Vill meddela att jag inte kommer in på min mobil där jag bland mycket annat hade en 7 meter lång “komihåglista”. Om jag inte ringer som jag lovat, så vet du varför nu. Hör gärna av dig!  Susanne

Hej,

och välkommen till min blogg som i en salig röra handlar om bin, honung, Kempes Skogsbod och om oss som bor här.

Mycket nöje!

 

Hur har 2018 varit?

Wow vilket år. Trodde att förra året var peaken i mitt biodlarliv, men så var icke fallet. Det har rullat på bra med det mesta fast att det startade lite krassligt. Jag började faktiskt året med att deleta hela 2017:s bokföring. Moder min skaperska! Blev iskall i magen trots en just inmundigad het kopp kaffe. Naturligtvis fanns en back up, men det kom jag på först efter att det iskalla i magen hade blivit en knut a la avancerad makramé.

Vår
Bitillsynsmannen gick igenom samhällena igen. Han sa att jag var av ovanlig sort.

Hmmmm.

Tror jag hört det förut. På olika sätt. Ett antal gånger. I olika sammanhang.

Som exempel gjordes det en slags profil på ett gäng som sökte samma utbildning/arbete. Alla hamnade i typ en klump till ner till höger. Vem satt ensam uppe i vänstra hörnan på det resultatpappret?

Jo -de -lä -ho -ho – MOI

Att bitillssynsmannen sa det var för att jag har bett om att få mina bin besiktigade, vilket faktiskt var min skyldighet eftersom jag hade bin i olika församlingar. Men 1/1-2019 är just församlingsgrejen, tack och lov, ett minne blott.

Efter att lite hastigt ha läst igenom: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1992:38) om bekämpning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin;  – så har jag en spontan kommentar: SLÄPP FÅNGARNA LOSS DET ÄR VÅR

Tips från coachen: Bi careful out there        Tack, ja det ska i alla fall jag vara.

Och detta i en nästan kusligt bra tajming med att de upphör med försäkringen för Amerikansk Yngelröta.

Hittar detta – är det up to date eller en kvarleva från sekelskiftet? -” Ersättning utgår endast då minst fyra bisamhällen förintas   (à högst 100 kr per bisamhällen självrisk 300 kr”

Dags att höja priset för alla biprodukter/tjänster – Det man inte kan försäkra mot lär läggas in i priset.

Hur går det med försäkringarna som ingår i medlemsavgiften hos SBR– ansvarsförsäkring och olycksfallsförsäkring?
Hur ligger det till med dokumentation, kompetens, utbildning, uppföljning mm som omfattar förmedlingssituationen mot kund på de försäkringarna?

Vad i hela världen är anledningen till att betala medlemsavgiften till SBR nu? Jag har enbart varit med för att jag har kunnat försäkra bina mot AY. Någon som ser någon annan anledning? 14000*510… medlemsnytta??? (Tillägg i efterhand: Mina 510 kr skulle jag hellre ge till den lokala föreningen.)

Dottern visade en bild på en hund i bioverall. Den vovven kunde sniffa sig till amerikansk yngelröta. ((NU SNACKAR VI JORDBRUKSVERKET)) Om det nu var sant? Men det tror jag absolut. Min Chrille o dottern vill så gärna ha en hund. Men, nej, nej, nej och absolut nej. Jag vet vem som kommer få ta hand om den. Och, jag kommer definitivt inte kliva ur sängen en enda minut tidigare, för att en hund vill kissa. Och vem tror ni hade fått stå kvar med vovven när det skulle promeneras över Golden Gate-bron?

Godlen Gate-bron. Snygg övergång va!? Världens snyggaste kanske till och med. Nöjd! I alla fall skulle vi börja kläcka ägg den 1 april. En mycket lämplig dag. Jag plockade fram manualen. Bella satt mittemot. Efter 5 minuter med mig som följer regelboken till punkt och pricka sa hon:

“Mamma, jag gör det här med pappa.”

Två minuter senare låg äggen i kläckaren. Så nu vet vi att det funkar att kläcka kycklingar utan att över huvud taget, nästan, följa reglerna i den där manualen.  🙂 Det var jätteroligt att följa de små liven i äggkläckaren och framöver.

.I kläckaren 21 april – det pep inne i det stängda äggen – lät jättegulligt

23 april – lille kycklingen tittar ut genom fönstret på oss nyfikna som gluttade in

Burarna avlöste varandra i rasande fart allt eftersom kycklingarna växte. Från att vara pyttepyttegullgulliga till inte så gulliga för att sedan inta tupp- och hönsform.

24 april – här var de ju himla goa – men ack så rädda – och det fortsatte att vara så hela vägen

3 maj

18 maj – igenom det här nätet nöp en stor rovfågel tag i en kyckling  – stygg pippi

Hallå där! Du har väl smakat mattes mumsiga honung? Jag kollar
på dig enda tills du gjort det.

31 maj -la en filt på för att det skulle ge skugga  – varför då?

9 juni – nu passar det med skugga

Vårmånaden maj kom med klara besked om sommar. Jag hade just gått igenom alla bigårdar och fått på tomma ramar i skattlådorna när jag språkade med en biodlarkollega. . Hon sa att hon redan hade fått mycket honung i ramarna. Oj, tänkte jag. Oj, sa jag säkert. Lyckligt (?) ovetande om hur det såg ut i mina samhällen. 5 dagar senare när jag skulle gå igenom de första samhällena igen fattade jag vad hon hade pratat om. Det var bara att ut och hämta hem honung och sätta igång att slunga. Jag som trott och planerat att jag hade gott om tid att göra lådor och ramar under maj, juni och början av juli också. Tji fick jag. Och det fick Chrille också. 🙂 O mojjan. O barnen.

Det där med vad som är semester ville min älskling gärna ha en diskussion med mig om. Men jag har varit busy.  Så jag antar att diskussionen kommer snart. Om det inte fallit i glömska. Tur att det inte går att sätta en Tile på det.

SOMMAR


Ja, men ska vi ta det där med semester  nu. Vi hade ju faktiskt 4 dagar semester i somras. Vi åkte söderut i Svea rike. Andra dagen fick C magsmärtor. Gick över. Tredje dagen efter 1 timmes kö till åkattraktion fick C magsmärtor. Han och B åkte, men C minns inget av åket. Gick över. Sa han. Dagen efter åkte vi hem. Sen drog det igång. 3 ggr till akuten varav 2 ggr på natten. Jag och mörkerkörning är inte en bra kombo. Och när någon säger GASA, KÖR FORTARE, KÖR OM – gör det inte saken bättre.  Det räckte bra med att jag visste att han hade djävulskt ont. Körde fort och körde om. Det pjongade i huvudet och jag tänkte att nu får jag en hjärnblödning och kör ihjäl oss. Men det fick jag inte så vi kom fram till akuten och sista gången vi kom dit så behöll de honom. Galopperande eller var det skenande – något hästar pysslar med i alla fall – lever- och andra värden. Det verkade kritiskt.

Ja, alltså de hade säkert hellre sett att jag inte var där på avdelningen. Men va fan när människan man tokälskar har så ont att… Ja. Nej. Va fan ska man ta vägen. Och mitt i så säger han att han tror att han svimmade. Jag märkte inte det för han låg ner och blundade. Efter det satt jag och glodde på skylten som en gullig sköterska sagt att jag inte skulle titta på. Den visar info för sådana som begriper vad det är för värden. Plötsligt så – kommer inte ihåg riktigt – började det pipa? och/eller- blev det bara streck? Jag trodde i alla fall att han dog – varpå jag med skräck böjer mig ner alldeles nära hans ansikte o frågar: “Chrille – är du död?”

Han svarade:

“Nej!”

Lika komiskt som fruktansvärt.

((Vi som har haft så roligt åt repliken i Smurfarna när Gargamel blir påkörd och katten Azarel frågar: Are you dead?))

Sen minns jag inte mer av tiden där den dagen. Jag åkte hem vid 2-tiden på natten och nästa dag var ytterligare en dag i helvetet för Chrille.

För att inte göra historien ännu längre så – en morgon när C vaknade behövde han inte morfin rätt in i magen längre. Det måste väl ha varit en gallsten som lossnat. Efter det stabiliserade sig alla världen så sakteliga.

Shit, nu behöver jag stretcha. Blir spänd av bara tanken på då.

Som sagt -rekordtidig slungning. Förra året tappade jag upp första gången den 18/6 mot i år den 4/6. Vi fick gul honung i mängd för första gången i vår honungsskördarhistoria efter megamaskosdraget.

Megamaskrosdraget  😉

Och den honungen har varit mycket populär. Kulikuligt! Det är väl alltid roligt för en bioldare när det kommer något nytt i burkarna.

Hade en kund som kommenterade min rallarroshonung. Han sa: “Jag har varit biodlare i 30 år och jag har aldrig vetat att Rallarrosen gav ljus honung”

Vet inte om han menade att jag snackade i nattmössan, skit eller goja – eller om han faktiskt menade att det är roligt att få lära sig något nytt. Jag går på att han tyckte att det var roligt… 🙂

I år började rallarrosorna blomma 3 juni mot förra året 19 juni.

Bilden är tagen den 27 maj

I år peakade skörden 3 juli och förra året 21 juli – om jag inte missminner mig. När jag gjort häften av samhällena 5 juli fick jag hjälp av två underbara händer och lika även nästa skattningstillfälle. Ett skattningstillfälle är alltså fem dagar. 🙂 Sen blev allt som vanligt och det var det mina egna händer som tappert kämpade på i sin tvåsamhet.

Och nog har de kämpat.

Om “självdiagnosen” stämmer så är det karpaltunnelsyndrom som drabbat mig i år. Vaknade 44 ggr per natt av att händerna hade domnat bort och fick lov att väcka dem till liv varje gång. Inte toppen för nattvilan. Skönhetssömnen säger jag inte längre. Någon självinsikt får jag lov att ha. Det gäller alla. Därför skulle jag föredra – “någon självinsikt får man lov att ha”.

Det är ett mycket intensivt lyftande från maj – november. Det är såklart lyft sen också, men jag känner att jag behöver stärka upp kroppen under dec-april. Så nu har jag i dagarna införskaffat en roddmaskin. Kommer sakta att trappa upp träningen så jag är i toppform till maj. 🙂 Har kört 15 minuter. 2,30/ 500 m ca 29-31 tag/minut. Då är det en behaglig upplevelse utan vågskvalp och fågelkvitter. Ska öka med 5 minuter varje vecka tills jag känner att det räcker. Det ska vara gott att leva.

Och är det något som jag gillar så är det  att stå på marknader och sälja om jag bortser från att jag fryser så gräsligt på vintern. Nästan alltid hamnar jag i något prekärt läge. Det kanske jag inte tycker är så roligt i stunden. MEN. På en marknad kom det förbi en man som frågade mig hur jag marknadsför min honung. Jag tittade upp lika häpet som generat och med flackande blick svarade jag:

“Äum, alltså jag marknadsför den inte.”

Han tittade på mig.

Jag tittade på honom.

Jag såg att han tänkte något.

Jag försökte tänka något.

Det hela resulterade i en utan tvekan för lång paus.

Där och då började min mun prata.

Och vad hade den för intressant att förtälja då?

Jo, den sa:”Jag har ägnat mig åt falsk marknadsföring.”

Min blick mötte hans och jag såg att han letade efter något där lamporna lyste, men med tanke på hans uppsyn, så fann han inget upplyftande.

Sen minns jag inget mer.

Tack för det!

Men jodå, det har jag minsann ägnat mig åt. Att falskt marknadsföra en av mina smaksatta varianter. Det handlar om “Förkylningshonung”. Det började en gång med att kunder kom och frågade om jag hade “Förkylningshonung”. “Nej, jag har inte Förkylningshonung.” Sedan hade jag Förkylningshonung. När de frågade om jag hade Förkylningshonung så sa jag: “Ja, jag har förkylningshonung.” Nu har jag inte “Förkylningshonung” längre. Med anledning av att det inte får heta “Förkylningshonung”. För det är vilseledande. Så nu när de frågar om jag har förkylningshonung så säger jag. Nej, men jag har “Friska droppar”.

Det går bra att jag kallar dem “Friska droppar” om jag har en förklarande text om att varför de heter så?

Intressant är dock att grannkommunerna tillåter märkningen – i vart fall saluförs “Förkylningshonung” i grannkommunen. Det är bara att gratulera producenten eller producenterna att hen har kunder som inte bli vilseledda. (Det blev inte mina heller, så d så!)

Ärlighet varar längst. Jo, nog är det så alltid.

Jag hade handlat på Åkrahallen i Sala. Öppnar dörren och sätter mig i Lilla Grå. Dörren fortsätter att öppna sig. Bildörren har uppenbarligen gjort sina stretchövningar väl. Den går dessvärre utanför normalt ytterläge och tillbaka. Inte häftigt utan så där lagom långsamt, men dock. Bredvid står en bil. En dyr en. “Shit, shit, shit”, tänkte jag. Gick ur min bil och kollade noga på den andra bilen. Jodå, där var ett litet märke som min bil skulle kunna ha gjort. Inte säkert, men absolut möjligt. Jag sätter mig i bilen och väntar. I min lilla skitiga lilla grå Yaris. Väntar o väntar. Väntar o väntar. O där kom en kille med sin dotter.

Konversation a la typ:

“Är det din bil”
“Ja”
“Ja, alltså jag tror jag har gjort… kom o kolla”
Innan han såg.
“Aj då”
Sen såg han.
“Äsch, det där kan du strunta i.”

Shit vilken sjysst snubbe. Hoppas att jag tackade ordentligt. Jag vet hur glad och lättad jag blev. Det finns pärlor här och var. Och jag har tur som springer på dem.

HÖST
Däremot upplever jag inte att alla beter sig sjysst. En mullig tjej ca 39 år med en krullhårig gubbe, gissningsvis av klassisk årgång 67:a, fotade mig och mitt marknadsstånd i Sala när jag stod vid gruvan. Först stod Krulle och glodde en stund. Skulle ju kunna vara på byggnaden bakom, men var den så spännande? Å andra sidan – hur spännande kan det vara att glo på mig – en ful kärring i sina bästa år (mina  har år har alltid varit bäst). Sen kom Mulle och slöt upp. Krulle gick sin väg och Mulle fotade. Två foton för säkerhetsskull. De kunde ha  kommit fram och sagt något, även om de var i sin fulla rätt att göra som de gjorde för att de ville det.

Ibland är det dock bara att göra grejor som man inte vill. I våras tog jag bort mängder med oanvända sockerramar från samhällena. Mängder. Jag fattade ett beslut som baserades på de senaste två årens utfall – i år ska jag bara ge dem 1 hink Bifor som vinterfoder. Tröstlöst att stå och smälta sockerramar i vaxsmältaren. Dyrt och onödigt.
Ja, så kom tid för invintring. Invintrade en bigård. Stod fast vid mitt beslut. Invintrade nästa bigård. Hm, rätt tomt. Övriga bigårdar. Rätt tomt. Stod inte fast vid mitt beslut.
Ringde Biredskapsfabriken.
Beställde en pall Bifor till.
DHL (rosa prickar, kli,kli,kli – kan d vara allergi)
Ut o fyllde på.

Måste bara  nämna att jag inte fick en enda droppe ljunghonung. Why? Helt obegripligt. Jag var helt säker på att jag har känt den typiska ljungdoften när jag varit ute i bigårdarna. Bara väntade att de ramarna skulle dyka upp när jag slungade. Men icke sa Nicke. Det är nästan så jag börjar undra. Det jag däremot hittade i ramarna var en rätt mörk rinnig honung. Undrar vad det var? Förresten. Är det någon som har hört talas om – hur var det nu – att tistel- och lushonung ger en tixotrop honung?

Lämnade honung hos Fiket i Färnbo för ett tag sedan. Vi babblade lite hejdlöst småhysteriskt och pratade om hur viktigt det är att stressa av mitt under stressen. Jag yppade som hastigast min senaste fundering. Är det bra att stressa ner tvärt? Vad händer när man börjar sitta igenom en hel fika eller lunch? Är det nyttigt eller kanske rent av farligt. Kanske måste man träna på att ta det lugnt. Bara lite, lite i taget.

Jag googlar: Vad händer när man slutar stressa?

Kom aldrig så långt utan hamnade på en sida där Nina Törmarks sista punkt angående stress var:

“Det konstanta kortisolpåslaget som följer av långvarig stress påverkar tillväxten av nya hjärnceller. Dels blir det fler hjärnceller i amygdala, som styr över rädsla och känslomässiga reaktioner. Dels blir det färre nya hjärnceller i hippocampus, som bland annat behövs för att du ska kunna skapa nya minnen. Amygdala växer, hippocampus krymper. Konsekvensen blir problem med minne och koncentration och starka, omotiverade känsloutbrott.”

Omotiverade skulle jag inte vilja kalla det. DHL – när jag hör – DHL -det är som med Pavlovs hundar – klassisk betingninggrejen. De vet att de ska få mat när det ringer i klockan och så börjar de dregla (eller hur det var?). Jag hör DHL och vet att jag kommer att bli förbannad på “icke-svar” med utebliven leverans och pulspåslaget är ett faktum.

Såg att DHL express utnämnts till en av världens bästa arbetsplatser. Det har väl ingenting med det DHL jag pratar om att göra?

Nä, för det DHL jag pratar om upplever jag som att de inte ens vill leverera. Det är mer som  “DHL du har tur om du får din leverans” för vi håller på o letar efter en kranbil eftersom lasten är över 2.20 och hittar vi ingen kranbil så får du ingen leverans men det var bara det att lasten var inte över 2.20 för jag ringde och frågade de som skickat grejerna och de hade inte kommit ut ur porten då och då känns det rimligt att det var på det viset och när väl de fattat det på DHL och säkert en massa annat också så skulle bilen komma under eftermiddagen – efter att vi fått den informationen en gång fick vi den en gång till av en annan person som ringde upp och då blev jag även informerad om att chaufförerna slutar vid 17.00 varpå jag funderade varför hon var så tydlig med att informera mig om just den inte helt obetydliga detaljen med tanke på hur sent det redan hunnit bli på eftermiddagen ja men då kanske det blir som en annan gång när de ringde och sa att grejorna var på väg och jag skickade hit grannen som gick och spankulerade här hur länge som helst och sen ringde och frågade om han kunde gå hem o ja, det kunde hanju och då hade alltså den dumme fan till chaufför som ringt och sagt att han skulle komma inom 30 minuter kanske upptäckt att klockan skulle bli 17.00 den dagen också och helt sonika bestämt sig för att skita i att leverera och här har jag förträngt samtalen till gud vet vad o nästa dag ringer då en annan stackars chaufför som undrade varför jag var otrevlig mot honom vänta här jag trodde det var DHL som var otrevliga och om de då fick lite otrevligt tillbaka så var enbart min intention att det skulle vara så pass lagom otrevligt att han skulle framföra det till vederbörande ansvarig men idag förstår jag att det kvittar hur lagom otrevlig jag än är så blir INGENTING bättre det när det gäller DHL:s leveranser men va fan ska jag börja servera dem hemtrillade köttbullar med klapp på kinden när de kommer ett helt jävla dygn för sent nej nej nej jamen hur gick det då med leveransen som kostade 2400 kr och som jag betalat extra för för avisering – avisering då får jag veta/välja vilken dag leveransen planeras och att det kommer mellan 8-17 och jag måste hålla mig hemma jajemen jajemen efter 6 samtal med chauffören – första samtalet inkom kl 17.12 och då befann han sig i Sörgärsbo ca 12 km från oss bilvägen – och vid det sista samtalet 17,42 lämnade jag över telefonen till Chrille då jag kände att orkar inte mer -17.46 anlände grejorna.

“Andas”, säger C till mig ibland.

” Du säger inte åt mig att andas. Andas själv.”

Det är faktiskt svårt att andas på order. Gick på gravidyoga en gång – ja, när jag var gravid alltså. Och då sa tjejen att vi skulle tänka på hur vi andades. Vi skulle blunda och känna luften strömma in där o ut här.  Nu pekade jag på näsan och munnen. Det var som att jag inte kunde andas. Så började jag tänka om, tänk om jag bara kommer strömma in och strömma in och aldrig strömma ut. Man kvävs ju. Eller tvärtom?Nej, yoga var ok men att andas lämnar jag åt experten i kroppen. Lilla lungan , diafragman och autonoma nervsystemet. Visst hette det så? Det som gör att det sköter sig själv. Äh, men va fan. Skulle kolla upp vad det hette. Googlade: lungorna andas autonoma nervsystemet

Vad får jag upp?

Lugna ned en stressad, överhettad hjärna – Medveten Andning

CHRILLE!!!!

Äsch, han har hörlurar på sig.

Vad trevlig vi har det.

Kollar vidare. Det står: “Genom frenicusnerven går signaler från hjärnan till diafragman som gör att den drar ihop sig och vi andas in. Detta sker automatiskt hos friska. ”

Jag repeterar: “Detta sker automatisk hos friska.”

Då tänker jag att jag är inne på rätt spår. Andningen är inget jag ska lägga  min lilla näsa i blöt i.

Det var bara en parentes i det lilla.

Och apropå språkförbistring så skulle en trött och skäggig man ägna sig åt böjning av verb med lyckat resultat:

orka – orakade – har rakat

Ja, och så var det det där med minnet och hippocampus.

En dag kom min käraste hem med en moj. En Tile-moj. Moder, åter igen, min skapare vilken bra grej. Jag letar efter mobil eller nycklar ett gäng gånger varje dag. Jag har satt Tile-mojen på min nyckelknippa. Den mojjen kan jag pluppa på – då ringer mobilen. Och på mobilen finns en app som jag kan klicka på – find – då ringer det i nyckelklnippemojjen. Sparar både tid och humör. Bra va!? 🙂 Glasögonen skulle behöva en också. Och…

Och så tar vi lite rädsla angående  amygdalas tillväxt också. Vi har ett morrdjur som går runt här vid vårt hus.  Morrdjur? Mm. Först släppte jag ut katten. Öppnade för att gå ut själv. Då kom katten inflygande. Bildligt talat. Jag  gick ut för att skutta in till mamma i husvagen. Då hörde jag ett högt mörkt elakt morr.  Satt och tryckte i husvagnen till Jeppe kom hem.  Kunde ju inte låta honom bli uppäten av morrdjur. Han tyckte såklart enbart att jag var larvig. Men han hade inte hört morret…

Om någon tyckte att jag hade en skev beskrivning av djuret ovan så är det inget emot när jag ringde till bonden och sa att… ja, jag skulle klämma fram att hans kobarn hade rymt ur hagen och så skulle jag vara duktig att säga kvigor eller ungtjurar men eftersom det blev för mycket i huvudet när jag dels skulle titta med ögonen och spana in kille/tjej-grejen och komma fram till om det hette ungtjur  respektive kvigor… så sa jag att: “Jag ville bara tala om att dina vad ska jag kalla dem – tyst – tyst – tyst – djur – är lösa. Ja, eller något sådant. Jag hörde leendet i mobilen när han svarade typ att: “Ja, det kan man kalla dem.”

Ja, eller något sådant. Ha ha. Jag har kul nästan jämt.

Och nu kommer lilla kissen och vill att vi ska gå och sova. Hon ligger kloss intill mitt huvud varje natt numera. Jag har läst om någon som tror att katten ligger där vi är sjuka. Ja, då skulle alltså jag vara sjuk i huvudet. Det kan ju inte stämma!!

Frust, frust.

Hur sammanfattar vi honungsåret, lite kort?
Super!
Ok, vad har vi för planer för nästa år då, lite kort?
Många!
Hur mycket björksly kommer upp där det funnits rallarros, lite kort?
Massor!
Då är det alltså ett spännande år vi har framför oss, lite kort?
Japp!

Vi har faktiskt fått två leveranser från DHL efter storyn ovan utan att behöva ringa ett enda samtal. Allt inom några veckor.
Märkligt.

Slutsats: Miraklernas tid är inte förbi

      Tack för i år &  GOTT NYTT 2019

//Susanne

(på onsdag ska jag baka och stoppa i frysen så  att det finns något gott att fika med O & M när ni kommer förbi, om ni inte har gett upp om mig <3)