…eller vitt
🙂
Idag har vi hämtat pallen från Biredskapsfabriken med grejor, som stod och väntade på PostNord i Västerås. Vi kom dit ivriga att snabbt få in grejorna i bilen och åka igen. Vi kommer till en grind. Vi ringer på, precis som det står på skylten att vi ska göra. Vi ringer på. Vi ringer på. Ska man inte vara lite irritabel, när man är/varit utsatt för psykisk stress? Vi ringer på. Vi ringer på. Ring, ring, ring. Åter igen. MEN FÖR I HELVETE! Alla minns inte Kirsti i Idol, av olika anledningar, när hon vrålar typ “Det är helt orimligt!” Ja, det var väl någon stackars falsksångare, som lät när det brast för henne. Så kände vi.
Jag ringer ett telefonnummer till posten som jag ringt tidigare, för att spåra leveransen, som skulle kommit dagen när elden spred sig som värst. En trevlig röst svarar och jag förklarar mitt ärende. Hon är lite roligt skämtsam och säger: Kan du inte dra med en pinne på grinden fram och tillbaka så de reagerar? Jo, det kan jag. Jag ska bara göra åverkan på något träd här bredvid. Men varför? Hon visste inte att det var ca 60 meter till lastkajen eftersom hon satt någonstans i Sverige, utom i Västerås. Vi uppskattade dock humorn.
C har säkert en helt annan uppfattning om metrarna, men jag har svårt med sådant. Jobbade på vattenfestivalen på den gamla goda tiden. Ja, jag hade svårt med att se skillnad på de små och stora ölmuggarna. Men det hade inte kunderna, så det löste sig det med. Nu vill jag inte veta vad ni tänker. Men, det blev grymt med drix för min del, så jag tror att de fick någon slags positiv upplevelse.
Nu kanske någon tycker att en röd tråd skulle sitta fint. Det tycker jag med, i alla fall om man ska sticka en tomteluva.
PostNord. Just det. Tjejen i luren sa att hon skulle fixa det hela genom att ta kontakt direkt med de som var inne på posten. Då kommer en observant kille som kör postlastbil och gör en koves med sin stora lastbil, så att grinden öppnar sig. C körde in. Tjejen kom tillbaks i luren med ett positivt besked att… Det behövdes inte längre för vi var ju inne. Yes!
Då ställde vi oss vid nästa ringklocka och tryckte på knappen. Vi ringde och vi ringde och vi ringde. Jag kan säga så här att det fanns mycket smått och gott á la grisen i säcken, att slänga in i släpet och sen kunde vi ha åkt. Nu var vi ju inte ute efter gott och blandat utan våra biredskapsgrejor, så det var bara att vänta.
Då kom chauffören gående, han som gjorde kovesen, och sa att han skulle säga till någon där inne. Hur skulle PostNord klara sig utan den snubben?
Slutligen kom det en charmig kille, med glimten i ögat och fixade fram våra grejer. Jag tog upp det här lilla problemet med knappen. Jag tycker man ska ta sin roll som kund på allvar. Knappfunktionens betydelse känns som en vital del i deras arbete så…
Ja, det hör till saken att jag hoppade in som ställföreträdande idiot, när det kom en gubbe som ringde på vid grinden. Jag gick dit och förklarade att vi hade haft samma problem och att vi kommer att säga till att de ska öppna så fort vår kille kommit tillbaka. Han såg j-igt sur ut och muttrade bara. Skitgubbe! Han kanske trodde att jag arbetade där med klänning, flip flop och en gravid kärringhandväska skumpande på höften.
Charmige postkillen förklarade typ att “när det står ett släp där då fungerar knappen till och ifrån”. Ja, något i den stilen tror jag att det var han sa.
Jaja, men då så. What?
När vi åkte önskade han oss lycka till med vårt liv och vi önskade lycka till med knappen.
De kunde väl åtminstone satt upp en lapp utanför grinden med en lapp där det kunde stå: Hej, knappen fungerar dåligt. Har ni tur kommer vi och öppnar under dagen.
Idag ringde Chrille SOS information, för att få till att komma till huset och hämta saker inför skolstart och flytt till Broddbo. Halv tio ringde han. Obs, vi har blivit lovade att få komma ut innan skolstart.
Ca 17.00 ringde någon tillbaka.
Information: Skogen är inte röjd. Vägen är inte längre farbar. Man måste eventuellt åka bandvagn.
Oj.
Chrille talade om för personen att han tämligen nyligen åkt vanlig personbil ut till vår fastighet, med godkännande från räddningstjänsten.
De hade tydligen fokuserat sitt röjningsarbete i Stabäck, Hästbäck och Vändvarpet. Finns där också permanentboende med barn som går i skola frågade Chirlle? Då tyckte personen i fråga att vi skulle vara glada som hade huset kvar, och så förklarade hon att de inte hade så bra koll på vilka hus som var permanentboende eller fritidshus.
Breaking news
Vilken empati! Vilken empati? Hade människan ingen skam i kroppen. Troligtvis hade det med huvudknoppens oförmåga att göra, men som alltid – rätt man på rätt plats är en bra förutsättning när det gäller det mesta.
Efter ett par minuter ringer räddningstjänsten upp igen.
Vägen är röjd. Vägen är farbar. Vårt telefonnummer kommer att lämnas till polisen så att vi kan boka upp en tid.
Fan vad fort det gick. 😉
Oavsett, vi blev mycket glada för det beskedet. Från svart till vitt.
Tips från coachen: Nästa gång du ringer upp någon för att lämna viktig information. Kolla upp att du har rätt information innan samtalet. Speciellt om du har 7 timmar på dig.
Har polisen ringt för bokning av tur till torpet?
Svar: Nej
Lämna ett svar