag, framhärdar med att vara en korkad biodlare, och dessutom tänker göra om samma misstag igen.

Fast det planerar jag såklart inte.

Tröstar mig med att jag kommer ha massor med socker att tillgå om jag ska göra avläggare. Sen har jag ju lärt mig att man aldrig ska använda vinterramar två vintrar. Men om ramarna är fina har jag hört att det ska gå bra. Min plan numera är att använda det bortplockade sockret till vintern igen. Men, det är långt till hösten och vem vet vad kommande infall kan leda till. Vem vet? Jag kanske stoppar i mer socker imorgon. Snart är allt vinterfoder klart till hösten.

Häpp

Vill berätta en sak till samtidigt som jag kliver ut från skamvrån. Det har aldrig sett så fint ut inne i mina bisamhällen som det här året. Rent och torrt. Så jäddrans skitroligt! Det var nog sockret som gjorde det! Blink, blink.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bumblemam

Den 5:e april kom ett plan lågt flygande ovanför vårt hus på den svarta natthimlen någon timme före midnatt . Alla vakna undrade: “Exakt hur lågt flyger planet?

Den 4:e april  såg vi en lågt flygande bastant dam mitt på ljusa dagen och ett dovt  surr hördes. Första humlan för oss i år. Inga tveksamheter,  hon döptes till Bumblemam. Vi hade ett humlebo på tomten förra året, som vi studerade noggrant. Bella filmade bamsevakthumlan Stingless, när den jobbade vid ingången och såg till att ingen obehörig  passerade entrén.

Jag vet väldigt lite om humlor. Googlat. Lite mer om humlor i slutet av inlägget.

Fjärilarna har också börjat fladdra här och idag siktades vippstjärten eller sädesärlan för första gången i år. Den har kommit hit till första april i många år nu, så antingen har vi missat den eller så har den behagat ändra ankomstdatum. Vi såg den dricka vatten alternativt spegla sig längst ut på kanten av den is som ligger kvar på sjön men snart är borta. Ser ni den?

IMG_4767

Nej, för den flög. Men isen ligger kvar.

Sven och Svea Svan har haft bo här i sjön, förmodligen längre än vad vi har bott här. Vi köpte torpet på 1900-talet. Närmare bestämt 1999. Cygnus cygnus, dvs sångsvanen, har ett vingspann på 205-235 cm och är Finlands nationalfågel. Den äldsta kända sångsvanen blev 26 år och 6 månader.

Denna vackra fågel jagades ivrigt i Norrland på 1800-talet. Av skinnet gjorde man mössor (?) och köttet åt man eller så skickade man det till en korvfabrik i Vadstena. Exakt när den korvfabriken öppnades eller stängdes eller om den ens fanns vet inte jag. Det verkar dock onödigt att skicka svanar till en fabrik som inte finns.  🙂 Det lär inte vara gott med svan.

Numera skyddar man svanarna och belopp används för att utfodra dem. De 3 – 5 gulvita alternativt 4 -7 lika gulvita äggen ruvas i 35 –  40 dagar.

Sven och Svea ville inte vara med på bild.

IMG_4732

Den tretåiga hackspetten gillar brandfälten, för där  i de döda eller döende träden letar de efter skalbaggar och skalbaggslarver. Jag har personligen aldrig sett hur många tår  hackspettarna har haft, som hållit till här tidigare och jag gissar, att jag inte kommer att lyckas se några tår framöver heller. Men det måste vara roligt för de som har ett intresse för tår, gärna i kombination med ett fågelintresse.

Även ett antal svampar är beroende av bränd ved och lär växa upp snabbt efter brandens framfart.  Rotmurkla (Rhizina undulata) och stubbskål (Peziza varia) är två av dem och de är inte ätliga. Toppmurklan, som också gynnas av brand, är däremot ätlig. Dessa svampar bidrar tillsammans med andra svampar och växter till att återskapa humusskiktet i små, små steg.

Spanar in sockerförbrukningen i samhället från skogen.

IMG_4787

Sedan den 31/3, det vill säga på 10 dagar  har bina tagit ned alternativt förbrukat 2250 gram sockerkladd. Tack kupa 19, alias kupa 13, för den intressanta informationen.

Och nu lite om humlor som kanske stämmer:

  • drottningarna och arbetshumlorna (tjejer) har gadd och kan samla nektar och pollen
  • gadden har inga hullingar och kan därför återanvändas 🙂
  • giftet är svagare än hos honungsbiet
  • hanarna har ingen gadd och inga pollenkorgar
  • hanarna samlar inte pollen och nektar mer än för egen förbrukning
  • hanarna flyger runt och avger feromoner på vissa ställen i hopp om att locka till sig ungdrottningar
  • drottningar och arbetshonor kan lägga obfruktade ägg, som blir hanar. Dessa kläcks sent på sommarende nya
  •  drottningarna kläcks också på sensommarenalla
  • alla humlor dör på hösten utom de nyparade drottningarna
  • drottningarna övervintrar ensamma på en skyddad och isolerad plats
  •  på våren letar drottningen ofta upp ett övergivet sork- eller musbo, som kläs med tex mossa och där i bygger hon en stor vaxcell
  • i vaxcellen lägger  hon nektarblandad pollen och ca 10 ägg
  • för att hålla värmen på ynglen ruvar drottningen äggen, som ligger i den täckta vaxcellen
  • den första generationens humlebarn är sterila honhumlor
  • humlesamhället har en begränsning för hur stort det kan bli, ofta 100-500 individer
  • drottningens sista befruktade ägg kan utvecklas till nya drottningar- hög kvalitet på fodret är en förutsättning
  • när toppen är nådd, som samhälle betraktat,  börjar drottningen lägga obefruktade ägg
  • när toppen är nådd, som samhälle betraktat,  börjar arbetarna äta ägg
  • vanligaste arterna är  ljus jordhumla, hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla
  • en nedkyld humla måste bli uppvärmd innan den kan flyga igen (att tänka på efter ett dopp i poolen)
  • det är en myt att humlor inte borde kunna flyga

Jag undrar. Använder en humledrottningen ett gammalt bo? Vi ska sätta span på boet från förra året.

 

 

 

 

Var ska pipelinen gå?

Alla biodlare i Salaortens biodlarförening har väl fått brevet från “honungsfoskarna”? Ja, förmodligen alla andra biodlarföreningar också.

De önskar att vi sprider informationen och det gör jag nu.

Var och en får bilda sig sin egen uppfattning.

Brevet kan läsas i Word eller PDF

Jag vet inte om den här länken gör att jag uppfattar att detta är ett seriöst projekt.

Ja, hur många kupor har ni beställt? Inte för att den kupan har med det här att göra, men det blir roligare i sammanhanget när jag vill ställa följande fråga. Hur gör vi med pipelinen? För den lär väl gå en direkt från oss alla till honungsforskarnas högsäte för produktion av salvor till världen. Gratis till vissa, vilket låter bra, och andra får förhoppningsvis betala väldigt mycket, så att vi svenska biodlare får tjäna massor med pengar på vår honung. På just DIN honung. På just MIN honung. Hur har de planerat? Hur kommer avtalen se ut? Och, hur ska det gå för Svensk Honungsförädling? De får väl importera ännu mera. Så mer utländsk honung åt svenska folket. Och mer svensk honungssalva åt världen.

🙂

Varför kommer de att välja svensk honung? Kan de använda”vilkensomhelst”-honung? Eller är det specifikt ljunghonung?  Eller blir det någons honung som är väldigt billig? Spelar det någon roll för produktens skull vilken honung man stoppar in mjölksyrebakterierna i? Eller så som jag uppfattade att Jordbruksverket såg på projektet – har honungen alls någon betydlese? Eller kan de stoppa in mjölksyrebakterierna i vilket sockrigt klägg/klegg som helst? Eller i vad som helst? En gel?

Citat från utskicket:

“Vi varken kan eller ska använda bakterierna utan honung av många olika skäl vilka fanns med i ansökan.”

De skälen kunde de ha passat på att redovisa på de här 4,5 sidorna. De skulle behöva hjälp med det där av någon som är professionell på området. Kanske kan de dela med sig lite av” hemligheten” som tack, med tanke på knappa resurser.  Om mottagaren vågar smaka.

“5 st i panelen, smakade oväntat bra faktiskt!”

Om honungsforskarna söker frivilliga till panelen så skulle jag rekommendera alla att avstå. Vem vill hamna i en brun flaska? Utan möjlighet att ta sig ut!

😉

Min pappa hade ett otäckt sår på sin häl för länge sedan och det ville läka. Ja, det hela var en hemsk och olycklig historia. Såret som inte ville läka läkte till slut. Tack vare en sjuksköterska som såg till att pappa fick ett honungsplåster på hälen. Efter det gick läkningen fort. Jag har inga fler detaljer, tyvärr.  Men det var då och var det några mjölksyrebakterier inblandade?

Hur som helst ska det ska bli intressant att se hur det går för dem.

Jag hoppas såklart att de lyckas med något revolutionerande.

Och eftersom de inte är ute efter att tjäna pengar, så ser det ljust ut för hela Sveriges biodlares framtid. Eller fattade jag fel? Det kanske var kombinationen piller och tjäna pengar de inte gillade. Ja, så kan det ha varit.

Jag mailade den ene forskaren, Tobias,  i oktober 2011, efter att ha läst deras rapport  om honung och dess betydelse för vår hälsa, som man kan hitta på SBR:s hemsida.

Citat från mailet:

“Ända sedan jag började läsa om biodling har jag undrat över en sak och det är hur bra det är för bina att få enbart sockerlösning som vinterfoder? Nu när jag läst er rapport undrar jag ännu mer. Har du/ni någon fundering eller synpunkt att delge mig angående detta? Skulle deras sockerfoder under vintern kunna vara en faktor som påverkar deras mostståndskraft för eventuella sjukdomar och/eller påverka bina på ett negativs sätt precis som det gjorde med råttorna?”

Ja, nu är ju inte råttor bin. Jaså? Självklart är det en viss skillnad på att bin får socker, eftersom att de ändå lever på bland annat sockerarter, till skillnad mot råttor.

Jag har slutat vänta på ett svar. Vet inte om man kan tolka  SymBeeotic som ett slags svar. 

Lite “bevis” för olika resultat på samma 4,5 sidor hade varit toppen. Länkar funkar bra. Tex så här. Fast mer och fler.

Steril honung – hur är den behandlad och vad är det som gör att den blir steril? Bara nyfiken.

Finns proteiner, vitaminer, antioxidanter, väteperoxider och mineraler kvar i en steriliserad honung?
Om inte – vad är vitsen då med just honung (tänker i huvudsak på salvan men även i SymBeeotic)? Fortfarande nyfiken.

Pollenet – hur är det behandlat? Är det sterilt? Kan det sprida sjukdomar?
Varför ska pollenet vara med alls? Pollen har väl bina i kupan?

Ja, jag kommer inte maila till dem och fråga. Ställa mina eventuellt urkorkade frågor.

Men jag kommer med intresse följa de som vågar och vill använda SymBeeotic.

Det låter spännande.

Och det är i alla fall billigt. Nu.

Själv iakttar jag och avvaktar.

MEN, hade jag haft ett bisamhälle som stod lååångt ifrån mina och alla andras bisamhällen (med den icke kunskap/vetskap jag har nu) och som mådde pyton – då hade jag kanske testat.

Nu ska jag gå ut och sätta mig under aspen. Där ska jag njuta av bina som frossar, dricka kaffe och dagdrömma i väntan på en tur till Blåkulla.

🙂

 

 

 

 

 

Vit älg och pollen från sälg

Sista dagen för att rapportera in var man har sina bin för övervintring har passerat. Jag använde mig av pappersvarianten. Men för den som är för sen, så är det kanske webvarianten (för ett antal län, bl a Västmanland) som gäller.

Jag kommer att få skicka in kompletterande upplysningar. Det låter som att det räcker med att man skickar in var man har bina var tredje år, men jag har fått information att om det ändrar sig, så ska man upplysa om det. Det känns självklart och det kanske alla gör. För vad hjälper gammal info? Dessutom har jag svårt att förstå varför man inte ska upplysa om på vilka fastigheter man har sina bin tillfälligt uppställda. Vem i hela världen vet annars att det finns bin på de platserna? Ja, jag menar när nu blanketten och möjligheten ändå finns.

Biboden blir mer bibod för varje dag. Snart ska fönster och dörrar på plats. Bara de detaljerna gör att det känns ganska klart. Det är så roligt att kika in och kolla var grabbarna grus har gjort varje dag. En dag såg det ut såhär.

IMG_4666

Ja, sådant tycker jag är kul.

De är flitiga som myror våra snickare. Ja, vi tycker att de och elektrikerna är helt fantastiska. När vi inte tänkt, så tänker de åt oss. Det är toppen det.

Dessutom är de spexiga. Och så gillar de hårdrock. Decibelhårdrock.

Vi är evigt tacksamma för hörlurarna som en Hedinskille kom hem till oss med. 😉 Tack, tack, tack!!!  Det var ena finessiga rackare till hörlurar. Inte alls som den där budgetvarianten, som jag själv köpte på grund av dumsnålhet.

20 linoljade bottnar står klara. Sedan ska 20 st till göras men de ska inte oljas än. Måste kolla så att dessa inte luktar innan jag stoppar bin i dem.  Får jag inte bort doften, så kör jag på obehandlat fram till hösten. Alla sätt är bra utom de riktigt dåliga. Fast förresten, jag erinrar mig att jag läste på SBR:s hemsida om en honung som blev framröstad som Hallands godaste år 2013.  Ja, så lite linolja piffar bara upp. Egentligen. Eventuellt.

Linoljan som jag använder är rå och kallpressad och den är så fin, så att jag tror jag skulle våga ta mig en slurk. Avstår dock på grund av att jag är inte sugen. Annars så!!! Vill någon köpa lika fin linolja? Vi ska snart dit igen så vill man beställa går det bra.

Ska börja olja lådor nu. Kommer att varva lådoljning och spika fast trådar i ramar. Känner att vi  ligger bra till i tidsplanen. Bottnar ska få plåt på sig av Johans Plåt och ett gäng huvar till ska beställas. Sen så.

Just det. Vi har hämtat hem samhället från skogen. På vägen hem såg vi tussilago, som lyste som små solar i den övrigt dystra omgivningen.

IMG_4695

Nu står samhället här hemma. Tusen tack för det Länsstyrelsen!!! Ja, nu står de här med kladdsocker. De är inte lika pigga som sina kamrater. Får väl se om det tar sig. Hoppas, hoppas. Det hade varit extra roligt.

Det ovan skrev jag igår. Idag har nästan alla kommit ut. Det verkade tycka att det var riktigt najs att vara bi. 🙂

Det surrar som bara den uppe i sälgen och bina kommer med gula klumpar på baktassarna. Härligt, härligt! Satte kladdsocker på alla. Då slipper jag springa runt som en äggsjuk höna. Enkelt att se om fodret är slut.

Chrille fågeltämjarn vill jag gärna visa upp.

20150331_091854

Hur han tämjer dem? Ja, först låter han dem flyga in i fönstret och ramla ner på marken så att de ser döda ut. Sen plockar han upp dem i handen. Sen vaknar pippin till liv och vill bort från den räddande handen. Väljer då att flyga 37 cm till en trygg axel att luta sitt nykrockade huvud mot. Visst är de söta ihop? När pippin klarnat till i knoppen flög den sin väg.

Fågeln lär vara en Talltita. För den har tjurnacke, stor haklapp och är inte så vit på bröstet. Tack Bosse! Den andre har inte tjurnacke, är ganska vit på bröstet och har ingen haklapp. Homo Sapiens Chrillus.

På en av marknaderna jag stod på i vintras träffade jag en tjej som indirekt har förändrat mitt sätt att se på saker och ting.  Hon lånade dessutom ut ett stort rött, för henne överblivet, skynke. Det var bussigt, för jag hade missat att man bör ha ett sådant för att skyla allt som stod under bordet.

Hon stack en liten stund före mig på kvällen och nu ligger det skynket hemma hos oss i en av “åkapåmarknadkassarna”. Nu när våren gett mig  kraft ska jag leta reda på henne. Jag kommer inte ihåg vad hon eller hennes företag heter. Men jag kommer att hitta henne. Dels för att tacka för lånet, men framför allt för insikten hon delgav mig.

Igår:

-Jeppe, Bella! Skynda er ner. Det står en vit älg i trädgår´n.

Klamp, klamp, klamp nerför trappen.

Ett ytterst smidigt sätt att få upp ungarna ur sängen en vardagsmorgon.

Nu får vi vänta ett helt år.

April, april!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© 2024

Tema av Anders NorenUpp ↑