🙂 🙂
Warning: The magic method KCO::__wakeup() must have public visibility in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/klarna-checkout-for-woocommerce/klarna-checkout-for-woocommerce.php on line 129 Deprecated: Required parameter $object follows optional parameter $theme in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/google-analytics-for-wordpress/includes/popular-posts/class-popular-posts.php on line 500 Deprecated: Required parameter $atts follows optional parameter $theme in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/google-analytics-for-wordpress/includes/popular-posts/class-popular-posts.php on line 500 Deprecated: Required parameter $klarna_order follows optional parameter $order_id in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/klarna-checkout-for-woocommerce/classes/class-kco-subscription.php on line 205 Deprecated: Required parameter $klarna_order follows optional parameter $subscription_id in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/klarna-checkout-for-woocommerce/classes/class-kco-subscription.php on line 231 Deprecated: Required parameter $recurring_token follows optional parameter $order_id in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/klarna-checkout-for-woocommerce/classes/requests/checkout/post/class-kco-request-create-recurring.php on line 23 Deprecated: Required parameter $klarna_order_id follows optional parameter $order_id in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/plugins/klarna-checkout-for-woocommerce/includes/kco-functions.php on line 474 Deprecated: Required parameter $args follows optional parameter $depth in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/themes/hemingway/functions.php on line 240 Deprecated: Required parameter $output follows optional parameter $depth in /customers/8/d/d/kempesskogsbod.se/httpd.www/wp-content/themes/hemingway/functions.php on line 240
inlägg.
Det är lätt att de gamla inläggen faller bort för en ny läsare. Jag kan inte förvänta mig att någon skulle vilja sitta och gå igenom alla inlägg. Fast jag tycker sådär härligt ödmjukt att det finns inlägg på min blogg, som är värda att läsa. Till och med flera gånger. Jante biter inte på mig.
En vacker dag kanske jag ändrar mig på grund av nyvunnen insikt och då tar jag väl bort dem eller/och berättar om den där nyvunna insikten.
Läsarsvar på ETT SKRIK I NATTEN – längst ned på sidan
X-inlägg i en icke inbördes ordninga av vare sig det ena eller andra. Brasklapp: Ett par av dem är helt meningslösa. 🙂
Blåbär på biodling med biodling på blåbär
Vem som är far (till bina)behöver man väl inte fundera över! Eller?
Fortsättning på familjeband i bikupan (Vem som är far…)
Ska honung som inte är uppvärmd betinga ett högre pris?
OM inte om fanns Del 1 (Hur många biodlare finns det?)
Pollineringsvärde – honungsproduktion – Del 2b
Kristallhonung vs ekologisk honung
Börja med biodling – Skaffa bin – Bli biodlare – Köpa bin – Hobbybiodling
10 skäl att inte bli ledsen för att bina dött
ETT SKRIK I NATTEN
Det är fler än vi som hört skrik och tyckt att det var obehagligt. Här kommer en historia:
“Det här med skriket i skogen var intressant. Det påminde mig om en gång för flera år sedan vid den här tiden på året då jag stod ensam ute i mörkret för att vakta elden, som jag inte ville gå ifrån förrän den brunnit ut. Vi hade då eldat på ängen på andra sidan vägen. Plötsligt hörde jag ett fasansfullt skrik. Det är svårt att beskriva det, men det liknade inte något annat jag hört. Det kom från skogen och alldeles tydligt kom den/det skrikande närmare i hög fart. Jag blev vettskrämd, rusade över vägen och in i huset. Det gällde att hinna före den skrikande varelsen. Annars kunde hen ju blockera vägen för mig.
Jag såg alltså aldrig vem det var som åstadkom dessa hemska ljud men efteråt har jag försökt ta reda på vem som kan låta så att blodet isar sig. Allt pekar på lodjuret. Det fanns flera lodjur nära oss den vintern och våren. Vi såg ofta spår. Jag tror alltså att ni hör lodjur.”
Tack Margareta! Får se om fler hör av sig om vad det kan vara för något. Räv har också föreslagits.
Igår fick vi höra att två bilar hade passerat och kört upp i skogen på vägen, som det inte går att köra på. En motorsåg hade hörts. Hm. Det kvillrade till i magtrakten. Två bilar passerade sedan en kort stund efter det att vi kommit hem. Direkt satte vi på oss stövlar och för mycket kläder och började traska upp i skogen. Ganska snart åkte ytterplaggen av.
Jodå, träden var avsågade på båda sidorna längs vägens kanter. Sist vi gick i somras, låg det 65 träd över vägen. Vi räknade inte nu, men vi tror inte det var så många fler än förra gången till vår förvåning.
Målet för vår promenad blev med ens kupa 13.
Ibland klev vi in i skogen, för att det var lättare att gå där. Vi gick på det mjuka barriga underlaget och fick bland annat se den här lille gynnaren.
Mitt i den svartbrända skogen hörde vi några tjattrande småfåglar. Vi kom väl och störde. Vi fick känslan av att de bodde högt upp i det döda träden.
Man ser många “lustiga” trädformationer. Den här som verkligen brunnit, när grannen gran står bredvid och ser nästan normal ut.
Från en annan vinkel.
Framme hos kupa 13. Jodå, det var liv i luckan, men inte så att bina höll på att krocka. Vi plockade undan de tomma ramarna, som låg huller om buller på marken runt kupan. Det var dem vi ställde fyllda med honung utanför samhället i somras.
Bin som trängs.
Här ser man hur tunn lådan blev, när den smält av värmenutvecklingen runt kupan under branden.
Vi sa hej då och på snart återseende till bina. Glada i hågen promenerade vi hem igen.
En helt annan sak. En morgon, 6.20 för att vara exakt, stod två män i gula västar utanför huset och diskuterade. Mamma vaknade såklart och hoppade i kläderna. Men när kläderna var ihoppade, då var gubbarna borta. Hm. Vad var det för mystiska män?
Tre timmar senare kom de promenerande förbi igen och det visade sig vara två ornitologer från Västerås. De ska i fem år gå fem gånger varje vår och iaktta och notera fågellivet (eller något sådant). Igår kom de förbi igen. De skulle ut och lyssna på ugglor. Vi såg när de gick, men inte om de kom tillbaka. I morse kom det nya snubbar och åkte ut. Hoppas de stannar och rapporterar, om de sett eller hört något kul. Det är alltid roligt när människor stannar och språkar en stund. Oavsett om det är ornitologer från Västerås, som är utskickade på uppdrag av Länsstyrelsen eller pippifågeltittare från Västerfärnebo. 🙂
Och nu till en HELT annan sak. Varning för känsliga personer. Typ sådana som jag. Darrar när jag skriver. 🙂
Är det någon som vet vad det kan varar för konstiga skrik vi hör från skogen på natten? Det låter fruktansvärt läskigt. Det låter som en tjej som gallskriker i nöd, men det utersluter vi raskt. Att det skulle vara så många tjejer, som springer runt och gallskriker i nöd känns som ett orimligt alternativ.
För det kan väl inte vara lodjuret? Lodjuret som vi händelsvis råkade se när det traskade över isen. Andra gången vi siktar lodjur här. De är maffiga.
Ny bild på Salaortens biodlarförenings hemsida. Kristina har skuttat runt med kameran och fångat ett bi på en krokus. Ja, jag sitter och ler fånigt när jag ser det lilla biet som glatt, eller i alla fall målmedvetet, fångar pollen. Då vet vi. Nya möjligheter till bibäbisar. Ett samhälle ett steg närmare att klara av våren.
Vi har liv i alla våra samhällen. Än så länge. Men, vi ropar inte HEJ förrän vi har hoppat över samma gamla välfyllda bäck. Och när vi gör det, då har vi inte händerna i fickorna 😉 i år heller. Ja, för vi vet hur det kan gå.
Hos oss ligger isen på sjön, snön ligger kvar i rabatterna och inga krokusar i sikte. Men vi har sågspån som bina verkar väldigt intresserade av.
Är lådtillverkare för tillfället. Eller jag gjorde faktiskt den sista för den här omgången precis nyss. 241 st än så länge som väntar på behandling.
Skogsboden eller Biboden som vi kallar den börjar ta form.
Först var det två killar här som grävde och la ut grunden och gjorde andra förberedande byggnadstekniska detaljer. Den som önskar en djupdykning i dessa detaljer får önska vidare. 🙂
Sedan kom det ytterligare två raska, tillika duktiga som flitiga, gossar som fortsatte att förbereda inför att betongen skulle fyllas på.
Torsdag förmiddag fylldes betongen på. Mannen, som knappt syns på bilden nedan, manövrerade påfyllareapparaten på ett mycket förtjänstfullt sätt. Återigen tänker jag på min vattenkranföring och blir imponerad. Börjar inse att jag inte kan ha mig själv som referens.
Chrille var orolig att katten skulle kliva i den nylagda betongen. Larvigt, tyckte jag. Hm. Innan han hann låsa in de små liven så satte en stycken kisse sina spår. Gissa vem!! Busan såklart.
På eftermiddagen fick jag ett samtal. Kan jag stoppa ner fingret i betongen? Ja, det ska jag väl klara av även om självförtroendet inte är på topp. Jag beslöt att tolka mitt fingers böjda form som att det inte gick. Helt enkelt för att den var alldeles perfekt för att snart börja bli slipad. En liten stund senare dök slipmannen upp. Först typ grovslipade han och sedan finslipade han. Ja, det var mina ord på det hela och det var det det gick ut på så att säga. Jag tror bestämt att det blev helt perfekt. Inga tassar kvar. Sorry Busan.
Dagen efter var killarna på g igen. Dags att börja snickra. Och just den dagen var våra bins “rensningsdag”. Dålig tajming. Bina är rätt närgångna och lite yra första dagen de är ute och rensar sig och flyger runt och letar efter något lämpligt att ta hem till kupan. Tror jag. Många bin var på killarna. Tjejerna måste ha tyckt att de var något extra. ;-). Fast biflickorna kunde gott ha låtit bli att “ni-vet-vad” rätt i nyllet. Väldigt inte charmigt.
Killarna köpte honung efter denna händelse och då kändes det okej igen trots ohyfsade bin.
Och från gaveln sett
To be continued…
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer