Dags för marknad nu i helgen. Lions club arrangerar Norbergs marknad.

Lördag klockan 10-18             Söndag klockan 10-16

Mer än 1000 meter marknadsstånd och stort tivoli ska det visst vara. Och bland de 1000 metrarna finns Kempes Skogsbod med på ett litet hörn. Eller någonstans i alla fall.

I veckan har Kempes Skogsbod haft en praktikant. Vår egen son, nästan 12 år. Ögonen öppnades på honom på många sätt. Mycket bra, mycket bra. Lite i stil med när vi plockade rötter.

Vi missade inga raster. Jeppe hade järnkoll på klockan. En kvart på förmiddagen och en på eftermiddagen och så en halvtimmes lunch. Han fick borra, tråda, spika och häfta ramar. Det är det som görs just nu. Han vet nu vad han inte ska arbeta med som stor.

Jaja. Vi får väl se om fotbollsproffsplanerna förändras. 🙂

Han hade en lapp med ett antal frågor som skulle besvaras. Bland annat skulle tre bra saker med jobbet nämnas. Och tre dåliga. Bra saker var lätt, men jag kom bara på en dålig och det är att det är så fruktansvärt tungt. Ryggkotorna ligger tätt på kvällen.

Jag grubblade och försökte komma på något mer dåligt. Då sa vår lille gosse: ”Men mamma, är det inte dåligt att du inte kan ta ut någon lön?”

Parentes. När jag gick i lekskolan och var på hemväg kommer jag ihåg hur jag gick och funderade på att jag hört mamma och pappa prata om något väldigt intressant. Jag minns inte vad det intressanta var, men intressant var det.    🙂  Jag minns också att pappa sa: ”Små grytor har också öron”. Jag visste såklart vad det betydde och tänkte att jag ska komma ihåg när jag blir stor att man förstår och snappar upp så mycket mer än de vuxna tror. Slut parentes.

”Äum. Ja. Jo, det har du väl rätt i.”

Vi får väl se vad timpenningen blir en vacker dag. Har läst att man ska ha 300 samhällen för att kunna leva på biodling. Kanske 150 om man förädlar själv.

Oavsett så borde det finnas en rimlig timpenning kontra arbetad timme och kostnader.

Allt handlar om konkurrensen på marknaden. Varför ligger priserna som de gör?

Det ska jag skriva om någon gång.

Har jag testat ångvaxsmältaren än? Näpp. Inte hunnit. Den står och väntar. Måstegöragrejor kommer först. Ramar och lådor. Och fler ramar och lådor.

Men nu ska jag skryta lite och berätta att det har ringt flera personer lite hänne och dänne ifrån som bara vill tala om hur god honungen är (och somliga vill beställa). Jag spricker nästan av lycka och stolthet.

En man, som också äter vår honung,  ringde och berättade att han tänker så klöver på mark som legat i träda väldigt, väldigt länge. Den klövern kommer mina små gullisar slurpa nektar från. 🙂 Obesprutat fält. Mmmm. Ljuvligt för flickorna.

Nu ska jag ta en kopp av världens godaste te (tack bror) med mumsig honung och få perfekta glykogenvärden inför morgondagen.

Hoppas att det inte kommer att snöa. Men gör det det ska jag tänka på Prince (och…)

”Sometimes it snows in april”

 

 

 

  • Share on Tumblr