YMPA, YMPADE, YMPAT – HONUNG

Nybörjarguide för ympning. Behövs en sådan?  Kanske, men det finns redan flera guider på nätet t ex:

1        –        2      –         3       –       4       –       5

Som guide för ympningens konst är/vore jag ytterst olämplig, bland annat med tanke på min ringa erfarenhet, en gång. Resultatet blev visserligen gruvligt bra på ett ödmjukt sätt. 😉 Ibland är man på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och har rätt temperatur vid alla tillfällena.

Årets ymp står i kylen och den blev helt olik förra årets. Då blev den genomskinligt kolafärgad, knäckklistrig och supermumsig. Nu blev den krämigt vit och supermumsig. Hur kan det bli så olika? Allt har sin förklaring i temperaturer, vilken sorts honung man ympar och vattenhalt. Eller så…

Varför ympar män? Jag vet inte, men mitt skäl till att ympa, är att det tar en faslig tid för vår honung från skogen att gå ihop, tjockna eller kristallisera, som man säger i biodlarkretsar. Den brukar inte ha gått ihop till honungsbedömningen långt in på hösten. Det är ju bra egentligen, för då är den är som nyttigast och även godast, i mitt tycke, när den fortfarande är flytande. Hur som helst, när jag ympade honungen förra året gick den ihop på 2 veckor. Eller så…

Detta är alltså inte en guide, utan bara en berättelse hur jag gjorde:

1. Jag bestämde mig för att ympa mängder om 50 kg honung. Man ska kunna röra ihop ympen med den nyslungade honungen och då är 50 kg en hanterlig mängd.

2. 3 % av totalvikten 50 kg,  det vill säga 1,5 kilo, nyslungad honung, hällde jag i en liten butt. Butt lärde jag mig att det heter av tre små dalkullor, som nu blivit tre stora hallänningar och som förmodligen lärt sig att det heter bytta där nere. 10% av 1,5 kg, dvs 150 gr vägde jag upp av kristalliserad honung från förra året och tjoppade ner den i den nyslungade honungen. Sen fick elvispen jobba i ca 1 minut. Ympen blev så trög, att det osade om maskinen. Kan du inte räkna till 60 sekunder eller har ett extremt kort minne så du glömmer vad du är på när du räknar, eller inte har ett tidtagarur i närheten, så kan du sjunga exakt 2 verser av Gullefjun, så blir det toppenbra tidsmässigt. Sjung inte för fort och inte för långsamt!

Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenad.
Och solen lyste och gräset lockade och hela världen var så hjärtans glad.
Det fanns ett hål uti hönsgårns nät, där genom trippade med lätta fjät,
den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

När Gullfjun kommit en bit på vägen, då mötte han en svart och gammal katt.
Men Gullfjun trodde inte han var farlig, så han blev inte rädd ett enda skvatt.
Men katten slickade bums sin nos, han tänkte nog av Gullfjun göra mos.
Den lilla Gullefjun, med mjuka silkesdun. Och alla hönsen sa: Ka-ka, ka-ka!

3. Vispade sedan ympen med elvisp 2 ggr om dagen i 3 dagar (den ska vispas i 1-3 dagar) ca 30 sekunder, en vers Gullefjun. Antal dagar beror på vilken honung man gör ympen på och vilken vattenhalt honungen har. Är det nyslungad rapshonung går det fortare (men det är väl ingen som ympar rapshonung antar jag) – är det skogshonung tar det längre tid. Tror jag. Eller så… Har inte hittat några veten-vetenskapliga dokument att stödja teorin på. Ympen är klar, när den känns fast, när den är nyuttagen från kylen och blir krämig efter elvispningen.

4. Innan jag började slunga den stora mängden vägde jag slungkärlet. Det vägde 2 kg.

5. Sedan letade jag efter en lämplig kropp, som skulle orka bära hela honungskärlet med 50 kg honung. Jag lät kroppen hålla honungskärlet utan honung och vägde sedan de två tillsammans. Oj, oj, oj. 102 kg muskler och plast. That´s my man and my tjärrl.

6. Hällde i ca 5 st blå hinkar gyllengul, nyslungad honung, som runnit igenom grov- och finsil i stora honungskärlet. Nu bad jag kroppen fatta kärlet med honung och ställa sig på vågen. Det vägde exakt 150,5 kg. Perfekt. Vilken känsla! 150,5 kg-102 kg(kroppen) = 48,5 kg och med ympen på 1,5 kg = 50 kg.

7. Jag tog en större hink och rörde ut min ymp med dubbelt så mycket honung från den nyslungade honungen, så ympen blev mer lättflytande. Sedan tömdes ympen ner i det stora kärlet med nyslungad honung under omrörning, så ympen fördelade sig jämnt i hela kärlet. När honungen såg väl blandad ut tappade jag upp den på lämpliga burkar, ända upp till strecket som syns högst upp i burken. Då säljer man 700 gram honung i en 700-grams honungsburk. Det är både lämpligt och tanken, men inte lika ekonomiskt som att välja att inte fylla burken.

8. Man kan låta burkarna stå framme ett dygn innan man ställer in dem i kylen. Jag ställde in mina i kylen direkt och det gick bra.

9. Sedan gick det två veckor så var honungen kristalliserad och riktigt supersmarrig. Fast jag föredrar min honung som fått kristallisera i lugn och ro.

10. Man kan fundera över varför svensken absolut vill ha honungen kristalliserad och “rörd-till-förbannelse-innan-det-är-dags-att-tappa-upp-så-den-blir-bäbislen”? Om man vill. Eller så…

Slutinfo: Jag gjorde en ymp till nyss. Den blev som förra årets.

Hittar du några felaktigheter i texten så upplys mig gärna!

Allas vår Rödgran – Pícea ábies

som vi i dagligt tal kallar gran. 47 jular har jag genomlevt och aldrig vetat att det är en rödgran som stått i den gröna julgransfoten på den beige handbroderade julgransmattan. Det har gått bra ändå men… Inte heller har jag vetat att den har varit ungefär 13 år gammal. Låter gammalt. Ingen minuttrade att odla julgranar alltså. Men vem trodde det?

Nektar: Ingen , men ger honungsdagg **
Pollen: *

Granen

• blir sällan över 200 år i södra och mellersta Sverige
• kan uppnå en omkrets på 5m
• högsta granen lär eventuellt 🙂 ha varit 51 meter
• får nedtill rödaktiga hankottar som sedan blir gula, pollen
• får honkottar som är blodröda och sitter högt upp i kronan
• växer långsamt de 25 första åren
• avverkas i södra Sverige vid 70-80 års ålder

Av gran utvinns bla terpentin, tjära, sprit, konstsilke (viskos) och plast. Raka höga träd blir master eller flaggstänger. Inte en enda glasspinne görs av gran. Däremot får man ut ca 2 200 000 stycken glasspinnar av en normalstor bok. Man använder bok för att den inte avger någon smak.

Kådan som består av harts löst i terpentin har förr använts mot tandvärk och när man haft sår i munnen. Man kan tugga på den som tuggummi. Fastnar den i tänderna är det fel sort. Jaha.

Bina hämtar harts till sin propolis, vaxkitt. Maken hade tandvärk förra året. I ett av våra samhällen visste jag att det fanns ett tjockt lager med propolis, som inte stelnat än. Jag tänkte att han skulle ju kunna ta en klick och tugga på det och se om tandvärken gav med sig något. När jag sade till honom att ta en rejäl klick – så tog han en rejäl klick.

Aouch. Det sved visst något fruktansvärt . Maken hade helt plötsligt fått megasvid i munnen inklusive tandvärk. Han rusade, som en brunstig älgtjur, utan att göra en brunstgrop, som han därmed inte kunde urinera och rulla sig i, mot huset och in i badrummet med fingrarna i munnen. Jag ropade att han skulle ta ut fingrarna, så att han inte snubblade utan att ha något att ta emot sig med. Då lät han som en brunstig älgtjur.

Det var tydligen väldigt problematiskt att bortföra propoliset från tänderna ut ur munnen talade min man om för mig, när han väl kunde tala igen. Tandborsten var inte heller sig lik efteråt. Tur för mig att vi har en “snickeboa”.

Konsensus: Man lär så länge man experimenterar på sin make.

Avelsinfo
Hanblommorna släpper inte sitt pollen förrän honblommorna redan blivit pollinerade, allt för att undvika inavel. Fantastiskt! Hur kommuniceras detta?

En dag för två veckor sedan promenerade vi till gran(n)en. På vägen dit går vi förbi många granar. Inte ett ljud. Sen kommer vi bort där grannarna bor. Där dånade det uppe i grantopparna. Vad dånade och varför? Vi vet inte.

När bladlöss suger sav från växtdelar faller överskottet ner som droppar, så kallad honungsdagg. Denna honungsdagg hämtas gladeligen upp av t ex blåvingefjärilen, bin och myror. En myrstack i medelstorlek mjölkar bladlössen på honungsdagg motsvarande 10 kg strösocker under en sommar. Dessutom hämtar de hem 15  000 insekter till boet varje dag plus allt annat de gör.

Några blåvingearter och myrorna har utvecklat ett liv i symbios. Fjärilarnas larver ger nämligen ifrån sig en söt körtelsaft. Den ter sig så lockande för myrorna att de släpar hem larver till myrboet och matar dem under vintern. När sedan puppan blivit till fjäril släpar myrorna ut den i friheten.

På jordbruksverkets hemsida kan enligt en belgisk undersökning  äldre skogar med gran ge upp till 25 kg honung per hektar. Om det gäller Sverige också vet jag inte. Det torde handla om honungsdagg. De ekonomiskt viktigaste bladlössen på barrträd är familjen barrlöss. Till skillnad från andra bladlöss ger de mycket lite honungsdagg och besöks därför inte av myror.

Apropå älgar lär det vara så att tyskarna är extra förtjusta i honung som bina gjort av honungsdagg.

Ibland är honungsdaggen producerad av stora granbarrlusen och innehåller då en hög halt av en speciell sockerart, melicitos. Den sortens honung kan kristallisera sig redan i ramarna innan man hunnit slunga och kallas då cementhonung. Jag antar att det blir cementhonung även i honungsburken om man hinner tappa upp den.

De första veckorna i september ska man om man har bina på skogen, som vi har, vara uppmärksam på om bina drar på honungsdagg efter stora granbarrlusen. Tror man det bör man kontrollera att inte det hamnat cementhonung i ramarna som bina invintrar på. Eftersom bina behöver tillgång till vatten för att kunna bryta ner melicitosen är cementhonungen inte någon lämplig vinterföda.

Tips från en länk på SBR:s hemsida:

“Är det bara +5 grader och regnet vräker ner så ta bort ramarna med cementhonungen och du har dina samhällen kvar i vår!”

Mer om cementhonung på SBR:s hemsida

Källa:
Länkar i inlägget
Nordens Flora
Vilda blommor i våra marker
Nyttiga växter för människor och bin
Årspraktika