Superviktigt meddelande: Eken har ljusgröna skott på några ställen. Vilken ek? Den viktigaste!

Nu har vi hämtat hem all honung och den senaste leveransen av glasburkar från Broddbo. Alla som vill köpa honung är välkomna till oss här i Gärsjötorp. Honungen har inte gått ihop än, med den är som nyttigast nu så… Andra huset är vårt. Ja och sen får ni vända, för det är återvändsgränd vid oss. Jag funderar på att stoppa alla bilar som kör förbi här och fråga hur många honungsburkar som önskas. 🙂 Ja, för med tanke på att den här skylten så…

20140912_skylten

P1 ringde nyss på mobilen. De pratade med Chrille. Jag uppfattade det som att de vill göra ett “efterbrandenreportage”. Det fungerar säkert för vissa, men inte för oss. Av den enkla anledningen att vi inte känner att det är efter branden än. Vi är mitt i. Mitt i kaoset av att inget veta när det gäller försäkringsfrågor och annat.

När vi har fått de svar vi behöver ha, för att veta var vi står, då har vi eventuellt något att berätta.

Människor frågar hur det är. Jo, det är bra. Vi lever ju, säger vi. Typ. Ja, det gör vi. Finns ingen tvekan om det. Det känns i mellangärdet om inte annat. Har sagt det förut, men det gör det inte mindre sant. Det kommer och går. Svidet i magen. Så fort Länsförsäkringar ringer, till exempel, suger det till. Det är inte bara i mossen det pyr. En oro ligger och pyr. Jag läser Chrilles kroppsspråk. lyssnar efter nyanser i hans röst. Kommer det ett dåligt besked om något, när någon ringer. För någon ringer. Hela tiden. Jag synar honom. Har han ont, är han ledsen, är han glad? Min gubbe. Din son. Din bror. Din svärson. Din vän. Barnens pappa. Min gubbe.

Vi vill att bygget ska komma igång så fort som möjligt. Ju snabbare allt blir klart, desto snabbare kommer jag igång med att fixa allt material bina behöver till våren. Det är inte bara att köpa och så vips är det klart. Det ska linoljas, grundoljas, målas två gånger,torka och härda. Ramarna ska sedan spikas och trådas. Jag har bråttom. Jag vill bara komma ifatt, komma i fas. De ramar och lådor jag skulle gjort nu var egentligen till de samhällen vi skulle utöka med nästa år. Det gäller inte längre.  Alla vet inte hur det är att ha bråttom i en bilkö. O nu menar jag inte Salabilkö. 🙂

Det är lite moment 22. Helst hade jag velat köpa material bums, för att påbörja oljning och målning. Men jag vill veta först vad ersättningen blir för allt i företaget. Och då måste jag bli klar med listorna. Det kan bli så att vi inte har råd att fortsätta.

Värsta scenariot vid dåliga besked vill vi inte tänka på ens. Då blir det allsång med Petra…”händerna upp i luften, vi ska bli fulla, livet är meningslöst, vem bryr sig…”

Fast, jag litar på Länsförsäkringskillen med ärliga blåblåa ögon.