Ja, vad gör man när man inte (knappt inte) har några bin kvar. Jo, då köper man nya. Häpp!

På biköparvift – korta versionen med relevant information
Inköpsställe: http://www.rosendalshonung.se/
Biras: Buckfast
Ramar: 10 Lågnormal
Pris: 1800 + moms
Drottning: 2013

På biköparvift – långa versionen, till ingen nytta för någon
Köper bin gör man av sådana som förstår att övervintra sina bin, så att de överlever vintern. Jag googlade efter Buckfastbin (uttal Buckfast och inte Backfast, som jag säger varje gång jag inte kommer ihåg, efter att ” O” lärde mig,  att det heter Buckfast, med uttal Buckfast och inte Backfast). Hittade ett ställe som såg seriöst ut och som annonserade ut produktionssamhällen med Buckfastbin på ramformatet lågnormal. Ursäkta alla eventuella andra!

Beställde hastigt och lustigt bin hos www.rosendalshonung.se. Första kontakten var med fru Biodlare. Senare träffade vi både herr och fru Bidolare och det var ett mycket trevligt och tillmötesgående par. De var förvisso smålänningar, vilket i sig var fullkomligt naturligt, då de bodde i Markaryd. Men då ska man vara på sin vakt – alla vet ju varför!! Å andra sidan flyter det småländskt blod i mina ådror också, så det borde vara på lika villkor. Fast, nej. De var två smålänningar och min kombokille  är en blåögd, grönögd västmanlänning (med 1000 bra kvaliteter för övrigt).

Skämt åsido.Vi packade bilen den 4 maj. Vi skulle hämta bina den 5 maj. Vi var klara att resa. Ordnat med barnpassning, allt och onödigt. Då gick  jag in på mailen och skulle printa fram, eller skriva ut som vi säger här i Sverige, var vi skulle möta biförsäljarna. Då upptäckte fru Virrpanna (med inte så många bra kvaliteter i övrigt), att hon tagit fel på datum för hämtning av bin. Jag viskade: “Chrille, nu kommer du bli arg på mig.” Ingen reaktion. Lite mumlande:” Chrille, nu kommer du bli arg på mig.” Chrille tror att jag håller på att busa lite med honom, denna söndag kl 11,36. Han ler och säger:” Prata ur skägget kärring!” Jag talar då med en klar stämma och får ur mig att han ser ovanligt bra ut i de där svarta jeansen, som han har haft på sig de senaste tre åren och att det är visst inte är i dag vi ska åka och att jag har visst tagit lite fel på dag av bileverans och att det är inte förrän i övermorgon vi ska hämta bina. Då ler min blåögde, grönögde västmanlänning sitt allra bredaste leende (snusdosan går in på bredden, ja, den gör det) och säger: “Men älskling då åker vi nu, så får vi en extra barnfri dag.

Egentligen sa han, min blåögde, grönögde och dåmera SLUGA västmanlänning i ett andetag: “Hysch säg inget till Mommo (som var den planerade barnvakten)! Nu drar vi fort som fan och ringer och talar om hur det ligger till senare.”

“Ja”, tänkte jag,  samtidigt som det dåliga samvetet började tala med mig: ” Vad bra, då kan vi/ni kan passa på att träffa familj och släkt på vägen. Det är skönt med en förmildrande ursäkt, när man gör något så  familjevidrigt (eller vad det kan heta).

Vi hälsade på min pappa i Halmstad och då, när vi var där, smsade jag bror min och sa att” nu hälsar jag på pappa och du kan väl hälsa alla” och sen när vi passerade Värnamo på hemvägen smsade jag morbrors fru och sa “vink, vink”. Hon svarade” vink, vink” och så var släkten avklarad. Detta måste väl vara en bra förutsättning, för att lyckas med rationell biodling så småning om. Eller eh.. Jag bör väl här, för syns skull, tala om att jag gillar både min bror med fru och ett gäng vuxna barn och min morbror med fru. Mycket!

Bina då? Jaja, men först måste jag faktiskt göra reklam för ett hotell. Ett skitmysigt hotell. I Göteborg. Pigalle. En trevlig snubbe i hängslen tog emot oss på bästa sätt och rekommenderade en sjyst (språkrådet säger sjyst, själv vill jag skriva juste) restaurang, som visade sig vara just väldigt sjyst. Med min inneboende nyfikenhet och syn på människan, att hon gör det mesta för egen personlig vinning, undrade jag vad rekommendationen resulterade i – förutom att vi gick dit. Det fick jag såklart inte veta. Framför allt beroende på att frågan inte ställdes.

Tillbaks till hotellet. De hade upphöjda sängar och nypressad apelsinjuice. Inte färskpressad. Nypressad! Det är skillnad av väsentlig betydelse. Det är även skillnad på ett “God morgon” och ett “God morgon”. Det får den erfara, som äter frukost på hotell Pigalle, där äggröran ligger i en stekpanna och lockar en, istället för att vara uppöst i en opersonlig metallbehållare med känslan av att 9 höns per kvadratmeter är lagom.

Bina då? Jo, vi kom fram så småningom. Vi bad att få komma lite tidigare än bestämt, eftersom det regnade och bina ändå satt stilla. Med tanke på att bileverantörna arbetar båda två och har sina 400 samhällen som bisyssla, var det ett mindre under att de kunde ordna detta. Vi är två som inte jobbar, har sex samhällen och har våra bin som syssla. Det var en sanning med modifikation, eftersom vi tidigare inte hade bin. 😉  Biförsäljarna sa, att vi som skulle hämta samhällen fick ta dem i lådorna som de satt i, eftersom det regnade. Bussigt. Samtidigt kändes det som att köpa grisen i säcken. Man vill ju gärna se vad man får. Det var självklart upp till oss att välja, om vi ville flytta över bina till våra egna lådor. Det ville vi inte.

Medan den blåögde, grönög….låt oss kalla honom vid namnet han lyssnar till igen, Chrille, packade ihop bina och stoppade in dem i bilen, tog jag på mig biskyddsoverallen, stövlarna och pratade med säljarna. Jag minns att jag gjorde någon nytta någon gång, men jag har svårt att definiera vad nyttan bestod i, av eller så. Det var till och med så illa, att när Chrille skulle lasta in en låda i baksätet, fick han be en annan biköpare att öppna bildörren, för jag hade, kanske inte viktigare saker för mig men… trevligt.

När allt var klart blev vi bjudna på kaffe och kaka. Det kaffet räddade vår hemfärd tror jag. Hemresan tänker jag inte säga något om förutom fyra ord. Helt obegripliga för den oinvigde. Trulle Trolle (och) Humla Geting.

Kvart i två på natten var vi färdiga med utplaceringen av våra nya bisamhällen och sängen var lika efterlängtad som skön. När jag nästan sov, ska jag enligt den blåögde, grönögde och numera SLUGE västmanlänningen ha sagt: “Tack snälla Chrille för allt du har gjort i dag. Du har tre timmars helkroppsmassage innestående.”
Hm.

  • Share on Tumblr