Just nu när jag ligger här och skriver hör jag hur det regnar ute. Aldrig har det väl känts så bra med regn. Regna på, regna på! Låt vätan tränga sig djupt ner i markerna, ner i mossarna och ta död på allt som glöder och pyr. Sen när de fått koll på elden, eftersläckt och allt vad de ska göra, då beställer jag lite blåst. Så mycket blåst att träden som står och luras ramlar omkull och skogen blir säker att gå i igen. För då…
På lördag morgon efter en god natts sömn ringde telefonen. Mannen som Chrille åkte med och letade efter Busan hade ett positivt besked att lämna. Busan hade siktats igen och fått pyttipanna och klappar. Oj, vad hon måste ha spunnit. Jag antar att det var någon som delade sin lunch med henne. Det värmer ett kattmattehjärta. Alla som har husdjur förstår hur glad man blir. Det är familjemedlemmar vi talar om. Och det är ju så snällt att bara ta sig tid att ringa och tala om det för oss. Han har nämligen fullt upp ändå.
Det var fortfarande ovisst om det kommer att bli något mer tillfälle snart att få försöka komma ut och hämta Busan. Det är full aktivitet hela tiden och vi får inte vara i vägen såklart. Men jag skulle kunna tänka mig att åka bandvagn och hämta henne, blink blink.
Ytterligare två erbjudanden om boende har vi fått. Det är så fantastiskt generöst så tårarna trillar varje gång. På måndag ska vi börja fundera på allvar vad som är bästa lösningen för vår familj tills vi får komma tillbaka till torpet. Det vi undrar hela tiden är om det handlar om en vecka, en månad eller…? Om en vecka börjar ungarna skolan.
Igår skjutsade vi Jeppe till en kompis för övernattning. På andra sidan av de öppna fälten bor han och hans familj, som varit riktiga stöttepelarna, på flera sätt, genom hela den här tragiska skogsbranden. Bella fick följa med kusinerna med föräldrar på ridning. Det var toppen det. Det är skönt att få glömma för en stund.
Och vi i Brandbo blev bjudna på världens godaste kräftor. Chrilles bror och hans fru hade både fiskat och kokt dem och det är de grymma på. Tack Bosse och Anna! Det fick oss att glömma för en stund. Det var faktiskt det godaste jag ätit sen….sen…sen… förra årets kräftskiva med era kräftor!
Bild: Anna Persson
Ser gott ut va!!!?
Lämna ett svar