Jag har inget att skriva.  Är helt tom. Precis som lådan där drönarsamhället bodde.  Det var ett av mina nya samhällen. Drottning saknades. De fick en ägg- och yngelram. De behagade inte dra upp en drottning men började puckla. Körde iväg med bina. Skakade av dem. Åkte hem. Åkte tillbaka till “brottsplatsen” lite senare. Inte fasen flög de “hem”. Jag skulle uppskatta om bina läste samma litteratur som jag och gärna lyssnade på samma kloka gubbs som jag gör.

Stackars små gullisar. Ligga där i gräset. Vad göra? Chrille sa åt mig att relaxa och att bina flyger hem. Vi åkte hem.

Åkte dit dagen efter. Näe. Och nu tänker jag inte berätta vad jag gjorde. Det kunde ju inte ligga där i gräset. Ju. Kanske berättar jag någon gång.  Hihi.

I oktober fick vi svar på lite frågor från Länsstyrelsen bla angående vattenkvalitén i sjön.  Svaret fick mig att glutta efter grodor hela våren.

Den 10:e april var en stor dag. Då fick vi syn på Grodan Boll. Visst är den svår att se. Inte bollen.  Grodan!

Roligt! En gång är ingen gång, men en groda är en groda. Eller padda? Den ser paddig ut.

Och resultatet, kanske inte av denna där, men i alla fall, ja alltså det som jag vill komma till är:

Ja, så mår vår lilla sjö. Grodreproduktionsduglig. Så det så!

Tänk vilket leende “vattenkillen” på Länsstyrlesen ska få när han får se dem. Jag menar med tanke på hur jäddra glad han såg ut när han berättade typ att alla  fiskarna i sjön  kan dö (var det troligtvis till och med?), så lär detta mana fram ett groteskt pepesodentsmile.  Åker de runt och kollar sådant förresten? Alltså om det finns grodyngel eller fisk i sjön. Fisk som inte vänt buken upp.  Eller kanske gör de “bara” mätningar av olika ämnen? Vad vet jag?

Inte mycket. Och inte vet jag heller hur det går med Stabäckarnas önskemål om fiberanslutning. Googlar men hittar inte facit. Får de inte det, så får de ha det som vi har det.  Avbrutna samtal, dyrt mobilt bredband och röda öron. Telia plockade ner vår lina för bra länge sedan.

Igår anlände några oparade drottningar som hamnade i apideor. Står mörkt och svalt i väntan på ljusare tider. På kvällen åkte vi och hämtade parade drottningar i Örebro. Det är från samme man vi köpte drottningar av året vi började med bin. Jag minns den första. Hon  var vitduttad, hette Elisabeth I och var lika bra 2011, 2012, 2013 som 2014. Hon avslutade karriären med att bli satt ovan spärrgaller för att jobba vidare där, medan de där nere gjorde sig en ny drottning. Då deppade hon antingen ihop eller så tog äggen slut. Vem skulle inte bli ledsen av att bli placerad på vinden medans en ny alert tjej fick rumstrera om i huset?

Svarar man “jag” eller” inte jag” på den frågan?

Nä, det reder jag inte ut nu. Det snurrar sakta. Dags att sova. Ska kolla med Chrille först om han har tänkt sätta ett galler upp till vinden?

Oj, han sover. Lika bra. Är säker att han skulle titta väldigt konstigt på mig av frågan. 🙂 Ungefär som när han stannade bilen här utanför – ja, han var på väg att åka – och frågade: “Susanne vad gör du?” med lite orolig röst. Jo, det är ju så här att jag ser vädligt dåligt. Men på nära håll ser jag Zebra-bra. Fråga de som är med i honungsbedömningen. :-). Och jo, det var en svart fläck längst ner i ett sådan där vitt 80kg honungskärl. Vad gör man när man inte ser? Personligen gör jag det enda som kan lösa problemet. Trär kärlet över huvudet. In med armarna och i med hela kroppen och kör huvudet i bottnen. Tittar på den lilla svarta fläcken. Där och då stannade Chrille bilen undrande  om galenskapen tagit mig.

Inte är jag galen inte. Den svarta fläcken satt där den satt och gick inte att ta bort. Mhmm.

Då när det blåste så gräsligt rök många träd. För att nämna något, den andra bamseaspen. Rätt över elledningen. Rafs, rafs. Både Chrille och jag stod och glodde på trädet just när det föll. Vad är oddsen för det?  Vattenfall kom på nytt besök. De höll på till fyra på morgonen. Och nu funderar kanske Vattenfall på att gräva ner elledningen istället?

Det står en jätteasp kvar i närheten av där de andra står. Jag kalla aspen för Katniss.  Fast jag har inte sett 3:an än. Så…

Aspen, som näst efter björken är det vanligaste lövträdslaget i Sverige, är med i familjen vide och är en tvåbyggare. Det betyder alltså att det finns olika tjej- och killträd. Det finns både han- och honhängen och honhängena blir frön. Aspfröna sprider sig i skogen och särskilt efter en skogsbrand kan det slå upp mängder av aspar. När en asp dör slår det ofta upp hundratals nya små aspar från de stora rotsystemen. Och nu kommer det intressanta – alla träden är då en och samma individ. Och då tänker jag att om det är ett honträd som dör, så lär alla de nya skotten vara honträd också?  Så det blir  stora tjej- eller killgäng? Eller?

Aspen har blad som är i ständig dallring, men även kortskaftade blad. De senare har vid skivans bas två pyttesmå skålformade HONUNGskörtlar. Nektarium är det botaniska namnet för en honungskörtel. Dessa lockar upp myrorna  i trädets krona och håller växten fri från andra insekter. Fri från bin med? Bina har väl första tjing? Nu känns det som att jag missat något vitalt och fatalt.

Finns det något att hämta för bina på tex aspen i de där honungskörtlarna?

Någon som vet?

Avrundar med att berätta att förra året på sensommaren (hösten?) när vi varit och ätit på Restaurang Stora Torget så plockade vi upp fyra kastenjer. Dessa gick jag raka vägen och stoppade ner i jorden. Två av fyra tog sig.

Roligt!

Om bredkäftade grodor får jag skriva en annan gång. En annan gång när jag inte har något att skriva.

🙂

Låtar poppar upp som majskornen ur det brynta smöret. Det gäller att lägga locket på i rätt tid.

Tänk om, tänk om… tänk om samhällena som står på rapsen har exploderat i utveckling. Det var tvärlugnt för 8 dagar sedan. (Ja, då var det det.)

Tänk om, tänk om…

Tänkte om. Drog med Lilla Grå, som fått ett nytt batteri och därmed är på hjulen igen. Det var i grevens tid skulle jag kunna uttrycka saken, eftersom jag inte är dansk.

På med fler lådor. Nu lär jag göra rent vår nya fina slunga.

I onsdags for alla containrarna sin väg. En snubbe skulle hämta båda på morgonen. Ja, det trodde vi i alla fall. Hans intention var att ta med sig den tredje, som inte var “hans”. Tur att vi var hemma. Fniss. Ja, det hade väl blivit lite tokigt i kommunikationen. Varför inte?

På kvällen kom en annan snubbe och hämtade den lilla vita. Jag frågade om jag skulle flytta Yarisen. “Nej, det blir inte lika spännande då”. 🙂 Me like!

C har snart isolerat det oisolerade utrymmet. Det är fortfarande ett kallförråd, men med isolering och OSB, som jag gärna vill kalla MDF. Chrille tycker att vi ska kalla OSB för OSB, när jag frågar om vi inte kan kalla OSB för MDF. Eftersom man ska välja sina strider, så är ärendet inte avslutat. ;-).

Hur som helst. Jag fullkomligen ÄLSKAR OSB. Det är så snyggt med OSB. OSB är så träigt vackert. 🙂

Den bruna isoleringen köpt på Hedins är också snygg. Fast den syns inte längre. Synd. 🙂

Ett skarpt intellekt som lever i symbios med ett hjärta fullt av godhet – det är en egenskap värd att uppskatta. I sällskap med prestigelöshet är det den typen av männsikor som är mest lämpliga för befattningar som innebär att makt innehas. En sådan person träffade vi häromdagen. Det visar sig om jag har fel.  Någon annan som jag  känner kanske känner igen sig?

I torsdags passerade det ett antal minibussar och stora bussar. Har man misslyckats med skyltningen eller vad?
Det finns en turistväg som “alla pengar har gått till” enligt uppgift. Använd den då!

Nämen! Det går inte, för det är skyltat “förbud mot trafik med fordon” “gäller ej obehöriga”. Ja, eller så. Och desssutom sitter det en bom med lås om man skiter i skylten och kör vidare. Eller skiter i att skita i skylten och går vidare.

På länsstyrelsens hemsida står det att läsa:

“Även om området nu är öppet för allmänheten att vistas i är det inte mer tillgängligt med bil än vad det har varit. Länsstyrelsen räknar med att kunna erbjuda en bilväg genom området efter sommaren.”

Den första meningen gör mig fundersam. Den andra förklarar skylten och bommen.

Sätter mig på trappen och reflekterar: Jag har aldrig gillat djurparker – inte ens när jag var barn. Något som jag däremot alltid har hållit högt är egen integritet – även när jag var barn.

Alla ska komma ihåg att det är “alle mans rätt” att glo för alla i en buss som passerar oss – men jag kan inte tycka att det är att visa boende hänsyn. Men, det finns idioter som glor på skadade människor vid olyckor också. Jag är inte en av dem som gör så.

Apropå gloapor i  buss. Dottern fotade dem och jag nöjde mig med att spontanknacka lite på skallen. I en annan buss satt bland andra  en glad gosse med rutan nere och hojtade glatt. Blev glad, ropade hejhej och vinkade. Olika falla ödets lotter.

Vi har fått lite olika förslag på aktivitet, när gloapor passerar i buss:

• Vinka till gloaporna
• Stoppa bussen och bjuda dem på bananer. Som komplement.
• Moona
• Göra aprörelser (?) och  dunka oss för bröstet. Kanske gör de likadant då? 😉
• Låtsas som att det regnar och dra ner sydvästen

Fler förslag önskas.

Shock the monkey

Till och från dyker några enstaka ord från George Michaels gamla hit upp.

Inbillar vi oss eller har det varit ovanligt riklig blomning i år? Ja, trots denna kalla majmånad, som kunde varit kallare ändå. Citerar från smhi:s hemsida, publicerat av Misha Lundgren:

” Måndagen den 13 maj 1867 uppmättes -6,5° i Stockholm medan Uppsala hade smått otroliga -11,8° som lägst. En kuriositet i sammanhanget är att Uppsalas lägsta majvärde 1867 var lägre än det var under hela den mycket milda vintern 1991/1992.”

På de nyinköpta samhällena har första ingreppet, eller angreppet om man så vill, från 3/4 langsroth till HLS. Bort med lånebottnen och en låda 3/4 langsroth. En låda langsroth kvar på vår botten och sedan en HLS på. Adapters med spännband. Några fick stå kvar på en låda. Ett samhälle fick stå kvar på två langsroth och fick en HLS till. Ett gäng lådor, bottnar, spärrgaller, plasttäckskivor och spännband har frigjorts. Ett steg mot lämna tillbaka.

Har klippt drottningvingar på löpande band. Talar lugnande med mig själv och uppmanar klippfingrarna att inte krampa och handen att inte skaka. Börjar få till det. 🙂 Till alla inblandades glädje.

Myror siktades i en bigård. Ring, ring. “Brorsan, kan du köpa byggplast?” Det kunde han. Praktiskt att han befann sig i Västerås på väg till oss och inte i Halmstad på väg till Helsingborg. Får se om det hjälper? Byggplasten alltså. Gjorde lika förra året och det funkade hyfsat. Det försvårar i alla fall.

Tillägg: Ställe 1: på byggplasten hamnade pollen som trillat igenom botten och där gick myrorna kalasade. Inga problem att ta sig upp på byggplasten alltså. Myrorna gick inte in i samhället. Ställe 2: Det kryllade av myror på byggplasten och de traskade, lite otrevligt och utan betänkligheter, in i kupan. Vi hade fått två olika tips om kryddor, som myrorna inte gillar. Malen kanel och malda nejlikor.

Cause I gotta have faith….

Vi strödde runt samhällena på marken. Myrorna ryggade för nejlikorna, men var lika många dagen efter.

Obervation på flusterbrädan Myra kom. Bi kom. Bi jagade myra. Myra sprutade myrsyra från bakkroppen mot Bi. Bi tvärvände. Bi lommade in i kupan. Myrsyra finns för övrigt även i brännhåren hos brännässla.

Hur reagerar myror på ett område med en massa myrsyra? Ja, hur tänker jag nu? Jo, när man klappar myror (femte budordet) lite för häftigt och i större mängd så sniffar det myrsyra rätt rejält. Påverkar det nyanlända myror att dra känselspröten åt sig? Det verkade så här. Funderar. OM man hade en vallgrav runt samhället och fyllde på den med myrsyra – hade då myrorna vänt och gått någon annan stans? Grävare hitåt!

😉

Kikade ner i mina gamla samhällen, som står vid ett av rapsfälten. Jäddrar vad de byggde. Duktiga bin. Det finns bara ett begränsat antal utbyggda ramar. Förra året minns jag att de la honung i dem, istället för yngel, som jag hade tänkt. Får se vad som hamnar i dem i år.

Tillägg: de har tänkt som jag i år
Tillägg igen: samtliga har inte tänkt som jag.

DHL upphör inte att förvåna. Den 6 eller 7/maj skickades ett paket till oss. Tisdagen efter får jag jag ett meddelande om att de inte kunnat leverera. Jag ringer och frågar varför de inte kunde leverera? De säger då att en vägbom var i vägen. Det är det som är vitsen med vägbommar. Att de är i vägen. Och det stämmer bra. Om man kör över Lugnet. Jag frågade varför de inte ringde då? De påstod att de ringt. Finns inget samtal eller lämnade meddelanden från dem på min mobil.

DHL fick ytterligare ett telefonnummer och en exakt vägbeskrivning så att de skulle komma fram nästa gång, antingen på ena eller andra sättet. Informerade om skylten som säger att de inte får köra in i området och talade om att de får passera, eftersom de ska leverera till oss. 🙂 Damen jag pratade med talade om att nästa leverans var nästa tisdag.

Cause I gotta have faith….

Tisdag förmiddag ringde jag och kollade hur det gick med leveransen. Jodå, den skulle komma mellan 13 och 16. Cirka 15.00 ringde jag igen. Pratade med samma dam som förra tisdagen, det vill säga damen jag gett vägbeskrivningen och det extra telefonnumret. Hon sa att hon precis talat med chauffören och att han sagt att han levererat till oss förr, så han vet var vi bor. Bra.

Cause I gotta have faith….

Kom det någon? Nej.

Chrille ringde dem. Han pratar med en dam. En gång. Två gånger. Det slutar med att någon annan ringer upp Chrille. Denne undrar om vi kan åka och möta chauffören?

Obs, säljaren har betalat DHL för frakten och vi arbetar inte på DHL.
Svaret blev “NEJ”!

Men hur ska det då gå för de andra som ska få paket  frågar typ en stycken DHLavlönad rätt in i örat på Chrille via telefonluren. Det landade sådär.

? / Vad? / Det skiter väl vi i! / Eller, har vi något slags ansvar för DHL:s leveranser?

Hönan eller ägget. Kommer lönekuvertet först från DHL eller ska vi se till att andra kunder får sina leveranser före det?
Tål inte att funderas på.

Kom paketet fram senare på kvällen?

Cause I gotta have faith….

Ja. DHL-chauffören skulle bara äta på Västerfärnebo pizzeria först. 🙂

Vi blev sugna på pizza och frustande av skratt bad jag Chrille ringa den DHL-avlönade för att fråga om han kunde be DHL-chauffören…

Han ringde inte. Men frustade också.

Förra året fick vi åka till Eskilstuna och hämta växter som skulle levererats av DHL. Dessutom fick säljaren, som redan betalat frakten, en faktura för att paketet inte hade kunnat bli levererat. Precis som nu. Säljaren bestred den. Vet inte vad som hände sedan.

Containrarna Storebror och Lillebror är städade och tömda i omvänd ordning. Skulle hämtats i fredags. De står kvar. De står inte i sjön. De hämtar dem säkert på måndag.

Cause I gotta have faith…

Vill ni också åka på en spännande utflykt?

Såklart!

När och var ses vi?

Lördagen den 30 maj kl 13.00 på Ludvika Gammelgård. Ta med fikakorg!

Vad gäller det?
Varroa som är alla biodlares gissel kan destrueras med värmebehandling enligt mannen som tillverkar “bibastun”. Stämmer det så är det fantastiskt. Tänk att slippa myrsyra och oxalsyra. Själva värmebehandlingen tar 2 timmar och görs genom att man täpper till samhället och sätter det på en specialgjord botten. Vi har blivit inbjudna till en demonstration och får då se exakt hur det går till.

När jag gjorde myrsyrabehandlingen efter branden förra året hade mina samhällen minimalt med varroa och det fick mig att fundera över om värmen hade påverkat kvalstermängden. Därför tycker jag såklart att det här är väldigt intressant.

Det finns en tysk hemsida som illustrerar bibastun.

Om du är intresserad av att delta så anmäl dig till: susanne@kempesskogsbod.se

Än så länge är det Ove, MariAnne, Chrille och Susanne som är anmälda.

Väl mött!
Susanne

Alla vet att gökhonan är en mycket god imitatör. Varje gökhona specialiserar sig på en värdart.  Så när en gökhona gör ett blått ägg för sin värdart gör en annan ett som är brunspräckligt för sin värdart und so weiter. Und so weiter är det som finns kvar efter 6 års tyskaplugg  och betyder och så vidare. Här gläds jag åt det lilla.

Och känner du glädje just nu, så gäller delad glädje är dubbel glädje. Ett resonemang som tål att nagelfaras. En annan gång.

Tillbaka till gökhonan.

Äggen är så gott som exakt lika värdartens, så det är storleken det hänger på. Som vi alla vet.  Bofinken är fåglarnas  Sherlock. Den har lärt sig att observera just storleken på äggen. Järnsparven är Sherlockpippins motsats. Den är således mest lättlurad.

Oologi=läran om ägg eller i äldre bemärkelse en fågeläggssamlare. Hm. Intressant. Vi visste inte.

Det tar inte många sekunder för en gökhona att landa i ett bo, käka upp ett ägg och sedan lägga sitt eget. Ungefär 10 sekunder enligt Annika Nilssons artikel i DN.

Och det är här min gubbe kommer in i bilden. Chrille har alltså lyckats att se en gök lägga ett ägg i en annan fågels bo. I och för sig kan man undra varför jag gör så stort väsen av det. Det hade naturligtvis varit något att nämna om göken lagt ett ägg i eget bo.

Och nu undrar jag så varför jag ville berätta detta. Eventuellt var det för att någon tråd i hjärnan (för att dela min bild av det hela så tänk dig hjärnan som ett garnnystan, men hoppa gärna över att stoppa stickorna i det) skrek efter ett intro till det som komma skall. Så, apropå koko – det är här jag kommer in i bilden. Känns fint.

Det finns många bra ordspråk.  För att inte nämna ett av dem, så:

 Det som inte härdar det dödar.

Ja, jag vet inte jag. Ibland tror jag att jag kommer att bli galen på kuppen. Efterbrandenefterdyningskuppen. Det finns ett rum som väntar.

När vi flyttade hit var det rummet isolerat med uppspikade mattor i lager på lager. Why? Spoooooky.

Ja, jag ser framför mig hur en toka satt inspärrad där. Och på något sätt undrar jag om det tokan är jag. Bara det i sig är ju tokigt.

Ett exempel på eventuellt bestående skada pga tillitsbrist är när vi kom tillbaka efter att ha placerat ut bin vid en ekologisk rapsodling. Ekologiska odlare ska uppmuntras. Kan våra bin hjälpa till att bättra på skörden, när inga gifter riskerar att döda bina, så tycker jag att det är toppen. Efter haussning av ekologiskt vill jag tillägga att det fortfarande finns övrigt att önska även när det gäller ekologist/ KRAV. Det är inte optimalt. I min värld.

Att jag nämnde länken ovan var för att den passade in, men framför allt för att jag tycker att författaren till bloggen är en av Sveriges bästa bloggare. Han är otroligt produktiv. Och lite rolig  här och där. Om man gillar ironi. Like I do.

Vi kom tillbaka. Ja, vi har fått en ny fin elstolpe. Skitsnygg. Hel, mörkt brun och säkert giftig.  Några snubbar har fixat och trixat i omgångar.

Vi kom alltså tillbaka och på backen ligger den trasiga elstolpen. Jag kände hur ögonen växte sig cykloplika.

“Va fan Chrille. Har de bara lagt elstolpen där?”
Jag fortsatte stirra på elstolpen som om jag inte trodde mina ögon. (Hur kan en gammal elstolpe påverka en så?)
Chrille sa: “De kommer att forsla bort den.”

Då började jag skratta.
Åt mig själv.
Jag hade liksom redan förutsatt att inte en jävel kommer att ta rätt på den där gamla knäckta elstolpen och att den kommer att ligga där för tid och evighet på grund av…

I lördags åkte vi uppåt landet och hämtade hem våra nyinköpta samhällen. Det var en rolig dag. Säljaren var otroligt generös med sin kunskap och erfarenheter. Han och Chrille drog det stora lasset med att få in bina i släpet. I väntan på att bina skulle flyga in i kuporna blev vi guidade i ett mycket välskött slungrum. Klinsikt rent. Väl hemma efter utplacering var klockan 2 på natten, när vi äntligen kunde, inte bildligt talat, krypa ner i sängen.

Idag lämnade våra duktiga snickarna bygget. Kvar stod vi med en jättefin byggnad och en slunga som inte gick in genom dörren. Hm. Skruva bort. Prova. Skruva, skruva, skruva, skruva bort. Prova. Skruva bort. Prova.

Hög 5:a och notering i anteckningsblocket.”Kolla upp så att det du köper kommer igenom dörren.”

Sen målade vi det flytspacklade golvet pastellgrått.

Är det lämpligt att öppna brandskogen för allmänheten bara för att man måste enligt lag?

Ett citat från EXTRAKT – en populärvetenskaplig tidning från forskningsrådet FORMAS . Uttalandena är gjorda av brandekologen Joachim Strängbom och artikeln har skrivits av Cathrine Beijer

“- Inom 5 till 15 år kommer de döda träden ha fallit till marken”

Min kommenterar:

Nu pratar vi om träd på 6 500 hektar, vilket betyder att fruktansvärt många träd kommer att falla.

Med ovanstående i åtanke har jag några funderingar angående de två nedanstående uttalandena av Jan-Inge Tobiasson från Natalie Caballero Löf:s artikel på svt.se Västmanlands hemsida.

Citat från artikeln:

“Länsstyrelsen har under tiden övervakat området och ser nu att den akuta risken avtagit. Nu pågår också arbetet med att säkra de runt 6,500 hektar som ska bli ett naturreservat.”

” – Vi fäller träd som har dålig rotkontakt och rensar bort de träd som ligger på vägen, säger Jan-Inge Tobiasson.”

“Hur säkert kommer det att vara när området väl öppnas för allmänheten?”

“– Det kommer vara lika säkert som i en vanlig skog, men något förhöjd risk för att få ett träd över sig, säger Jan-Inge Tobiasson.”

Nu måste jag bara repetera:

Inom 5 till 15 år menar brandekologen att de döda träden kommer att ha fallit till marken och ändå menar Tobiasson att det kommer att vara lika säkert som i en vanlig skog, men något förhöjd risk för att få ett träd över sig.

Tänk, tänk,tänk, tänk! Om det är nästan lika säkert som i en vanlig skog skulle det väl innebära att nästan all skog i hela Sverige kommer att falla inom 5-15 år på alla skogsmarker. Då skulle jag gissa att ingen skulle vilja vara skogsägare. Och så är det väl inte?

Mina övriga funderingar och reflektioner:

Jag skulle vilja se Tobiassons kalkyl för uttalandet “om något förhöjd risk”.

Apropå vägar. Jag tycker att vid det här laget borde Länsstyrelsen  ha säkrat vägen, som skolbussen kör varje dag, här hemma vid oss. Brända träd står så att de kan falla ner på vägen. Chrille har påtalat att stor risk föreligger, men Länsstyrelsen har valt att inte agera. Vi hör dagligen träd som faller runt omrking upp i skogen här. Knak och brak.

Förmodligen har det låg prioritet i jämförelse med att hinna öppna turistvägen och sätta ut små vita snöflingor och en massa annat nödvändigt inför naturreservatsbildandet.

Generation X

Apropå vägar i övrigt. Vilka vägar menar Tobiasson? Vilka vägar är rensade och trädsäkrade? Det låter som att det är många. En väg som blev rensad för bara ett tag sedan ligger det redan många träd på. Trädsäkring är naturligtvis ett måste, om männsikor ska kunna röra sig säkert på vägarna i området. Annars blir det svårt att ta sig fram. Ska de ut och traska i “skogen”?

Vi får inte själva fälla träd som är farliga. Då blir vi polisanmälda. Böter eller fängelse direkt utan att passera gå?

Vi åkte till Västerås Valborgsmässoafton och kom hem dagen därpå. Jag sänder oändligt med tack ut i rymden för att vi inte var hemma.

Ser ni min lille gubbe?  Och det är ändå den store gubben.

Förstår Länsstyrelsen vad som hade hänt med vår lille gosse ELLER lilla flicka om denna gigantiska asp fallit åt andra hållet där de hade råkat cykla förbi? Eller om skolbussen råkat vara i vägen? Förstår de vidden av sin passivitet?

Hög puls.

Ändå stod den här aspen på ett sk trädsäkrat område i det blivande naturreservatet. Där står fler aspar.

Elstolpe i spänn.

Ellinan från knäckta elskåpsstolpen ner mot fallna aspen över våra bikupor som har överlevt en brand och ett aspfall numera. Ellinan går vidare över vår gräsmatta, precis där ungarna brukar spela fotboll.

SKA VI SOM BOR/HAR FRITIDSHUS INOM NATURRESERVATETS OMRÅDE ENS BEHÖVA BE LÄNSSTYRELSEN OM ATT KOMMA OCH SÄKRA VÅR VÄG OCH NÄRMASTE OMGIVNING? BORDE INTE DET VARA GJORT REDAN?

Vi bor här. Vi lever här. Än så länge.

I morse svajade ellinan som går rakt över vår tomt. Det var troligen ett träd som antingen föll på linan längre bort – eller föll av.

I övrigt:

Är det lämpligt att öppna brandskogen för allmänheten bara för att  man måste enligt lag?

Eller bör Länsstyrelsen fortsätta ha området avspärrat och anmäla sig själva för lagbrott och se vad som händer?

Typ LEX- WÅHLSTEDT

Har det redan gått en vecka?

Förra söndagen var Salaortens biodlarförening på studiebesök hos supermysiga Thomas och Lotta Dahlgren. Äntligen! Så roligt att få se på vilken typ av “grejor” de använder och höra dem berätta om hur de tar hand om sin honung. Lärde mig också nytt om ympning. Har nämligen, av en kemist tillika biodlare, fått höra att temperaturen är väldigt viktig. Men Thomas menade på att de provat olika temperaturer och att det fungerade lika bra oavsett. Man lär så länge man lever.

Det mest intressanta var att deras ympade honung gick ihop på ett par dagar. När jag ympade tog det 2 veckor.  Viss skillnad. Skillnad var det även på deras borrmaskin och min elvisp. Haha. Lille vispen mådde inget vidare sist. 🙂

Så kom förra måndagen. Måndagen gick. Det var dags att sova. Skulle bara kolla att larmet var ställt. Ett sms. NEJ, det är fan inte sant!!!! En tornado i mellangärdet och 10 sekunders shit,shit,shit. Vilket mörker.

Sen.

Skärpning!Det är ju inte jag som har problem i bigården.

Skönt!

Jag hade beställt 20 samhällen från en biodlare. De hade fått yngelsjukeproblem och kunde såklart inte leverera samhällena. Fruktansvärt för dem. Trist för mig. Lätt panik. Man ska vara ute i god tid om man garanterat ska få tag i bisamhällen.

“Va fan gör jag?” sa jag till mig själv och och påpekade samtidigt att det är dags att se över ordförrådet.

Det tog en liten stund, men när jag kommit över att jag har ett dåligt ordförråd och gjort upp en plan för hur det ska åtgärdas, så började jag googla. Fick fram ett gäng personer som jag kunde ringa och fråga om de hade bisamhällen till salu. Somnade. Vaknade. Gjorde det vi skulle på förmiddagen. Sen var det bara att börja ringa.

Det var mycket trevliga samtal med ett gäng gubbs och/eller killar. Ja, det ringde faktiskt upp en tjej också, som var nyfiken på varför jag hade ringt och sökt henne tre gånger. Ja, ihärdig var jag i alla fall. Hade visst skrivit fel nummer, men när jag ändå hade henne på tråden passade jag på att fråga om hon möjligtvis hade bin till salu. Haha. Plötslig händer det. Inte denna gången. Det kommer när det kommer.

Helt plötsligt pratade jag med snubben som är “pappa” till mina drottningar i ett antal samhällen. Det var upplyftande. Det behövs så lite för att energin ska stiga. Jag behöver väl inte förtydliga att det inte var en drönare jag talade med.

En av alla dessa män jag språkade med, som lär ska ha cirkus 1000 samhällen, sa typ: “Jag brukar köpa samhällen – inte sälja.” Det tyckte jag var enormt amuserande. Ja, det är en gåva att vara lättroad. Var tvungen att googla honom och spana in denne lustigkurre, som kunde muntra upp mig mitt i minimisären. 🙂 Nä, ingen länk.

Har eventuellt, troligtvis och förhoppningsvis fått napp på samhällen. På ena stället sitter de på fel format. Men denne snälla, goa man, som äger bina, låter mig låna grejor ett tag. Kraaaaam! Jag passar på att vara glad. Jätteglad. För det har jag lärt mig. Gläds och fira så fort tillfälle ges, för åt skogen går det så småning om i alla fall. Eller så.

Dystergök!

Dystergök med kaffegök blir muntergök. Muntergök med kaffegök blir knäppgök. Knäppgök med kaffegök blir koko.

Av alla samtal jag hade, talade jag  bland annat med en underbar man, som började med bin, när jag var ett år. Fatta, att jag ville koppla upp mig för gott. Jag älskar att prata med dessa kunniga gubbar. Är det ok att säga gubbe. Gullegubbar och jordgubbar. Det är bra gubbar det. Han berättade superspännande saker, som jag kommer att skriva om en annan gång.

Och efter att ha språkat alldeles för länge, enligt min dotter, med en annan trevlig man uppåt landet, som hade bin till salu, så kände jag: Tack, tack, tack för dessa digitala möten!!!!

Hade jag fått köpa bina där det var tänkt, så hade jag missat allt detta.

Och vad kan jag dra för slutsats av detta och lite annat. Jo, att en olycka kommer sällan ensam, utan är ofta i trevligt sällskap. Eller så.

En bild bror. Voilà!

Idag har det gått en vecka sedan den där måndagen. Och om den måndagen var svart, så är dagens måndag vit. Vi hade besök av företrädare för kommunen i förmiddags och ingen kan föreställa sig  hur bra vi mår av detta besök. Det berättar jag mer om en annan gång, för den som är intresserad.

Sitter i skamvrån och skriver.

Mitt problem. Fel. Ett av mina problem. Eller, jag vet inte om det är ett problem i det stora hela? (Eller vad säger du bror?) Men, det kan vara ett problem. Det är som så, om jag ska komma till den tänkta punkten någon gång,  att jag får infall, plötsliga idéer, som går stick i stäv med vad jag planerat, ibland sedan länge, men ibland även efter ett precis fattat beslut.

Som tex när jag slängde på sockerkladd på alla samhällena. Jag hade köpt in case of, så att det fanns till alla samhällena. Jag hade förvissat mig om att samhällena hade tillräckligt med foder och skulle egentligen enbart lägga socker  på “samhället från skogen”. Och så vips. Hur gick det till? Ett infall.

Jag vet att jag var orolig att de andra skulle börja röva samhället, som fick sockret, och det resulterade i den inte så sluga slutsatsen, att om alla får så… Jag vet i och för sig inte om det var något fel på den slutsatsen. Plus att jag inte skulle behöva oroa mig för att fodret skulle kunna ta slut. Det var ju fortfarande kallt då.

Och vad hände härom dagen? Satt lugnt och sansat och spikade trådar på ramar. Plötsligt hade jag overallen på mig och jag stod i full färd med att ta reda på hur det ser ut i “samhället från skogen”. Ja, ett infall. Jag skulle låta dem vara.

Tröstar mig med att det var 20 grader. Tröstar mig med att det var lite bra att jag gjorde det.

Det här  känns mest som en dåres försvarstal eller varför inte en dåres bikt. Båda titlarna använda av den gode Strindberg. Ja, huruvida han var god vet jag inte. Det var bara ett uttryck. Ett litet ordinfall. Sedan kan jag undra huruvida huruvida är ett lämpligt ordval i modern tid . Om tid nu kan vara modern. Tid finns väl inte? Bara påhitt.

Påhitt eller inte – tid tog det i gängse mening. Mitt lilla infall. Varför? De hade börjat bygga vax i Apifondapåsen. Tog ett resonemang med mig själv. Ska jag låta påsen sitta kvar, låta bina fortsätta bygga,och fylla cellerna med honung (sockret var bortforslat)  och till slut se till att de knyter ihop påsen fint efter sig? Om det hade varit en snygg påse så kanske.

Mitt val föll dock på att vifta ur bina ur påsen, ta bort vildbygget i och under påsen och kolla läget i samhället. Det såg bra ut. 🙂

Det tog väl inte så lång tid kanske någon näsvis undrar?

Nej, det gjorde det inte. Men sedan lyfte jag på nästa huv/lock. Da capo.

Nu behöver jag trösta mig själv igen. Trösten är att 2,5 kg socker inte hamnar på så vansinnigt många ramar.  Nästa tröst var att det fanns samhällen som haft den goda smaken att inte dra ner sockret. De hade istället sett till att ha plats för yngel, pollen och honung.En egenskap som man kanske ska ta med i bilden, när det gäller drottningodling. Ja i alla fall om man, som jag, framhärdar med att vara en korkad biodlare, och dessutom tänker göra om samma misstag igen.

Fast det planerar jag såklart inte.

Tröstar mig med att jag kommer ha massor med socker att tillgå om jag ska göra avläggare. Sen har jag ju lärt mig att man aldrig ska använda vinterramar två vintrar. Men om ramarna är fina har jag hört att det ska gå bra. Min plan numera är att använda det bortplockade sockret till vintern igen. Men, det är långt till hösten och vem vet vad kommande infall kan leda till. Vem vet? Jag kanske stoppar i mer socker imorgon. Snart är allt vinterfoder klart till hösten.

Häpp

Vill berätta en sak till samtidigt som jag kliver ut från skamvrån. Det har aldrig sett så fint ut inne i mina bisamhällen som det här året. Rent och torrt. Så jäddrans skitroligt! Det var nog sockret som gjorde det! Blink, blink.

Den 5:e april kom ett plan lågt flygande ovanför vårt hus på den svarta natthimlen någon timme före midnatt . Alla vakna undrade: “Exakt hur lågt flyger planet?

Den 4:e april  såg vi en lågt flygande bastant dam mitt på ljusa dagen och ett dovt  surr hördes. Första humlan för oss i år. Inga tveksamheter,  hon döptes till Bumblemam. Vi hade ett humlebo på tomten förra året, som vi studerade noggrant. Bella filmade bamsevakthumlan Stingless, när den jobbade vid ingången och såg till att ingen obehörig  passerade entrén.

Jag vet väldigt lite om humlor. Googlat. Lite mer om humlor i slutet av inlägget.

Fjärilarna har också börjat fladdra här och idag siktades vippstjärten eller sädesärlan för första gången i år. Den har kommit hit till första april i många år nu, så antingen har vi missat den eller så har den behagat ändra ankomstdatum. Vi såg den dricka vatten alternativt spegla sig längst ut på kanten av den is som ligger kvar på sjön men snart är borta. Ser ni den?

Nej, för den flög. Men isen ligger kvar.

Sven och Svea Svan har haft bo här i sjön, förmodligen längre än vad vi har bott här. Vi köpte torpet på 1900-talet. Närmare bestämt 1999. Cygnus cygnus, dvs sångsvanen, har ett vingspann på 205-235 cm och är Finlands nationalfågel. Den äldsta kända sångsvanen blev 26 år och 6 månader.

Denna vackra fågel jagades ivrigt i Norrland på 1800-talet. Av skinnet gjorde man mössor (?) och köttet åt man eller så skickade man det till en korvfabrik i Vadstena. Exakt när den korvfabriken öppnades eller stängdes eller om den ens fanns vet inte jag. Det verkar dock onödigt att skicka svanar till en fabrik som inte finns.  🙂 Det lär inte vara gott med svan.

Numera skyddar man svanarna och belopp används för att utfodra dem. De 3 – 5 gulvita alternativt 4 -7 lika gulvita äggen ruvas i 35 –  40 dagar.

Sven och Svea ville inte vara med på bild.

Den tretåiga hackspetten gillar brandfälten, för där  i de döda eller döende träden letar de efter skalbaggar och skalbaggslarver. Jag har personligen aldrig sett hur många tår  hackspettarna har haft, som hållit till här tidigare och jag gissar, att jag inte kommer att lyckas se några tår framöver heller. Men det måste vara roligt för de som har ett intresse för tår, gärna i kombination med ett fågelintresse.

Även ett antal svampar är beroende av bränd ved och lär växa upp snabbt efter brandens framfart.  Rotmurkla (Rhizina undulata) och stubbskål (Peziza varia) är två av dem och de är inte ätliga. Toppmurklan, som också gynnas av brand, är däremot ätlig. Dessa svampar bidrar tillsammans med andra svampar och växter till att återskapa humusskiktet i små, små steg.

Spanar in sockerförbrukningen i samhället från skogen.

Sedan den 31/3, det vill säga på 10 dagar  har bina tagit ned alternativt förbrukat 2250 gram sockerkladd. Tack kupa 19, alias kupa 13, för den intressanta informationen.

Och nu lite om humlor som kanske stämmer:

• drottningarna och arbetshumlorna (tjejer) har gadd och kan samla nektar och pollen
• gadden har inga hullingar och kan därför återanvändas 🙂
• giftet är svagare än hos honungsbiet
• hanarna har ingen gadd och inga pollenkorgar
• hanarna samlar inte pollen och nektar mer än för egen förbrukning
• hanarna flyger runt och avger feromoner på vissa ställen i hopp om att locka till sig ungdrottningar
• drottningar och arbetshonor kan lägga obfruktade ägg, som blir hanar. Dessa kläcks sent på sommarende nya
•  drottningarna kläcks också på sensommarenalla
• alla humlor dör på hösten utom de nyparade drottningarna
• drottningarna övervintrar ensamma på en skyddad och isolerad plats
•  på våren letar drottningen ofta upp ett övergivet sork- eller musbo, som kläs med tex mossa och där i bygger hon en stor vaxcell
• i vaxcellen lägger  hon nektarblandad pollen och ca 10 ägg
• för att hålla värmen på ynglen ruvar drottningen äggen, som ligger i den täckta vaxcellen
• den första generationens humlebarn är sterila honhumlor
• humlesamhället har en begränsning för hur stort det kan bli, ofta 100-500 individer
• drottningens sista befruktade ägg kan utvecklas till nya drottningar- hög kvalitet på fodret är en förutsättning
• när toppen är nådd, som samhälle betraktat,  börjar drottningen lägga obefruktade ägg
• när toppen är nådd, som samhälle betraktat,  börjar arbetarna äta ägg
• vanligaste arterna är  ljus jordhumla, hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla
• en nedkyld humla måste bli uppvärmd innan den kan flyga igen (att tänka på efter ett dopp i poolen)
• det är en myt att humlor inte borde kunna flyga

Jag undrar. Använder en humledrottningen ett gammalt bo? Vi ska sätta span på boet från förra året.

Alla biodlare i Salaortens biodlarförening har väl fått brevet från “honungsfoskarna”? Ja, förmodligen alla andra biodlarföreningar också.

De önskar att vi sprider informationen och det gör jag nu.

Var och en får bilda sig sin egen uppfattning.

Brevet kan läsas i Word eller PDF

Jag vet inte om den här länken gör att jag uppfattar att detta är ett seriöst projekt.

Ja, hur många kupor har ni beställt? Inte för att den kupan har med det här att göra, men det blir roligare i sammanhanget när jag vill ställa följande fråga. Hur gör vi med pipelinen? För den lär väl gå en direkt från oss alla till honungsforskarnas högsäte för produktion av salvor till världen. Gratis till vissa, vilket låter bra, och andra får förhoppningsvis betala väldigt mycket, så att vi svenska biodlare får tjäna massor med pengar på vår honung. På just DIN honung. På just MIN honung. Hur har de planerat? Hur kommer avtalen se ut? Och, hur ska det gå för Svensk Honungsförädling? De får väl importera ännu mera. Så mer utländsk honung åt svenska folket. Och mer svensk honungssalva åt världen.

🙂

Varför kommer de att välja svensk honung? Kan de använda”vilkensomhelst”-honung? Eller är det specifikt ljunghonung?  Eller blir det någons honung som är väldigt billig? Spelar det någon roll för produktens skull vilken honung man stoppar in mjölksyrebakterierna i? Eller så som jag uppfattade att Jordbruksverket såg på projektet – har honungen alls någon betydlese? Eller kan de stoppa in mjölksyrebakterierna i vilket sockrigt klägg/klegg som helst? Eller i vad som helst? En gel?

Citat från utskicket:

“Vi varken kan eller ska använda bakterierna utan honung av många olika skäl vilka fanns med i ansökan.”

De skälen kunde de ha passat på att redovisa på de här 4,5 sidorna. De skulle behöva hjälp med det där av någon som är professionell på området. Kanske kan de dela med sig lite av” hemligheten” som tack, med tanke på knappa resurser.  Om mottagaren vågar smaka.

“5 st i panelen, smakade oväntat bra faktiskt!”

Om honungsforskarna söker frivilliga till panelen så skulle jag rekommendera alla att avstå. Vem vill hamna i en brun flaska? Utan möjlighet att ta sig ut!

😉

Min pappa hade ett otäckt sår på sin häl för länge sedan och det ville läka. Ja, det hela var en hemsk och olycklig historia. Såret som inte ville läka läkte till slut. Tack vare en sjuksköterska som såg till att pappa fick ett honungsplåster på hälen. Efter det gick läkningen fort. Jag har inga fler detaljer, tyvärr.  Men det var då och var det några mjölksyrebakterier inblandade?

Hur som helst ska det ska bli intressant att se hur det går för dem.

Jag hoppas såklart att de lyckas med något revolutionerande.

Och eftersom de inte är ute efter att tjäna pengar, så ser det ljust ut för hela Sveriges biodlares framtid. Eller fattade jag fel? Det kanske var kombinationen piller och tjäna pengar de inte gillade. Ja, så kan det ha varit.

Jag mailade den ene forskaren, Tobias,  i oktober 2011, efter att ha läst deras rapport  om honung och dess betydelse för vår hälsa, som man kan hitta på SBR:s hemsida.

Citat från mailet:

“Ända sedan jag började läsa om biodling har jag undrat över en sak och det är hur bra det är för bina att få enbart sockerlösning som vinterfoder? Nu när jag läst er rapport undrar jag ännu mer. Har du/ni någon fundering eller synpunkt att delge mig angående detta? Skulle deras sockerfoder under vintern kunna vara en faktor som påverkar deras mostståndskraft för eventuella sjukdomar och/eller påverka bina på ett negativs sätt precis som det gjorde med råttorna?”

Ja, nu är ju inte råttor bin. Jaså? Självklart är det en viss skillnad på att bin får socker, eftersom att de ändå lever på bland annat sockerarter, till skillnad mot råttor.

Jag har slutat vänta på ett svar. Vet inte om man kan tolka  SymBeeotic som ett slags svar. 

Lite “bevis” för olika resultat på samma 4,5 sidor hade varit toppen. Länkar funkar bra. Tex så här. Fast mer och fler.

Steril honung – hur är den behandlad och vad är det som gör att den blir steril? Bara nyfiken.

Finns proteiner, vitaminer, antioxidanter, väteperoxider och mineraler kvar i en steriliserad honung?
Om inte – vad är vitsen då med just honung (tänker i huvudsak på salvan men även i SymBeeotic)? Fortfarande nyfiken.

Pollenet – hur är det behandlat? Är det sterilt? Kan det sprida sjukdomar?
Varför ska pollenet vara med alls? Pollen har väl bina i kupan?

Ja, jag kommer inte maila till dem och fråga. Ställa mina eventuellt urkorkade frågor.

Men jag kommer med intresse följa de som vågar och vill använda SymBeeotic.

Det låter spännande.

Och det är i alla fall billigt. Nu.

Själv iakttar jag och avvaktar.

MEN, hade jag haft ett bisamhälle som stod lååångt ifrån mina och alla andras bisamhällen (med den icke kunskap/vetskap jag har nu) och som mådde pyton – då hade jag kanske testat.

Nu ska jag gå ut och sätta mig under aspen. Där ska jag njuta av bina som frossar, dricka kaffe och dagdrömma i väntan på en tur till Blåkulla.

🙂