Lördag

Vaknade av dånet från regnet mot husvagnens tak. Det är faktiskt lite obehagligt med det ljudet. Låter mycket av lite, och följaktligen låter det väldigt mycket av mycket. Barnen gillade det inte. Inte jag heller. Det hade regnat länge. Vi hade läst om översvämningar. Kan det bli översvämning här? Nej, det kan det inte. Det har funnits somrar då det regnat så här väldigt länge. Ingen risk.

Jag spanade in väderprognosen och det var 0,2 mm den timmen och 0,4 mm den andra timmen osv. Jag berättade för barnen hur lite i mm regn det verkligen kom om dagen. Sedan berättade jag för dem om när det regnade så otroligt mycket i torpet. Då kom det mer än 100 mm på en timme och blixtarna gav sken åt hela spektaklet.

Det är väl lite katastrofvarning i oss just nu. I alla fall i barnen och mig. Ja, och när barnen ville att vi skulle packa ihop oss så fort som möjligt, fast att klockan bara var runt 6-snåret, så gick vi med på det. Frukost först var vårt enda krav. Så blev det. Man gick inte torrskodd till bilen kan jag meddela. Lätt uppkavlade byxor och barfota var att rekommendera, så nog var det blött alltid.

Vi lämnade den blöta camping till allas belåtenhet.

Försökte fortsätta göra listan på grejor i företaget när vi satt i bilen. Satt illa. Så illa som man sitter mellan två barn som klämmer ihop en. De läste uppenbarligen vad jag skrev då för de flyttade båda två ut mot sidorna.

Passerade Marbäck. Ingen av oss fem såg det vi ville se. Bror tycker att det är bra att vi har en optiker i släkten. Och en blivande psykolog. 😉

Kl 13.00 öppnade de “vägen vid Gärsjön” i fredags. Vi hade inte sett den informationen själva på lördagen, utan jag fick ett sms av bror min. Det tog en stund innan jag svarade, så han hann skicka ett sms till innan han frågade om jag dött av upplysningen. Nej, jag dog inte men…

Jag ringde upp Vattenfall. Vi vill veta när elen kommer vara igång igen för vår del.

Det fanns ingen uppdaterad information sen i torsdags och informationen var att Vattenfall har fortfarande inte tillträde till området. Hela världen får åka till alla Gersjötorpfastigheterna, men inte Vattenfall. Då måste det vara så att elledningen går där skogen inte är säkrad och då kan det ta ett tag.

Chrille ringde 113 13 nästan direkt efter mitt samtal till Vattenfall. De hade ingen detaljerad uppdaterad information alls om vår lilla by på lördagen.

Obs! Redan på onsdagen lämnade polisen information om att vägen var säkrad till och med grannen med det nedbrunna huset. Då fick man åka dit med id. Vi talade då om för polisen att vägen inte var säkrad, i vart fall var inte ett enda träd fällt kring fastigheten. Han ryckte typ på axlarna och sa att det var den information han hade fått.

Eftersom “vägen vid Gärsjön” var säkrad redan på fredagen kl 13, innebar det att de måste ha röjt på torsdagens eftermiddag fram till fredag k.l 13.00. Vid det här laget känner vi inte något större förtroende för vare sig den ena eller andra. Chrille berättade därför för 113 13 hur det såg ut hos grannens i torsdags och med tanke på polisens “information” då var vi oroliga att de släppte på allmänheten utan att verkligen ha säkrat. Han berättade även för dem på vad de sagt på Vattenfall.

Det gick några timmar. Då ringde en dam från Länsstyrelsen upp. Chrille drog samma visa en gång till.

Efter ett tag ringde en snubbe upp från räddningstjänsten och Chrille drog samma sak ytterligare en gång. Mannen i fråga berättade att alla som varit drabbade av branden och som hade hus att flytta tillbaka till hade flyttat tillbaka hem. Chrille förklarade då, samtidigt som vi andra ser hur axlarna sakta åker upp mot öronen för att fastna där i ett tämligen spänt och onaturligt läge, att vi har inte har flyttat tillbaka och vi är permanent boende och har två barn. Och att det beror på att vi inte har någon el. Och har vi ingen el så har vi inget vatten. Och har vi inget vatten, så har vi ingen toa. Och har vi ingen toa, så kan vi inte äta. Men det är inga problem för vi har ingent ström till kylskåpet heller. Ja, bara lite trevlig info sådär.

Orka, min älskade! Orka!

Mannen skulle återkomma.

Det gick ett tag och mannen ringde igen. Det hade blivit ett missförstånd i kommunikationen mellan Vattenfall och räddningstjänsten, sa han. Dessutom skickade han upp en man för att kolla säkerheten vid grannens hus.

Mannen som skulle kolla säkerheten vid grannens hus ringde. Han stod vid vårt hus och han hade hört att det var något träd som höll på att falla på det.

??????????????????????????????  Vad? Jag viskar tyst – viskleken – sen tänker jag på Kirsti.

Nä, så här är det…..sa Chrille.

Då sa den mannen att det redan var röjt vid grannens hus.

Okej? Låter bra. Men tror vi på det?

Det ringer en ny man = NM. Ungefär så här sas det:

NM sa att en lösning för elen kan ta lång tid, för det vet man ju inte när det går att få fatt på en skördare. C: Vad är lång tid för dig? NM: Det vågar jag inte svara på. C: Nähä

Kommentar: Hur tror just den primaten att vi ska ta just det ickebeskedet?

NM berättar att elverket och vattenpumpen som står nere på vår lilla strand kommer förmodligen att stå där det står tills det inte behövs längre. I samma veva berättar han att branden kan pågå i två år. Han upprepar sig väldigt många gånger. Han ältar om mossen som pyr.

NM säger också att grannens tomt nyligen är säkrad. Vi tvivlar tyvärr, trots hans ord, på det. Eller kan polisen som typ ryckte på axlarna verkligen gjort något av vår information, efter att han eskorterat grannen till deras hus. Då borde det blivit uppenbart även för honom.

Jag ringde till grannarna. De skulle åka till sin tomt under lördagen och dem litar jag på. De uppger att tomten faktiskt har säkrats.

Mycket bra nyheter. Mycket, mycket bra. Då visade det alltså sig att de bara hade varit lite tidiga med att gå ut med informationen att det området var säkrat . Den ordningen kan man också välja. I min värld var det en lite småtokig ordning som kunde gjort väldigt, väldigt ont för en millisekund. Eller så. Och sen. Rest in peace.

Kan man förvänta sig en kontaktperson som har all information?
När kommer elen tillbaka?
Kan vi ställa krav på att få veta det ungefär?
Kan vi ställa krav på hur lång tid det får ta?
Hur är prioriteringsordningen. Säkra vägen från Gärsjötorp mot Virsbo eller fixa bort skogen så att Vattenfall kan ge oss ström?

Kan vi få ett elverk?
Funkar ett elverk vintern igenom?
Hur många dammsugare kan man ha igång samtidigt med ett elverk?
Hur länge ska vi ha ett elverk med pump på vårt tomt?
Är röken farlig för våra barn, med tanke på att den ligger på typ hela tiden? Har i alla fall varit så tills nu.

En räddningstjänsttjej vid helikopterturen sa att ett brandhärjat område är ingen bra miljö att leva i. Hur länge då? Och närmare exakt vad kan hon ha menat mer än dricksvattenfrågan som jag minns att hon tog upp? Vi har ju barn.
Hur mycket kommer det ryka om snön ligger? Eller kvävs all rök då?
Vad händer med sjön? Kommer man kalka?
Behöver naturen kalkas? Försurning?

Är vattnet ok?
Hur ofta ska det kollas?
Vem står för den kostnaden? För det kostar. Det vet alla med egen brunn.

Chrille pratade med kommunen på lördag eftermiddag, efter alla dessa samtal. Vi förväntar oss underverk och jag hoppas och tror att de är eld och lågor inför den uppgift som vi hoppas att de tar på sig. Det skulle kännas så bra. Vad då för uppgift? Jo, att någon ser till att ta fram information om frågorna ovan.

Eller är det vi som ska finna alla svaren?

Vissa av de frågorna har Chrille kommunicerat till kommunen redan. Andra inte. Vissa av frågorna berör bara oss men vissa frågor gäller många och någon fråga är eventuellt irrelevant, men vi undrar ändå.

Är vi gnälliga?