inlägg.

Det är lätt att de gamla inläggen faller bort för en ny läsare. Jag kan inte förvänta mig att någon skulle vilja sitta och gå igenom alla inlägg. Fast jag tycker sådär härligt ödmjukt att det finns inlägg på min blogg, som är värda att läsa. Till och med flera gånger. Jante biter inte på mig.

En vacker dag kanske jag ändrar mig på grund av nyvunnen insikt och då tar jag väl bort dem eller/och berättar om den där nyvunna insikten.

Läsarsvar på ETT SKRIK I NATTEN – längst ned på sidan

X-inlägg i en icke inbördes ordninga av vare sig det ena eller andra. Brasklapp: Ett par av dem är helt meningslösa. 🙂

Blåbär på biodling med biodling på blåbär

Mer hallon åt folket

Vem som är far (till bina)behöver man väl inte fundera över! Eller?

Fortsättning på familjeband i bikupan (Vem som är far…)

Ska honung som inte är uppvärmd betinga ett högre pris?

Bifall till avfall på åkern?

Rapsgoogle

Ymperikåseri

Biodling i granskog

OM inte om fanns Del 1 (Hur många biodlare finns det?)

Värdet av pollinering… 2a

Pollineringsvärde – honungsproduktion – Del 2b

Kristallhonung vs ekologisk honung

Börja med biodling – Skaffa bin – Bli biodlare – Köpa bin – Hobbybiodling

Biköparvift

10 skäl att inte bli ledsen för att bina dött

ETT SKRIK I NATTEN

Det är fler än vi som hört skrik och tyckt att det var obehagligt. Här kommer en historia:

“Det här med skriket i skogen var intressant. Det påminde mig om en gång för flera år sedan vid den här tiden på året då jag stod ensam ute i mörkret för att vakta elden, som jag inte ville gå ifrån förrän den brunnit ut. Vi hade då eldat på ängen på andra sidan vägen. Plötsligt hörde jag ett fasansfullt skrik. Det är svårt att beskriva det, men det liknade inte något annat jag hört. Det kom från skogen och alldeles tydligt kom den/det skrikande närmare i hög fart. Jag blev vettskrämd, rusade över vägen och in i huset. Det gällde att hinna före den skrikande varelsen. Annars kunde hen ju blockera vägen för mig.
Jag såg alltså aldrig vem det var som åstadkom dessa hemska ljud men efteråt har jag försökt ta reda på vem som kan låta så att blodet isar sig. Allt pekar på lodjuret. Det fanns flera lodjur nära oss den vintern och våren. Vi såg ofta spår. Jag tror alltså att ni hör lodjur.”

Tack Margareta!  Får se om fler hör av sig om vad det kan vara för något. Räv har också föreslagits.